A
Anonym
Gäst
Tack Ronald , du belyser detta med Sin-Sod precis som jag ser det , iofs så betalade jag ingen Sin Sod till mina svär-föräldrar då jag ansåg att Sin Sod inte kanske är något som behövdes i vårt fall ,, då min fru hade två halvvuxna barn samt var 37 år vid tillfället , i stället köpte jag som jag tidigare sagt en traktor för att de skulle kunna försörja sig med denna ...Sin Sod och Tong Mun skiljer sig väl inte så mycket från vad vi hade/har i Sverige. I Sverige hade vi tidigare hemgift och brudgåva, som kan sägas motsvara Sin Sod. Tong Mun är det guld som ska ges till den blivande bruden här i Thailand och kan sägas motsvara våra förlovningsringar. Jag vet inte vad som finns kvar av allt detta i Sverige idag, men långt in på 60-talet var det brukligt, inom min släkt, att brudens föräldrar bekostade festligheterna kring bröllopet och brudgåvan var ett smycke som brudgummen överlämnade till bruden dagen efter bröllopet (även kallat morgongåva).
Sin Sod ska ju vara en ersättnng till föräldrarna för att de har tagit väl hand om den blivande bruden (det talas ibland också om att det är ersättning för modersmjölken). Sin Sod är också ett sätt att visa att man har de ekonomiska förutsättningarna att ta hand om bruden, vilket sannolikt hade mycket stor betydelse förr i tiden, än nu. Beloppet kan variera från 100.000 upp till 1.000.000 THB, beroende på brudens bakgrund, familj, utbildning, oskuldhet, etc. Vanligtvis betalades Sin Sod tillbaks till brudparet dagen efter bröllopet, som en form av starthjälp. Kultur och vanor förändras över tid, så också i Thailand och det beror nog på var i Thailand man vistas vilka kulturyttringar man träffar på. Själv bor jag på en liten ort, i en liten provins, med ett fåtal "faranger" så här kan man nog säga att gammal kultur ännu existerar ganska opåverkad.
Avslutningsvis tycker jag att man ska, så långt möjligt, respektera den kultur man kommer till, så som jag förutsätter att de som flyttar till Sverige ska respektera den kultur de kommer till.