LeWi
Aktiv medlem
Hur har jag hamnat i Etiopien? Jag har haft kontakt med det Turkiska företaget som jag nu jobbar för (vi kallar dom YR) sedan vi var UE till dom i det första Metro projektet i Istanbul mellan 1987-1990 där jag jobbade som platschef. Efter slutförandet av projektet såldes all utrustning till YR och dom började bygga upp sin egen järnvägsavdelning. YR fick också andra och tredje etappen av Istanbul Metro. Dom tog projekt efter projekt i Izmir, Bursa, Ankara, Konya, Eskisehir och den täta kontakten med det Svenska företaget fortsatte och jag fick resa regelbundet till YR som rådgivare och handledare. När YR fick Eskisehir spårvägsprojektet 2003 erbjöd dom att anställa mig. Jag accepterade eftersom det skedde stora förändringar i det Svenska företaget. Sammanslagningar och ägarbyten och den fina atmosfären som var i företaget försvann
När spårvägsprojektet i Eskisehir var avslutat hade YR inte något mer stort projekt för tillfälligt. YR hade fått konkurrens och det första höghastighetsjärnvägen i Turkiet börjades byggas av ett Spanskt-Turkiskt Joint Venture. Jag kontaktade det Spanska företaget om dom behövde folk men dom hade redan sin organisation färdig. Jag bröt med YR och reste tillbaka till Sverige och började motvilligt pa det gamla företaget. Efter c:a 6 manader ringde överraskande det Turkiska företaget (AL) i det Spanskt-Turkiska JV. Det visade sig att det var för många oenigheter mellan företagen och det hade beslutats att dela 50-50 på projektet. Det var inte så svar att övertala mig och jag började på AL efter ett par månader. Det var ju klart inte populärt att hoppa över till konkurrenterna och relationen blev darefter med YR. Jag hade hela tiden ögon på mig från Spanjorera och dom kritiserade mycket mitt arbete. Jag fick senare veta grundorsaken till det, att dom hade investerat i många nya dyra maskiner medan jag körde med enkla billiga maskiner med minst samma framfart som Spanjorerna.
Ledningen i AL fick höra mycket av kritiken och misstrodde mig om mitt arbetsutförande och kvalite. När projektet närmade sig slutet beslutades det att en oberoende konsultfirma skulle utföra en besiktning av järnvägen och det blev Tyska TÜV. Det blev en chock för båda parter när TÜV levererad rapporten. Det visade sig att vår del höll mycket högre kvalite än Spanjorernas. Spanjorena blev helt plötsligt så samarbetsvilliga. AL höjde mitt arvode och erbjöd mig att jobba i spårvägsprojektet i Antalya som dom nyss hade fått. Där var jag i ett år. Stod inte ut längre med en tokig projektchef. Annars ett mycket trevligt ställe.
Som tur var fick jag erbjudande att jobba i ett mega projekt i Saudi Arabien (Juli 2008). North-South railway project, 2400km från Östkusten och upp till Jordanien och en stickare ner till Riyadh. Ett mycket tufft klimat med temperatur ibland över 50 grader.
Efter 3.5 år (Jan 2012) fick jag erbjudande att jobba i Mekka-Medina höghastighetsprojektet med, just precis, det Spanska företaget som jag till slut fick nära kontakt med i Turkiet. Jag tog jobbet och var där till Maj 2015.
2015 i Mars tog YR kontakt med mig igen och i de första samtalen nämdes ingenting om Etiopien. Det var lite fiskande om mina framtida planer mm. Jag misstänkte att något var på gång men sa inget och frågade inget. Det var lite senare i April som dom ringde igen och berättade om projektet i Etiopien och att ägarna ville att jag skulle vara med i projektet. Jag har aldrig varit riktigt intresserad av att jobba i Afrika (men jag ändå jobbat i Algeriet mellan 1984-1985) pga så mycket oroligheter. Men efter lite tjatande och förhandlande så accepterade jag budet och det har jag absolut inte ångrat. Det mest intressanta och unmanande projektet i min karriar. Och ett underbart klimat på i genomsnitt 1800m öh.
I början av min järnvägskarriär reste jag mest runt i Sverige men sedan blev det också i Danmark och Norge. Ett projekt i Hangö Finland.
Det är i grova drag min jobbkarriar. Jag utbildade mig som verkstadsmekaniker och jobbade på verkstad några år men jag vantrivdes mycket i den miljön. Jag kände att jag behövde vidga mina vyer och jobba i en friare miljö. Jag hatade stämpelklockan från första dagen. I år har jag jobbat och rest i järnvägsbranchen i 39 år. Och givetvis fått ett stort kontaktnät världen över efter att ha jobbat med många nationaliteter speciellt i projekten i Mellanöstern.
Ursäkta för den utdragna storyn. Kommer inte upprepas för nu vet ni det mesta om vad jag sysslar/har sysslat med. Förhoppningsvis blir det kontinuerligt kortare rapporter med bilder här från Etiopien.
LeWi
När spårvägsprojektet i Eskisehir var avslutat hade YR inte något mer stort projekt för tillfälligt. YR hade fått konkurrens och det första höghastighetsjärnvägen i Turkiet börjades byggas av ett Spanskt-Turkiskt Joint Venture. Jag kontaktade det Spanska företaget om dom behövde folk men dom hade redan sin organisation färdig. Jag bröt med YR och reste tillbaka till Sverige och började motvilligt pa det gamla företaget. Efter c:a 6 manader ringde överraskande det Turkiska företaget (AL) i det Spanskt-Turkiska JV. Det visade sig att det var för många oenigheter mellan företagen och det hade beslutats att dela 50-50 på projektet. Det var inte så svar att övertala mig och jag började på AL efter ett par månader. Det var ju klart inte populärt att hoppa över till konkurrenterna och relationen blev darefter med YR. Jag hade hela tiden ögon på mig från Spanjorera och dom kritiserade mycket mitt arbete. Jag fick senare veta grundorsaken till det, att dom hade investerat i många nya dyra maskiner medan jag körde med enkla billiga maskiner med minst samma framfart som Spanjorerna.
Ledningen i AL fick höra mycket av kritiken och misstrodde mig om mitt arbetsutförande och kvalite. När projektet närmade sig slutet beslutades det att en oberoende konsultfirma skulle utföra en besiktning av järnvägen och det blev Tyska TÜV. Det blev en chock för båda parter när TÜV levererad rapporten. Det visade sig att vår del höll mycket högre kvalite än Spanjorernas. Spanjorena blev helt plötsligt så samarbetsvilliga. AL höjde mitt arvode och erbjöd mig att jobba i spårvägsprojektet i Antalya som dom nyss hade fått. Där var jag i ett år. Stod inte ut längre med en tokig projektchef. Annars ett mycket trevligt ställe.
Som tur var fick jag erbjudande att jobba i ett mega projekt i Saudi Arabien (Juli 2008). North-South railway project, 2400km från Östkusten och upp till Jordanien och en stickare ner till Riyadh. Ett mycket tufft klimat med temperatur ibland över 50 grader.
Efter 3.5 år (Jan 2012) fick jag erbjudande att jobba i Mekka-Medina höghastighetsprojektet med, just precis, det Spanska företaget som jag till slut fick nära kontakt med i Turkiet. Jag tog jobbet och var där till Maj 2015.
2015 i Mars tog YR kontakt med mig igen och i de första samtalen nämdes ingenting om Etiopien. Det var lite fiskande om mina framtida planer mm. Jag misstänkte att något var på gång men sa inget och frågade inget. Det var lite senare i April som dom ringde igen och berättade om projektet i Etiopien och att ägarna ville att jag skulle vara med i projektet. Jag har aldrig varit riktigt intresserad av att jobba i Afrika (men jag ändå jobbat i Algeriet mellan 1984-1985) pga så mycket oroligheter. Men efter lite tjatande och förhandlande så accepterade jag budet och det har jag absolut inte ångrat. Det mest intressanta och unmanande projektet i min karriar. Och ett underbart klimat på i genomsnitt 1800m öh.
I början av min järnvägskarriär reste jag mest runt i Sverige men sedan blev det också i Danmark och Norge. Ett projekt i Hangö Finland.
Det är i grova drag min jobbkarriar. Jag utbildade mig som verkstadsmekaniker och jobbade på verkstad några år men jag vantrivdes mycket i den miljön. Jag kände att jag behövde vidga mina vyer och jobba i en friare miljö. Jag hatade stämpelklockan från första dagen. I år har jag jobbat och rest i järnvägsbranchen i 39 år. Och givetvis fått ett stort kontaktnät världen över efter att ha jobbat med många nationaliteter speciellt i projekten i Mellanöstern.
Ursäkta för den utdragna storyn. Kommer inte upprepas för nu vet ni det mesta om vad jag sysslar/har sysslat med. Förhoppningsvis blir det kontinuerligt kortare rapporter med bilder här från Etiopien.
LeWi
