Hade jag varit där skulle definitivt inget hända
Jag anser ingenting och vet inte vad som hänt, jag anklagar ingen heller, men finns dom som dömt kvinnan på förhand, och det är onödigt tills utredningen fått ha sin gång.
Du får akta dig så inte Jimmy läser här, då kanske han head huntar dig

Ett sexövergrepp blir partipolitik - Hanna Wigh och den hemlige förbrytaren...
Om det är något jag hatar så är det sexuella övergrepp. De kvinnor som utsätts blir skadade för livet, och förtjänar så oerhört mycket mera stöd och rättvisa än vad samhället vanligen erbjuder. När Hanna Wigh gick ut med sin berättelse igår blev jag lika upprörd som jag brukar bli när jag hör och läser om utsatta kvinnor.
Men ju mera jag har lyssnat och läst, desto mera förvirrad har jag blivit i det här fallet. Oavsett vad man tycker om SD som parti, så är det just partiet, dess politik och bristande regeringsduglighet som lyfts fram i första rummet. Övergreppet som en enskild individ för åratal sedan utsatte henne för hamnar på något sätt i skymundan. Det är inte ens polisanmält, och vem gärningsmannen är återstår för hela landet att spekulera kring.
Varför inte berätta vem det handlar om istället för att skapa spekulationer mot de män som faktiskt inte har utsatt henne för det sexuella övergreppet?
Rädsla
kan naturligtvis utgöra ett hinder för att tala fritt - men om man ändå talar ut om sin situation inför miljontals människor, så varför inte tala ut helt och hållet? Varför inte låta den skyldige få framträda i dagens ljus istället för att kasta skugga på alla? När man ändå talar ut inför hela Sverige.
Visst - jag har inte varit närvarande och sett vad som har hänt, men nog slår mig tanken att personligen skulle jag inte ha gått in ensam i ett undanskymt rum med en man som jag vet har för vana att sextrakassera kvinnor. Och om jag nu ändå av misstag hade hamnat ensam i ett rum med en sådan otäck man, så inte sjutton hade jag stått orörlig och låtit honom rota i mitt underliv.
Men låt säga att jag hade blivit paralyserad av rädsla och låtit äcklet göra sitt. Då vet jag att jag skulle ha polisanmält övergreppet - trots att min anmälan i den framtida bevissituationen skulle ha stått "ord mot ord". Det är ju tyvärr ofta det som är problematiskt med att bevisa sexuella övergrepp - att gärningsmannen går fri på grund av att ord står mot ord.
Men ska man avstå från att anmäla sexövergrepp pga risken att man inte blir trodd av rättsväsendet?
Nu - såhär åratal senare - har händelsen polisanmälts av partiet, men utan att veta vem gärningsmannen är. Varför nöjer sig Hanna med att ge "letrådar" om vem han är? Varför säger hon det inte bara rakt ut?! Varför inte bara krossa ett sådant äckel inför hela Sveriges ögon?
Hela historien är förvirrande och konstig. Ena stunden är Hanna en hängiven riksdagsledamot och företrädare för partiet och dess politik. Nästa dag upptäcker hon plötsligt att hon inte kan stå för politiken, och att partiet inte är regeringsdugligt. Detta pga den hemlige sexförbrytarens onda gärning mot henne i ett undanskymt rum. Vaknar en sådan insikt så plötsligt? Borde hon inte ha kommit på dessa tankar för längesen? Och om hon nu faktiskt gjorde det - varför har hon fortsatt att vara verksam inom partiet? Är det för att månadslönen är så hög? För Hanna har ju faktiskt brukat våld på sin själ när hon agerat hängiven företrädare för ett parti hon sedan någon dag tar så tydligt avstånd från.
Jag har personligen svårt att förstå hur sexövergreppet som en hemlig individ har begått mot henne är kopplat till partipolitiken. Vilken är egentligen anledningen till att Hanna inte polisanmälde övergreppet, utan istället valde att gå ut i media med händelsen - åratal senare? Hur ska förövaren kunna straffas om han inte polisanmäls? Det Hanna gör är att hon med hjälp av media "anmäler" hela partiet.
Men det var väl inte hela partiet som förgrep sig på henne? Vad vill Hanna ha ut av sitt agerande? Rättvisa eller hämnd?
Tänkvärt samt skrivet av en kvinna
