I Lung Noks bildarkiv
- Trådstartare Lung-Nok
- Start datum
Lung-Nok
Aktiv medlem
Jag kom till Muang Khuhua i norra Laos första gången i början av 2000-talet. Då var det en liten byhåla, dit bara någon enstaka backpacker hittade. Det fanns inte ström dygnet runt. Vissa restauranger och härbärgen hade en dieselgenerator som man drog igång när elen försvann vid 8-tiden på kvällen. På rummen fick man sedan klara sig med stearinljus. Det var ficklampa som gällde om man skulle hitta hem i mörkret. Otroligt nog fanns ett hotell i byn tillsammans med en handfull guesthouses. Hotellet var uselt och dyrt. Man fick iofs en påver frukost, men rummen var under all kritik. Många av guesthousen var betydligt bekvämare till en bråkdel av priset. Dock fanns råttor överallt i byn. Man lärde sig snabbt att inte bo i närheten av floden Nam Ou. De få turister som hittade hit skulle i regel vidare till Vietnam och vägen fortsatte på andra sidan floden.
Det fanns ingen bro, men däremot en färja som puffades över vattnet av en gammal bogserbåt. Båten startade för den första turen redan innan gryningen med ett öronbedövande vrål, som kunde väcka döda. Ville man sova till soluppgången skulle man bo så långt från färjan som möjligt.
Idag, eller åtminstone före pandemin, är/var Muang Khuhua en snabbt växande turistort. Vietnameserna har hjälpt till att bygga bro över floden så bogserbåten står numera och rostar. Man har fått ström dygnet runt och senaste gången jag var där såg jag inga råttor (men de fanns säkert kvar). Nya tider alltså, på gott och ont som vanligt. Jag är ändå glad att jag fick uppleva det gamla Muang Khuhua. Folk var otroligt trevliga och gästfria och jag har haft otroligt mycket kul i byn och träffat massor av intressanta människor, både ortsbor och faranger.
Det fanns ingen bro, men däremot en färja som puffades över vattnet av en gammal bogserbåt. Båten startade för den första turen redan innan gryningen med ett öronbedövande vrål, som kunde väcka döda. Ville man sova till soluppgången skulle man bo så långt från färjan som möjligt.
Idag, eller åtminstone före pandemin, är/var Muang Khuhua en snabbt växande turistort. Vietnameserna har hjälpt till att bygga bro över floden så bogserbåten står numera och rostar. Man har fått ström dygnet runt och senaste gången jag var där såg jag inga råttor (men de fanns säkert kvar). Nya tider alltså, på gott och ont som vanligt. Jag är ändå glad att jag fick uppleva det gamla Muang Khuhua. Folk var otroligt trevliga och gästfria och jag har haft otroligt mycket kul i byn och träffat massor av intressanta människor, både ortsbor och faranger.
Isan Lover
Forumveteran
HejJag kom till Muang Khuhua i norra Laos första gången i början av 2000-talet. Då var det en liten byhåla, dit bara någon enstaka backpacker hittade. Det fanns inte ström dygnet runt. Vissa restauranger och härbärgen hade en dieselgenerator som man drog igång när elen försvann vid 8-tiden på kvällen. På rummen fick man sedan klara sig med stearinljus. Det var ficklampa som gällde om man skulle hitta hem i mörkret. Otroligt nog fanns ett hotell i byn tillsammans med en handfull guesthouses. Hotellet var uselt och dyrt. Man fick iofs en påver frukost, men rummen var under all kritik. Många av guesthousen var betydligt bekvämare till en bråkdel av priset. Dock fanns råttor överallt i byn. Man lärde sig snabbt att inte bo i närheten av floden Nam Ou. De få turister som hittade hit skulle i regel vidare till Vietnam och vägen fortsatte på andra sidan floden.
Det fanns ingen bro, men däremot en färja som puffades över vattnet av en gammal bogserbåt. Båten startade för den första turen redan innan gryningen med ett öronbedövande vrål, som kunde väcka döda. Ville man sova till soluppgången skulle man bo så långt från färjan som möjligt.
Idag, eller åtminstone före pandemin, är/var Muang Khuhua en snabbt växande turistort. Vietnameserna har hjälpt till att bygga bro över floden så bogserbåten står numera och rostar. Man har fått ström dygnet runt och senaste gången jag var där såg jag inga råttor (men de fanns säkert kvar). Nya tider alltså, på gott och ont som vanligt. Jag är ändå glad att jag fick uppleva det gamla Muang Khuhua. Folk var otroligt trevliga och gästfria och jag har haft otroligt mycket kul i byn och träffat massor av intressanta människor, både ortsbor och faranger.
Gott om råttor och nattligt mörker låter inte som någon bra kombination med tanke på att råttor är favoritfödan för många giftormar, då är en bra ficklampa något av en livräddare, ormar av huggorms typ som Viper ligger ju stilla hopringlade i en hög och väntar på ett byte, trampar man då för nära så är det klippt, en stor Viper flyttar sig inte ens för en moppe eller bil. Jag har ibland stannat med moppen nattetid och retat dom lite för stt se hur dom reagerar, dom backar inte utan försvarar sig. Är det stora och grova exemplar så har dom rejäla huggtänder.
Mvh isan lover
Mvh isan lover
Lung-Nok
Aktiv medlem
Ormar såg jag dessbättre aldrig i Muang Khuhua. Oftast har jag sett sådana när man cyklat omkring ute på landsbygden. Frågar man Thai om de är giftiga så svarar de oftast jakande, vare sig det stämmer eller inte....
Lung-Nok
Aktiv medlem
Tar några bilder till från Muang Khua innan vi lämnar byn...
Huvudgatan genom orten.
Här säljs biljetter till flodbåtarna på Nam Ou. Givetvis får faranger betala ett högre pris.
En biflod, Nam Pak, har sitt utflöde i Nam Ou i Muang Khua.
Förr fanns bara en enkel hängbro för fotgängare och tvåhjulingar över Nam Pak....
....men nu har vietnameserna byggt en ny bro även över den.
Huvudgatan genom orten.
Här säljs biljetter till flodbåtarna på Nam Ou. Givetvis får faranger betala ett högre pris.
En biflod, Nam Pak, har sitt utflöde i Nam Ou i Muang Khua.
Förr fanns bara en enkel hängbro för fotgängare och tvåhjulingar över Nam Pak....
....men nu har vietnameserna byggt en ny bro även över den.
Isan Lover
Forumveteran
HejTar några bilder till från Muang Khua innan vi lämnar byn...
Huvudgatan genom orten.
Här säljs biljetter till flodbåtarna på Nam Ou. Givetvis får faranger betala ett högre pris.
En biflod, Nam Pak, har sitt utflöde i Nam Ou i Muang Khua.
Förr fanns bara en enkel hängbro för fotgängare och tvåhjulingar över Nam Pak....
....men nu har vietnameserna byggt en ny bro även över den.
Visst är det positivt och nödvändigt med utveckling men dom är lite luriga dom där Vietnameserna, vad jag har förstått brukar en omfattande skogsskövling ofta följa där nya vägar och broar öppnar uppför tyngre trafik mellan länderna, det påstås att Vietnameserna gör stora affärer med ledningen i Laos och militären där, t.o.m skyddad skog avverkas och transporteras till Vietnam.
Karavaner med lastbilar fullastade med timmer sägs korsa gränsen främst nattetid, märkte du något av detta?
Mvh isan lover
Lung-Nok
Aktiv medlem
Hej! Märkte ingenting då. Följde med en buss över gränsen till Dien Bien Phu och kunde då konstatera att vägen var betydligt sämre på den vietnamesiska sidan. Av tung trafik var det mest tankbilar på den tiden.
Gränsstationen mot Vietnam.
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Examen vid en skola i Chiang Mai. Sällan smattrar väl kameror som vid sådana tillfällen. Även min när jag hittade de här två stolta hilltribe-tjejerna. Troligen Akha......
Ja det är fint att dom är etniska grupperna behåller sina traditioner, språk och speciella kläder, landet skulle bli förlora mycket om dom försvann, tänker då på Akha, Lahu, Lisu, Meo, Yao och Karen som tillsammans utgör ca 8% av befolkningen i Thailand.
Mvh isan lover
Audirs2
Forumveteran
Där var det väl nått berömt slag under kriget?Hej! Märkte ingenting då. Följde med en buss över gränsen till Dien Bien Phu och kunde då konstatera att vägen var betydligt sämre på den vietnamesiska sidan. Av tung trafik var det mest tankbilar på den tiden.
Gränsstationen mot Vietnam.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Stämmer bra det! Dien Bien Phu vimlar av krigsminnen och monument från när vietnameserna slutgiltigt fick fransmännen att lämna landet år 1954.
När tog jänkarna över?
Lung-Nok
Aktiv medlem
Jänkarna var nog med redan på 50-talet, då de försökte hindra "Uncle Ho" och kommunisterna att ta över efter fransmännen. Läs gärna Graham Greene's utmärkta roman Den stillsamme amerikanen (The quiet american), som utspelar sig under den här tiden. Den har även filmats under samma namn med Michael Caine och Brendan Frasier i huvudrollerna.
Norrpilen
Forumveteran
Där var Legionen i mycket hårda strider.
