Ja Khao sok en del av Thailand jag gillar , Ännu så länge besökt två delar men kommer mer bara gillar , O den delen av Thailand jag vill hyra hus i framtiden så ligger det närma ...
LUNG NOK FLAXAR OMKRING
- Trådstartare Lung-Nok
- Start datum
Tja nu menar jag inte jag ska hyra hus just där , Letar en 30 - 40mil syd hua hin , Sen inte så långt med bil till typ Phuket , Samui, Bangkok . Perfekt för mig o darlingen , Sen har vi ju huset i issan men det e en annan sak
Lung-Nok
Aktiv medlem
Dagen efter Phu Tok var farangbenen i hyfsat, om än inte i toppskick. Utfärden denna dag skulle gå till en grotta - Tham Naka. Det lät ju överkomligt. Det visade sig dock att grotteländet låg uppe på ett berg, som var nästan dubbelt så högt som Phu Tok. Ännu en brant trappvandring alltså.
I parken vid foten av berget fick man registrera sin vandring. Inget inträde, MEN man var tvungen att ha en guide med sig, som kostade 500 Baht. Nu gjorde han rätt mycket nytta för pengarna eftersom det fanns massor av stigar och dessutom hade han godheten att fläkta ens svettiga lekamen efter varje särskilt brant trappa. Att det var ansträngande bevisades av en kille i 30-årsåldern, som tuppade av under tillbakavägen. Det krävdes en del omsorg innan han var på benen igen, men förhoppningsvis gick det bra. Själva var vi på väg uppför när vi mötte honom och hans sällskap.
Som synes brant....
Ett förhållandevis sällsynt träd växte på berget.
Berget var ett platåberg i likhet med Phu Kradeung, för er som varit där. Man såg säkert halva provinsen från toppen.
Både Buddha-statyer och pagoder fanns på plats.
Ytterligare bild från leden när trapporna tagit slut.
Själva grottan var kanske inte så märkvärdig, men vägen upp och utsikten slog det mesta.
I parken vid foten av berget fick man registrera sin vandring. Inget inträde, MEN man var tvungen att ha en guide med sig, som kostade 500 Baht. Nu gjorde han rätt mycket nytta för pengarna eftersom det fanns massor av stigar och dessutom hade han godheten att fläkta ens svettiga lekamen efter varje särskilt brant trappa. Att det var ansträngande bevisades av en kille i 30-årsåldern, som tuppade av under tillbakavägen. Det krävdes en del omsorg innan han var på benen igen, men förhoppningsvis gick det bra. Själva var vi på väg uppför när vi mötte honom och hans sällskap.
Som synes brant....
Ett förhållandevis sällsynt träd växte på berget.
Berget var ett platåberg i likhet med Phu Kradeung, för er som varit där. Man såg säkert halva provinsen från toppen.
Både Buddha-statyer och pagoder fanns på plats.
Ytterligare bild från leden när trapporna tagit slut.
Själva grottan var kanske inte så märkvärdig, men vägen upp och utsikten slog det mesta.
PanPan
Forumveteran
Tack för grott tipset, vi pratar på en biltripp till Bueng Khan senare i vinter.Dagen efter Phu Tok var farangbenen i hyfsat, om än inte i toppskick. Utfärden denna dag skulle gå till en grotta - Tham Naka. Det lät ju överkomligt. Det visade sig dock att grotteländet låg uppe på ett berg, som var nästan dubbelt så högt som Phu Tok. Ännu en brant trappvandring alltså.
I parken vid foten av berget fick man registrera sin vandring. Inget inträde, MEN man var tvungen att ha en guide med sig, som kostade 500 Baht. Nu gjorde han rätt mycket nytta för pengarna eftersom det fanns massor av stigar och dessutom hade han godheten att fläkta ens svettiga lekamen efter varje särskilt brant trappa. Att det var ansträngande bevisades av en kille i 30-årsåldern, som tuppade av under tillbakavägen. Det krävdes en del omsorg innan han var på benen igen, men förhoppningsvis gick det bra. Själva var vi på väg uppför när vi mötte honom och hans sällskap.
Som synes brant....
Ett förhållandevis sällsynt träd växte på berget.
Berget var ett platåberg i likhet med Phu Kradeung, för er som varit där. Man såg säkert halva provinsen från toppen.
Både Buddha-statyer och pagoder fanns på plats.
Ytterligare bild från leden när trapporna tagit slut.
Själva grottan var kanske inte så märkvärdig, men vägen upp och utsikten slog det mesta.
Är ju Thailands nyaste provins som jag förstått.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Avslutningen i Bueng Kan gick i alla fall i lugnets tecken, dvs tempelbesök. Wat Photaram var väl som de flesta andra tempel i Thailand. Med ett undantag. Man hade fiskat upp ett gammalt båtvrak från Mekongflodens botten, där det legat sedan andra världskrigsåren.
Varför det hamnat i templet kanske stod på någon av alla de skyltar på thailändska, men som analfabeten Lung Nok inte kunde läsa.
Varför det hamnat i templet kanske stod på någon av alla de skyltar på thailändska, men som analfabeten Lung Nok inte kunde läsa.
Raggarn
Aktiv medlem
Tjena Lungan!Dagen efter Phu Tok var farangbenen i hyfsat, om än inte i toppskick. Utfärden denna dag skulle gå till en grotta - Tham Naka. Det lät ju överkomligt. Det visade sig dock att grotteländet låg uppe på ett berg, som var nästan dubbelt så högt som Phu Tok. Ännu en brant trappvandring alltså.
I parken vid foten av berget fick man registrera sin vandring. Inget inträde, MEN man var tvungen att ha en guide med sig, som kostade 500 Baht. Nu gjorde han rätt mycket nytta för pengarna eftersom det fanns massor av stigar och dessutom hade han godheten att fläkta ens svettiga lekamen efter varje särskilt brant trappa. Att det var ansträngande bevisades av en kille i 30-årsåldern, som tuppade av under tillbakavägen. Det krävdes en del omsorg innan han var på benen igen, men förhoppningsvis gick det bra. Själva var vi på väg uppför när vi mötte honom och hans sällskap.
Som synes brant....
Ett förhållandevis sällsynt träd växte på berget.
Berget var ett platåberg i likhet med Phu Kradeung, för er som varit där. Man såg säkert halva provinsen från toppen.
Både Buddha-statyer och pagoder fanns på plats.
Ytterligare bild från leden när trapporna tagit slut.
Själva grottan var kanske inte så märkvärdig, men vägen upp och utsikten slog det mesta.
Underbar tråd
Har Du varit upp på Phu Kradeung.
Om….. Hur jobbigt var det?
Keep on the Good work
Lung-Nok
Aktiv medlem
Hej Raggarn!
Kul att du gillar att läsa om mina eskapader. Jo, jag var upp på Phu Kradeung före pandemin. Finns nog rapport i någon av mina äldre trådar. Det var jäkligt jobbigt, men tar man det lugnt så går det bra. Fördelen är att där finns det möjligheter att köpa dricka och glass på vägen upp. Dessutom kan man hyra en bärare för överkomlig kostnad. Ett tips är att hyra en cykel med ballongdäck när man kommer upp. Det är ganska långt till "förläggningen" med övernattning och restauranger. Övernattning på toppen rekommenderas.
Kul att du gillar att läsa om mina eskapader. Jo, jag var upp på Phu Kradeung före pandemin. Finns nog rapport i någon av mina äldre trådar. Det var jäkligt jobbigt, men tar man det lugnt så går det bra. Fördelen är att där finns det möjligheter att köpa dricka och glass på vägen upp. Dessutom kan man hyra en bärare för överkomlig kostnad. Ett tips är att hyra en cykel med ballongdäck när man kommer upp. Det är ganska långt till "förläggningen" med övernattning och restauranger. Övernattning på toppen rekommenderas.
Jag har också varit upp på Phu Kradueng. Jag tog hand om våra väskor/ryggsäckar. En ryggsäck och så en bambupinne med en väska på varje sida, jag är ju viking. Det var ett stort misstag. Det var 1000 meters klättring upp i eländig terräng, ibland på stegar. Tog flera timmar att ta sig upp, 3 timmar tror jag det var. Väldigt fint när man kommer upp. Vi övernattade en natt där i en stuga i 5 graders temperatur. Jävligt kallt på natten, 20 + på dan. När vi skulle ner skickade vi vårat bagage med bärare, kostade 15 baht/kg. Jag kommer aldrig att göra om den bergsklättringen igen. Detta var 2010 i december.
PanPan
Forumveteran
Du kan läsa skyltarna med google translate och kamera mode.Avslutningen i Bueng Kan gick i alla fall i lugnets tecken, dvs tempelbesök. Wat Photaram var väl som de flesta andra tempel i Thailand. Med ett undantag. Man hade fiskat upp ett gammalt båtvrak från Mekongflodens botten, där det legat sedan andra världskrigsåren.
Varför det hamnat i templet kanske stod på någon av alla de skyltar på thailändska, men som analfabeten Lung Nok inte kunde läsa.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Så börjar det dra ihop sig mot Nepal-resan och så sakteliga styrde jag söderut mot Bangkok. Hann dock med ett par uppehåll i Pa Daet, Phaya Mengrai och Phayao.
Alla som varit i Thailand och inte bara legat på stränderna har väl märkt av den stora vidskepelse som finns hos thailändarna. Är det inte spöken och gengångare så är det hokus-pokus kring det här med nummerlotterier. Populärt är att leta dolda nummer i teglet hos gamla tempelruiner. Här i Phaya Mengrai hade man fått för sig att det fanns nummer i ådringen på en gammal träkanot i ett tempel. Till hjälp för de lycksökande fanns burkar med puder utplacerade. Bara att pudra träet och sedan försiktigt blåsa och stryka ut detsamma för att förhoppningsvis kunna urskilja några lyckonummer.
Vet inte hur det gick för de här ungdomarna....
Orten Phaya Mengrai torde ha fått sitt namn efter Lanna-rikets förste kung, Mengrai, som regerade under drygt trettio år på 1200-talet. Han hade tydligen ett palats här eftersom man byggt upp ett monument och minnesmärke efter honom.
Här sitter konungen staty inför sina undersåtar.
Men här finns något ännu märkligare, nämligen en magisk elefantstatyett, som kan svara ja eller nej på dina frågor. Man ställer en fråga till elefanten och lyfter den sedan med ett krökt lillfinger, om man är man. Kvinnor får använda ringfingret. Känns elefanten lätt så är frågan med JA besvarad, men ju tyngre den känns desto mer negativt blir svaret. Jag måste naturligtvis prova och ställde först en typisk ja-fråga och statyetten kändes hur lätt som helst. Sedan provade jag med en nej-fråga - och baske mig, kändes den inte betydligt tyngre. Inbillning eller inte.....? Thaiarna tror förstås stenhårt på metallklumpen.
Kul i alla fall, om än lite mysko....
Alla som varit i Thailand och inte bara legat på stränderna har väl märkt av den stora vidskepelse som finns hos thailändarna. Är det inte spöken och gengångare så är det hokus-pokus kring det här med nummerlotterier. Populärt är att leta dolda nummer i teglet hos gamla tempelruiner. Här i Phaya Mengrai hade man fått för sig att det fanns nummer i ådringen på en gammal träkanot i ett tempel. Till hjälp för de lycksökande fanns burkar med puder utplacerade. Bara att pudra träet och sedan försiktigt blåsa och stryka ut detsamma för att förhoppningsvis kunna urskilja några lyckonummer.
Vet inte hur det gick för de här ungdomarna....
Orten Phaya Mengrai torde ha fått sitt namn efter Lanna-rikets förste kung, Mengrai, som regerade under drygt trettio år på 1200-talet. Han hade tydligen ett palats här eftersom man byggt upp ett monument och minnesmärke efter honom.
Här sitter konungen staty inför sina undersåtar.
Men här finns något ännu märkligare, nämligen en magisk elefantstatyett, som kan svara ja eller nej på dina frågor. Man ställer en fråga till elefanten och lyfter den sedan med ett krökt lillfinger, om man är man. Kvinnor får använda ringfingret. Känns elefanten lätt så är frågan med JA besvarad, men ju tyngre den känns desto mer negativt blir svaret. Jag måste naturligtvis prova och ställde först en typisk ja-fråga och statyetten kändes hur lätt som helst. Sedan provade jag med en nej-fråga - och baske mig, kändes den inte betydligt tyngre. Inbillning eller inte.....? Thaiarna tror förstås stenhårt på metallklumpen.
Kul i alla fall, om än lite mysko....
Lung-Nok
Aktiv medlem
Stannade till i Phayao på återvägen mot Bangkok. Hade turen att få se och fotografera en härfågel. Har nog bara sett den en handfull gånger tidigare, men aldrig lyckats plåta. Den här hade godheten att posera ganska snyggt i trädet.
Blomsterhav mot kungamonumentet.
Ännu en kuriositet i naturen. En blommande jättenäckros. Blommorna slår ut nattetid och blommar bara under två nätter. Första natten är den vit....
....och andra natten blir den rosa.
Blomsterhav mot kungamonumentet.
Ännu en kuriositet i naturen. En blommande jättenäckros. Blommorna slår ut nattetid och blommar bara under två nätter. Första natten är den vit....
....och andra natten blir den rosa.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Så kom jag då iväg till Nepal till slut och landade i ett disigt Kathmandu.
Tre köer senare och en omröntgen av stora väskan var jag så äntligen ute på gatan. Mitt, genom Agoda tingade hotell, blev underkänt. Det fanns ingen personal på plats när jag kom utom en kille som bodde granne och som släppte in mig. När vi konstaterat att inget lyse fanns på rummet blev det droppen och mitt f d fadderbarn jagade upp ett nytt hotell med finare rum och dessutom billigare.
Liksom i Thailand är svenska kronan skräpvaluta och går inte att växla. Men den norska ligger ännu sämre till - finns inte ens med på växelkontorens skyltar. Danska funkar. Att ta ut på ATM går bra och kursen blir skaplig, ca 12 rupies per krona med Northmills kort. Ha gärna Visa-kort ifall ni åker hit. Mastercard accepteras inte alltid. Trots den usla kronan är rupien minst lika dålig, vilket gör att det fortfarande är billigt här, men förvänta er inte samma standard som i Thailand.
Kalla nätter, går ofta under 10 grader den här årstiden och det blir lika kallt inne på rummen som i stort sett alltid saknar värme. Möjligen kan man på de dyrare hotellen få in ett el-element. Varmdusch finns på eftermiddagen när solen värmt upp tankarna på taket. Har sett att vissa skyltar med 24 timmars varmvatten, men kanske bara skryt.
Och så några bilder på alla de inledande bokstäverna.
Kathmandu från ovan - hotelltaket. Tyvärr är diset luftföroreningar, men en amerikan som kom från New Delhi tyckte att luften här var rena hälsan i jämförelse.
Nationalrätten heter Dal baht och består av ett rejält lass ris, blomkål, potatis, spenat, pickles, currysås och ibland även fisk eller kyckling.
Kvinna med hund tinar upp i morgonsolen.
Affärsgatan New Road. OBS namnet på affären. Undrar vad de säljer.
Utsiktstornet Dharahara, som rasade vid den stora jordbävningen, är nu återuppbyggt igen.
Tre köer senare och en omröntgen av stora väskan var jag så äntligen ute på gatan. Mitt, genom Agoda tingade hotell, blev underkänt. Det fanns ingen personal på plats när jag kom utom en kille som bodde granne och som släppte in mig. När vi konstaterat att inget lyse fanns på rummet blev det droppen och mitt f d fadderbarn jagade upp ett nytt hotell med finare rum och dessutom billigare.
Liksom i Thailand är svenska kronan skräpvaluta och går inte att växla. Men den norska ligger ännu sämre till - finns inte ens med på växelkontorens skyltar. Danska funkar. Att ta ut på ATM går bra och kursen blir skaplig, ca 12 rupies per krona med Northmills kort. Ha gärna Visa-kort ifall ni åker hit. Mastercard accepteras inte alltid. Trots den usla kronan är rupien minst lika dålig, vilket gör att det fortfarande är billigt här, men förvänta er inte samma standard som i Thailand.
Kalla nätter, går ofta under 10 grader den här årstiden och det blir lika kallt inne på rummen som i stort sett alltid saknar värme. Möjligen kan man på de dyrare hotellen få in ett el-element. Varmdusch finns på eftermiddagen när solen värmt upp tankarna på taket. Har sett att vissa skyltar med 24 timmars varmvatten, men kanske bara skryt.
Och så några bilder på alla de inledande bokstäverna.
Kathmandu från ovan - hotelltaket. Tyvärr är diset luftföroreningar, men en amerikan som kom från New Delhi tyckte att luften här var rena hälsan i jämförelse.
Nationalrätten heter Dal baht och består av ett rejält lass ris, blomkål, potatis, spenat, pickles, currysås och ibland även fisk eller kyckling.
Kvinna med hund tinar upp i morgonsolen.
Affärsgatan New Road. OBS namnet på affären. Undrar vad de säljer.
Utsiktstornet Dharahara, som rasade vid den stora jordbävningen, är nu återuppbyggt igen.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Horderna av tiggarungar som tidigare fanns på gatorna i Kathmandu har nästan försvunnit.
Det betyder dock inte att fattigdomen och misären också är borta. Här är några barn, som letar saker att sälja på en soptipp.
Hundar går alltid att plåta när människorna envisas med att glo i sina mobiler.
Lakanstvätt. Förmodligen tvättade de här damerna sängkläder åt några hotell av mängden att döma.
Samlors är fortfarande vanliga i Kathmandu.
Det betyder dock inte att fattigdomen och misären också är borta. Här är några barn, som letar saker att sälja på en soptipp.
Hundar går alltid att plåta när människorna envisas med att glo i sina mobiler.
Lakanstvätt. Förmodligen tvättade de här damerna sängkläder åt några hotell av mängden att döma.
Samlors är fortfarande vanliga i Kathmandu.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Vid sällsynta tillfällen tar även jag en bild med telefonen (om inte den "riktiga" kameran är med). Här bassängen Kamal Pokhari på kvällen.
En teddybjörn som hängt med ett tag. Svårt att säga hur länge eftersom luften är så lortig. Kan vara en vecka eller något år....
På trottoaren vid Aptemplet får man sick-sacka mellan aporna.
Aptemplet i skumningen
- Hallå där på gatan! Har du inget bättre för dig än att plåta hundar i fönster?
Lung-Nok
Aktiv medlem
När man drivit runt några dagar i Kathmandu är man trött på galen trafik (här kör man först och tittar sen) och damm. Då är det en fröjd för kroppen när man hittar en park. Låt vara med inträde, men överkomligt.
Här Balaju Park i stadens utkant.
Ett litet tempel fanns förstås med en gudom i ovanlig pose.
Hade även turen att få en kungsfiskare på sensorn.
Här Balaju Park i stadens utkant.
Ett litet tempel fanns förstås med en gudom i ovanlig pose.
Hade även turen att få en kungsfiskare på sensorn.
kurant
Forumveteran
Hur är vädret där när det kommer in i Januari?När man drivit runt några dagar i Kathmandu är man trött på galen trafik (här kör man först och tittar sen) och damm. Då är det en fröjd för kroppen när man hittar en park. Låt vara med inträde, men överkomligt.
Här Balaju Park i stadens utkant.
Ett litet tempel fanns förstås med en gudom i ovanlig pose.
Hade även turen att få en kungsfiskare på sensorn.
Måste vara vinter och kallt.
Lung-Nok
Aktiv medlem
Har varit utan internet några dagar, vilket faktiskt kan vara skönt ibland. Lite som förr i tiden när man gick i fjällen och inte hade en aning om vad som skedde ute i världen.
För att svara på frågan. JA, det är jäkligt gråkallt i december och januari i Kathmandu. Ibland även några veckor extra. Temperaturen sjunker nästan aldrig under noll och det snöar heller aldrig i dalen, men problemet är att det är samma temperatur inne som ute - alltså 4-10 grader nattetid på rummen och i regel ingen varmdusch utom på eftermiddagarna, när den sparsamma solen värmt upp lite vatten i tankarna på hotelltaken. Varma nattkläder rekommenderas alltså till er som funderar på att åka hit under den aktuella perioden. Annars är temperaturen betydligt behagligare när man kommer in i april, men då kan det regna i stället....
Liknande trådar
