Samma i Sverige håller jag med om. En liten skillnad bryr jag mig inte om men blir det dubbla priset och kanske mer blir det stopp och belägg. Den statliga sjukvården är däremot en annan sak, där skulle jag betala farangpris om det vore nödvändigt.
Program om Svenskar på språkkurs i Hua Hin och Thailändskor på SFI i Sverige.
- Trådstartare Isan Lover
- Start datum
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Det är ju naturligtvis lite upp till var och en om dom vill integreras, anpassa sig och bli en del av det nya land man har väalt att bosätta sig i, men väljer man att inte integrera sig så ska man inte heller klaga på att man får betala falangpriser, ses som en vandrande ATM, får betala mer sjukhus o.s.v.
Väljer man som Svensk i Thailand att isolera sig, hålla sig till landsmän, strunta i att lära sig språket, bosätta sig i ett område med landsmän, leva och äta svenskt, se på svensk tv och använda sig av svensk media så ser jag själv stora likheter med människorna i våra s.k utanförskapsområden i Sverige.
Dom gör nästan exakt som Svenskarna i Thailand, i utanförskapsområdena är språkkunskaperna dåliga, man bosätter sig i områden med landsmän, man fortsätter leva och äta samma mat som i det forna hemlandet, man ser på tv och följer media från hemlandet, man umgås mest med forna landsmän o.s.v, att man då får det svårt att integreras är ju inte direkt npgon överraskning.
Flyttar man till ett land oavsett om det är Sverige, Thailand, USA, England, Danmark eller något annat land förväntar sig naturligtvis folk där att man ska försöka integrera sig, lära sig prata med folk i det nya landet, sätta sig in i deras kultur, ta del av traditioner, skaffa vänner i det nya landet, gör man inte det kommer man att ses som en Alien och få leva med dom nackdelar detta medför.
Sen håller jag med om att det är synd att utlänningar inte får äga mark i Thailand, arbeta och har svårt att bli medborgare o.s.v, men svaret på detta är enligt mig inte att välja utanförskap och ett liv som en Alien.
Mvh isan lover
lynott
Medlem
Troligen lite skillnad ute i obygden om man har barn och umgås mestadels med sin thaifamilj (som inte kan engelska),då är det nog ganska lätt att lära sig thai.
Men att bo i en turiststad är det nog lite skillnad, det är nog inte många faranger som har thaikompisar men även dom skulle vilja ha det så vill thaiarna helst umgås med varandra såvida du inte vill bjuda dom på allting då går det nog bra.
Jag har bott på en lägenhet i bangkok där det kanske bor 70% thai samt japaner och 30% faranger, alla världens befolkning umgås i poolområdet medans thai och japaner bara är för sig själva och talar man med en thai så vill dom gärna praktisera sin engelska och det underlättar ju inte för faranger att lära sig språket.
Men att bo i en turiststad är det nog lite skillnad, det är nog inte många faranger som har thaikompisar men även dom skulle vilja ha det så vill thaiarna helst umgås med varandra såvida du inte vill bjuda dom på allting då går det nog bra.
Jag har bott på en lägenhet i bangkok där det kanske bor 70% thai samt japaner och 30% faranger, alla världens befolkning umgås i poolområdet medans thai och japaner bara är för sig själva och talar man med en thai så vill dom gärna praktisera sin engelska och det underlättar ju inte för faranger att lära sig språket.
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Där har du helt rätt, vistas man i ”obygden” är det är helt nödvändigt att lära sig såpass mycket av språket att man förstår vad folk säger och kan klara dom dagliga kommunikationerna, själv ”tvingades” jag lära mig det jag kan på det viset.
Jag vistades ju på landet ute i byarna redan på sent 80-tal och då fanns det inga falanger at tala med där alls, så det var bara att lyssna och försöka förstå, lära sig enstaka ord och försöka bilda korta meningar efter hand, det var tufft i början men motivationen var stor p.g.a att jag var ensam och hade ett behov av att förstå och kunna tala med dom människor som fanns runt mig, dom jag bodde med, åt med och sov hos.
Hade det funnits andra falanger där i byarna så hade jag säkerligen inte lärt mig lika mycket och det hade säkerligen tagit dubbelt så lång tid, att lära sig Thai eller Lao i en turiststad är säkert betydligt svårare, dels har man inte samma behov av det, sen finns det ju andra falanger att umgås med, detta skulle säkert påverka motivationen negativt.
Mvh isan lover
PanPan
Forumveteran
Lärde dig väl mycket med när du kroppsarbetade ihop med dom?
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Ja det var en bra språkskola, man fick lära sig vad olika verktyg hette, vad olika träd och växter heter, lära sig fiska och vad olika fiskar heter, namn på djur, när vi byggde lärde man sig namn på fönster, dörrar, vattenpass och el m.m, mycket lärorikt, på rasterna pratade vi ju även om mat, fotboll, nyheter och byskvaller m.m, allt bidrog till att språkkunskaperna växte.
Mvh isan lover
Givetvis är det en enorm skillnad på de faktiska kraven landets befolkning kan ställa på en thailändare som flyttar till Sverige och en svensk som flyttar till Thailand. Thailändaren har ju oftast som mål att bli en fullvärdig svensk medborgare efter 5 år och dessutom kunna ta ett jobb eller få ett bidrag på samma villkor som svenskarna medans svensken i Thailand har en närmast obefintlig chans att bli medborgare (klart större dock om personen är en kvinna och gifter sig med en thailändsk man), har noll chans till bidrag samt väldigt svårt att få ett jobb.
Det är dock bara de faktiska kraven som samhället kan ställa. Kraven och förväntningarna som gemene man har torde dock vara ungefär de samma på thailändskan i Sverige och svensken i Thailand. Självklart förväntar sig grannar och lokala näringsidkare att personen ifråga efter ett par år ska kunna föra åtminstone en enklare konversation på landets språk samt uppföra sig på ett för landet acceptabelt sätt.
Jag pratar hyfsad thailändska men är absolut inget föredöme; det är trots allt 20 år sedan jag flyttade hit så jag blir faktiskt generad varje gång jag blir berömd för min thailändska. Jag har dock västerländska bekanta som bott här i närmare 30 år, och dessutom, till skillnad från mig, jobbar i Thailand och ändå bara kan några enkla turistfraser. Med asiater är det väldigt annorlunda; frugan har både taiwanesiska, vietnamesiska och indonesiska väninnor som pratar helt flytande thailändska efter 5-10 år och vår condo är full av kineser som pratar begriplig thailändska efter ett par år. Förvisso är deras språk något mer liknande thailändskan än vad de europeiska språken är men till stor del är det nog en fråga om inställning; vi förväntar oss och närmast kräver, ibland kanske undermedvetet, att engelska ska fungera. I Bangkok och på turistställen så gör den ju det men i de allra flesta fallen blir det inte mycket till samtal. Att bosätta sig utanför Bangkok och turistorterna utan att lägga timmar om dagen på att verkligen försöka lära sig en hyfsad Thai framstår som helt obegripligt för mig.
Det är dock bara de faktiska kraven som samhället kan ställa. Kraven och förväntningarna som gemene man har torde dock vara ungefär de samma på thailändskan i Sverige och svensken i Thailand. Självklart förväntar sig grannar och lokala näringsidkare att personen ifråga efter ett par år ska kunna föra åtminstone en enklare konversation på landets språk samt uppföra sig på ett för landet acceptabelt sätt.
Jag pratar hyfsad thailändska men är absolut inget föredöme; det är trots allt 20 år sedan jag flyttade hit så jag blir faktiskt generad varje gång jag blir berömd för min thailändska. Jag har dock västerländska bekanta som bott här i närmare 30 år, och dessutom, till skillnad från mig, jobbar i Thailand och ändå bara kan några enkla turistfraser. Med asiater är det väldigt annorlunda; frugan har både taiwanesiska, vietnamesiska och indonesiska väninnor som pratar helt flytande thailändska efter 5-10 år och vår condo är full av kineser som pratar begriplig thailändska efter ett par år. Förvisso är deras språk något mer liknande thailändskan än vad de europeiska språken är men till stor del är det nog en fråga om inställning; vi förväntar oss och närmast kräver, ibland kanske undermedvetet, att engelska ska fungera. I Bangkok och på turistställen så gör den ju det men i de allra flesta fallen blir det inte mycket till samtal. Att bosätta sig utanför Bangkok och turistorterna utan att lägga timmar om dagen på att verkligen försöka lära sig en hyfsad Thai framstår som helt obegripligt för mig.
