55555 typ en hel värld ser Svenskar som tystlåtna och tillbakadragna.
Kollar man på nätet verkar det vara en världsbild och inte bara en uppfattning av en person....
Typiskt svenskt: Tystnad
Om man kliver på bussen i Valencia i Spanien och det bara sitter en människa i bussen, då sätter man sig bredvid den personen för att ha någon att prata med.
I en fullsatt spansk buss talas det väldigt mycket spanska.
I en svensk buss sätter man sig inte bredvid någon som man inte känner, om det finns tomma platser. Man startar inte gärna ett samtal med någon som man inte är bekant med.
Det talas inte så mycket svenska i en svensk buss, även om den är fullsatt.
För människor i många andra länder är det pinsamt och jobbigt när det blir tyst. "Swedes are champions of uncomfortable silences", sa en amerikanska.
Men för de flesta svenskar är inte tystnaden pinsam eller obekväm. Har man inget särskilt att säga är man tyst, så enkelt är det. Visst kan man småprata och konversera om det behövs. Men det finns en historisk tradition: man litar inte på den som pratar för mycket utan att ha något väsentligt att säga.
Att man inte pratar med främlingar betyder inte att man tycker illa om dem. Folk från andra länder brukar först tycka att svenskarna är blyga, reserverade, kalla. Det är svårt att lära känna dem för de är så tysta. Men när man känner dem är de verkliga vänner, de är öppna och lättsamma, och framför allt inte snobbiga. Men ibland blir de bara tysta och tittar bort mot horisonten. Då ska man inte störa dem. De söker kontakt med sitt ursprung.
Svenskar älskar tystnaden i naturen. De vandrar på fjället, lever på oätlig frystorkad mat, blir bitna av mygg och fårskoskav, bara för att uppleva den stora tystnaden.
Många filmintresserade människor i världen har blivit fascinerade av det mystiska, gåtfulla, i svenska filmer av till exempel Ingmar Bergman. De ser scener som är fulla av mystik och mening, där den som känner svenskarna bara ser ett vanligt svenskt sätt att umgås- fullt av tystnad.
Det här med tystnaden blir allt mer tydligt ju längre norrut man kommer i landet. En kvinna som var i Norrbotten dansade med en man. Hon tyckte om honom, så hon pratade en del. Han svarade inte utan nickade bara. Hon bad honom följa med hem. De älskade med varandra och sov tillsammans. På morgonen bjöd hon honom på kaffe. Han hade inte sagt ett ord på hela tiden. Men när han var på väg ut genom dörren vände han sig om, såg länge på henne och sa: Heders!
Allting är relativt. I Finland tycker man att svenskar pratar alldeles för mycket.