Sitter precis hemkommen efter två trevliga veckor i Thailand, nylandad med jetlag -men utan baksmälla- efter en fyra dagars hevetesresa som måste varit bland det dummaste jag gjort. Jag är extremt förvånad över att jag tog mig hem, resan borde avbrutits på sjukhus.
Saken var att jag och familjen varit i byn, jag och dottern Linda hälsade bland annat på Legolas och hans trevliga hustru i deras vackra hem i Chaiaphum. Legolas är en go göbbe av det slag som bara tillverkas väster om Hisingsbroa och hans fru är till den grad öppen i sinnet att hon begriper min thai, och det gör inte dom här korkade typerna som lägger ner språkförståelsen totalt om något uttalas fel. Jounghut bad mig upprepa och sedan rättade hon mig! Deras barn var görgoa, och Namkaeng och min Linda blev döpolare direkt.
Vad detta nu hade med saken att skaffa. Till saken: jag blev som vanligt myggbiten, kliade som vanligt, fick en infektion och tvingades till doktorn. Sedvanlig behandling, sjukhuset i VaengNoi var riktigt bra. Varnades för att jag nog kunde bli lite trött av antibiotikabehandlingen och borde vara återhållsam med alkohol. OK, det där kan vi ju.
Den 15:e skulle jag påbörja min hemresa, med buss fråm MuangPon. Dagen innan hade jag noterat ett märkvärdigt ointresse för mat, jag var inte hungrig och jag drack kopiöst. På natten började det, den vanliga diarren, men också frossa som närmast var kramper, jag frös så jag trodde jag frös ihjäl (obs, ingen ac-30gr varmt) och i nästa stund var jag brännhet. När jag måste på toa kunde jag inte stå, frugan måste hjälpa.
Hemresa otänkbar. Senare nästa dag flyttade jag in till hotell i Pon, jag var rädd för att ligga och dö i hettan i byn. Jag hade hallucinationer hela tiden, såg bl.a. min far sitta på serveringen mitt emot och dricka Chang med Kun Dau, men förstod i någon del av medvetandet att det ändå var just hallucinationer.
Efter ett dygns vila i svalka var jag lite bättre och kunde ta bussen till Bangkok. Orolig familj vinkade av. Min uppfattning om resan var att den tog 24 timmar och jag är fortfarande förvånad över att det bara var sex! Busspersonalen var informerad om att jag var sjuk och flera gånger hade jag på tungan att be dom om en mötande ambulans. Diarren hade upphört nu, den rådde dom små vita pillren på, kvar var febern och frossan, men jag var jä--t sjuk. Hur jag lyckades komma in på ett lopphotell på Sukhumvit, minns jag inte men taxichaffisen hjälpte mig nog. Efter ett dygns vila i svalka (Jag hade tänkt shoppa! och orkade inte ens gå ut och köpa vatten o cola) Kunde jag så ta mig till Suvarnnaphumi där den snälla personalen gav mig ett vilrum och hämtade mig för bordningen.
När nattmålet serverades orkade jag faktiskt äta lite, ungefär vad som är ett skrovmål för en kattunge, och det var det första målet på fyra dar. Jag blev så mätt att jag inte orkade frukosten senare...
Nu är jag hemma, jag är trött intill döden och jag undrar vad jag drabbades av. Min misstanke går till malaria, som alla högljutt påstår är okänd i trakten - men jag säger som Stefan Sauk, "-Jag är skeptisk!" Alla symtom stämmer, frossan stämmer inte med vanlig turistkolera men jag kan ju mycket väl ha haft bådadera.
Visa insikter och åsikter efterfrågas! Dumheter hänvisas till FI:s hemsida.
Trötte Birger
.
