Nam Falang
Forumveteran
Sitter och kollar på andra ungar i 2 årsåldern här dom sitter still och ser beskedliga ut.
Jämför man så är dom ett luftgevär och sonen en kulspruta, han ränner runt i ett men han skrattar och tjoar samtidigt.
Det gick bra i Phuket med så stort rum, trodde ju på nåt liknande nu och då var bara den yngste med, nu är den äldste med då blir det extra fart, stod 50m2, 25m2 är nog närmare sanningen.
På tok för litet, jag satt och kolla rumsstorlek när jag bokade och boka det här pga storleken.
Och regna började det göra nu på eftermiddagen så kommer ingenstans, jag gick upp och köpte 2 chang och satt mig på utsidan.
Tofflor tog jag med mig också räkna med att det skulle bli blött
![]()
T![]()
Ja du jag skulle kunna berätta många stories om min pöjk. Emellanåt var han en pina att ta hand om. Min son var inte heller stilla. Han var precis överallt. Dock livrädd för vatten så problemet med poler slapp man. Jobbigt bara när han skulle duscha. Han bara skrek. Från att han var några månader upp till ca 3år. I hembyn kom dom långväga ifrån för att försäkra sig om att vi inte höll på att ta livet av grabben. När dom såg att vi endast försökte duscha pojken så skrattade dom.
Han vägrade sova, skrek sig till sömns nästan varje natt. När han var 3 år började det vända. Nu är det så skönt när han blivit större. Han är lite harig och rädd för det mesta, gillar nästan ingen mat, vägrar allt från början. Men jämfört med hur det var när han var liten så är det sabai sabai nu
Han har fortfarande stor respekt för vatten och har haft svårt att lära sig simma. Denna resa har vi tränat på att ta huvudet under vattnet. Nu är han så modig att han blir blöt i håret varje gång vi badar. Små steg men hela tiden i rätt riktning.
Släkt och vänner tycker vi skall skaffa ett barn till. Jag vägrar. Nu har jag fått mitt liv tillbaka och så skall det förbli. Frugan är inte heller så sugen på en till
Men oavsett hur jobbiga dom är emellanåt så älskar man dom mer än allt annat.