Nu är det ju bara min far som är riktig farfar, mamma/farmor dog ju när jag var 16.
Hon var ju kärnan i familjen, när hon dog splittrades vi, vi levde inte som familj längre.
Min morsa var ju en rätt stark kvinna och kärnan för många problemungdommar i samhället, dom fick ju stänga dörrarna på hennes begravning för kyrkan var knökfull av ungdommar, alla kom inte in och fick plats, prästen hade aldrig sett nåt liknande.
Det beteendet hade inte funnits på min fars sida om hans stöttesten funnits kvar.