Känner igen mig ganska väl, fyllan började ofta när jag mådde bra och slutade först när man var tvungen.
Tid kan vara en orsak, alltså att man har tid att kröka utan att ett jobb eller annat stoppar en.
Själv hade jag både tid, råd och inte hade familj, så det gick under lång tid innan det kom anledningar nog att lägga ner skiten.
Innan det blev riktigt kasst fanns det inte en chans att man skulle tro att man en dag inte ville ha skiten längre.
Var inte ovanlig att starta dagen med en kaskadspya kraftig nog för att få näsblod, samtidigt som man hängde över muggen och blandade blod och spya så var tankarna inte på hur sjukt det var utan på vart spriten stod.
Känslan när man sväljer första klunken efter dom morgonrutinerna var oerhört varm, ett lugn som sprider sig i hela kroppen i stort sett direkt. Skrämmande när man tittar på det i efterhand men normalt i det läget. Inget vackert där.
Tryck in i skallen på dig själv att det som är normalt för dig, kommer sannolikt ses som normalt även för dina grabbar och i den sitsen där fylla eller värre blir normalt vill du inte föra vidare. Du berättar om hur din lille grabb springer efter dig och vill vara hos dig. Lägger du inte ner och ändrar beteende är det som att du håller han i handen och leder han mot sin framtid att gå i samma fotspår.
Man mår skit när man landar, det tar några dagar att komma in i matchen igen och sedan när du börjar må bra igen är det närmare en ny fylla, eller hur? Vissa av oss har det svårare än andra när det finns för mycket tid, nästan som att vi vill göra det svårare än det behöver vara för oss själva.
För mig funkar det att ta en eller några bärs, gör det vid speciella möten någon enstaka gång då och då, men passerar jag 4-5 bärs vet jag inte i vilken världsdel rejset slutar i.
@kurant är spot on här, svårt att stoppa det om man inte ser tillräckliga skäl eller får hjälp.
Min uppfattning är att man måste ändra sin inställning till alkohol, se vilka problem den skapar och se skiten för vad den är och gör med en del av oss och de vi bryr oss om. Granska dig själv, hårt, det är du som behöver förändras/räddas och på köpet räddar du förhoppningsvis även din familj.
Alla har som @Inka säger sin botten att nå innan man kan resa på sig igen, fundera lite på om tristess/ensamhet tillfälligt har fått ner dig eller vad det är. Lös jobbsituationen, hyr in en nanny/maid som sagt och acceptera för h*****e inte att en hemmafru missköter grabbarna/hemmet vare sig du är hemma eller borta. Låter helt snett där.
Testa AA, inte min grej men det funkar för en del.
/ SatanG