Ja, det kanske vi ska tacka kameran för….
Var ska vi börja?
Det hade varit på sin plats att servera denna maträtt med tillhörande gladpack, så man kan svälja ”födan” så att man kan linda in ”maten” utan att riskera att få med smaken.
Förbättrings tips nummer två är att skruva upp värmen i lokalen så att den friterade potatisen åtminstone uppnår, en åtminstone, något högre rumstemperatur efter en stund.
Sammanfattningsvis så är det få människor som detta passar.
Smak är svårt att förklara, men jag ska göra mitt bästa.
Om man tänker sig en dålig tysk gay-rulle där självmordsbenägna masochister komponerar en maträtt som är tänkt att ge någon slags sexuell upplevelse av ”spitzenklasse” (inklusive dessert) så ligger man nog väldigt nära en form för ovanlig perfektionism.
Här kan
@Broder Tuk Tuk kanske komma med mer information från någon av hans trevliga familjeresor.
Konsistensen ger inga överraskningar. Torrt, gummiaktigt, kompakt och tråkigt. Precis som vanligt (i Norge) med andra ord.
Den skivade tomatbiten smakade som tomat.
Av någon outgrundlig anledning så har man inte lyckats förstöra en tomatskiva, eller så var det bara så enkelt att man hade lyckats få något alldagligt att framstå som ok, även om tomatskivan inte ens var halvvägs till att vara ok.
Det här var min sista kväll på hotellet för en bra stund framöver (hoppas jag).
Min knäckebrödsdiet framstår som någon prisbelönt Michelin-rätt.
Jag har full förståelse för att
@Einar flydde landet.
