Hej Gae,
Nej, någon tumregel för vilken ton ett ord har finns det nog tyvärr inte. Ett tonspråks fonologi (ljudlära) bygger ju på att en stavelse som har samma ljudsammansättning t.ex. [ma] kan ha 4-6 olika betydelser beroende på vilken "ton" stavelsen har. Olika språk har olika antal toner. När man sedan skapade ett skriftsystem, fann man ut olika sätt att utmärka vilken ton en stavelse ska ha. På thai använder man sig ju både av fyra tontecken men även av att olika konsonanter för med sig olika toner, och det kan man lära sig. Det finns mycket bestämda regler för det. Däremot finns det inget sätt att lära sig vilken ton man ska använda vid uttalet av ett ord. Sedan är det ju som du skriver att det ofta framgår av sammanhanget. Vi har ju dock ett ordpar som har motsatt betydelse. [klaj] ไกล = långt bort och [klaj] ใกล้ = nära.
På svenska har vi ju också "toner" fast vi ofta kallar dem accenter och där är det ju bara sammanhanget som avgör betydelsen t.ex. "tomten (en tomt)" och "tomten (en tomte)" eller "buren (en bur)" och "buren (av bära)"
Jag vet inte om du har blivit något klokare på min utläggning, men hoppas det.
Mvh
John-Lennart