Sista visumresan! Inte senaste utan sista!
Efter 11 vintrar i Thailand kommer vi i fortsättningen att välja andra resmål på vintern. Anledningarna är fler. Lång resa, dyr försäkring, långt för anhöriga att hälsa på och fler därtill. Men vi är nöjda och tacksamma för tiden vi har vistats här!
Först tänkte vi åka till Cambodja på årets visumresa. Bl.a. Till ön Koh Rong. Men det kom ett brev från min doktor. " Håll dig borta från solen!". Ja, ja! Så då valde vi norra Myanmar i stället!
Vi ville absolut vara med vännerna och fira nyårsafton och vi skulle vara ute ur landet den 2/1. Och vi bor utanför Rayong! På nyårsdagens morgon var vi nere, utanför vårt Condo och tittade på när munkarna kom. De fick massor av gåvor och som tack välsignades folk och hus. Så blev det lite frukost för oss och så i väg. Med bathbuss, minibuss, skytrain, metro och sovtåg. Tidigt på morgonen den 2/1 kom vi fram till Chanh Mai. Först buss till Chang Rai och sedan skraltig lokalbuss till Mae Sai, precis vid gränsen. Smidig gränsövergång och så var vi i Myanmar. Gränsstaden heter Thakilenk. Vi tog in på Nich's hotell som vi bokat i förväg. Rent, fint, underbara sängar och trevlig, hjälpsam personal! När vi inte hittade växlingskontoret följde en kille med och visade vägen! Vi stannade 2 nätter. Åkte en rundtur med en tuktuk och fick se stadens sevärdheter. Bl.a. Fina tempel. Precis i vår smak. Staden är backig och vi hade aldrig orkat gå den här rundan.
Nästa stop var staden Kengtung ca 10 mil norrut. Bussresan tog ca 5 timmar. Bra väg men krokig och backig. Vackert landskap med böljande kullar och små byar.
I K. Hade vi bokat rum på Harrys guesthouse. Gör inte det! Skitställe som ligger flera km i utkanten av själva centrum. Inga lokala transporter så man fick be om skjuts av sonen i huset. Krångligt och dyrt och obekvämt. Nu fick vi också reda på att vi inte kunde komma vidare norrut landvägen, som vi hade planerat. Stängt för utlänningar! Farligt område med bovar, banditer och militärer. Så vi fick göra lite ändringar i planerna. Det blev flyg till Mandaley. Men det innebar att vi fick stanna en natt till i råtthålet! Varför bytte vi inte inkvartering? Antingen för dyrt för oss eller utanför stan.
Mitt i staden finns en liten sjö som vi promenerade runt och det fanns en morgonmarknad precis utanför Harry's och en stor marknad nere i staden. Inga turister. Vi såg inga västerlänningar alls de första dagarna.
Trots den usla inkvarteringen ( inget lakansbyte i de usla sängarna mellan olika gäster!) var vi nöjda med att vi sett denna lilla genuina Myanmarstad.
Mandaley är en underbar stad! Hur mycket som helst att titta på. Och det gjorde vi! Först ett par dagar och sen tänkte vi ta tåget norrut till den lilla staden Hsipaw. Men tåget gick kl 4 på morgonen! Och det pallade vi inte så det fich bli minibuss i stället.
Fortfarande mycket bra vägar, men mycket kringelikrokar upp och ner för bergssidor och mycket tung trafik. I H blev vi körda till Mr Charles guesthous, som vi valt. Kanonställe! 35 US dollar natten. Rena lyxen! Kalla nätter så här långt norrut men värmepump på rummet. Soliga, varma dagar med härlig luft. En hel del turister. Mest ungdomar. Vi är alltid äldst! De unga och spänstiga gick på trekkingturer i omgivningarna. Vi gick runt i staden och tog transport till en del sevärdheter. Bl,a ett tempelområde som kallas Lilla Bagan. Med en Budda i förgylld bambu. Lär vara den enda i sitt slag.
Från H kan man åka någon timme norrut till Lasio men sen är det stopp. För utlänningar. Det finns organiserade turer till rubin och jade gruvor (?) men de är hiskeligt dyra. Myanmar gränsar i norr bl.a. till Tibet. Myanmars högsta berg är över 6000 m högt och hör till Himalaya. Spännande men oätkomligt. För oss.
Längs järnvägen mellan Mandaley och Hsipaw finns världens längsta järnvägsviadukt i trä. Den ville vi se! Vi var i god tid på den lilla järnvägsstationen. Och väntade. Och väntade. Tyvärr var tåget försenat några timmar. Och några timmar till. Och faktiskt tänkte det inte komma alls i dag då det hade gått sönder! Så dags för omplanering igen! Vi tar lokalbussen till Mandaley sa B och jag. Ni kan väl inte åka lokalbuss sa andra västerländska resenärer. Vi tar taxi! Klart man kan åka lokalbuss sa vi och så gjorde vi det! Faktum är att vid sista matraststället var vi före taxiåkarna, som såg lite snopna ut!
Fortsättning följer......
;D 
