Tant i Thailand

 
"Berralund " sa:
Jag kan bara rekommendera oljemassagen, Insayt. Helt ljuvligt och jag tänker inte ens tanken som vissa snuskhumrar gör här. Prata med Linda, du kommer att älska det! :)

"tanken" får jag nog vilket jag vill eller inte i detta fall ;D ;D, jo oljemassage har jag ju fått men inte i Thailand utan Indien "ayurveda".

Innan jag träffade linda så var det ju mest på standen ganska medioker massage, de flickorna kan inte massera, men det är ju avslappnande ändå, men riktig thaimassage gör f*#an ta mig ont, fick jag erfara i Bangkok på en riktig massagesalong.

Men konstigt nog har jag aldrig varit mycket för massage, könstig människa man är ibland. ::)

insayt
 
"legolas " sa:
Det är tidigt på dagen, och man är väl ofta lite väl "skarp" då i sitt skriveri. Men jag är böjd att säga, så måste man vara rent ut sagt fantastiskt fläckfri och redig både i tankar och själ, om man inte får "tanken" i huvudet under massagens gång!!

Men tillåt mig tvivla, antingen så ljuger man för både sig själv och alla andra eller så är man snöpt både uppe i huvudet och mellan b......

"Tanken" , ordet som dyker upp här, den "tanken" får alla... skitsamma om de är helgon av något slag, så får de ändå "tanken" i huvudet, annars är det något fel, Men grejen är väl att kunna motstå "tanken" och låtsas som det regnar, eller hur? Vi är män och vi tänker, vem fan tror vi att vi kan lura,,,,,????

Men att ta sig själv på så stort allvar så man inte ens kan medge de minsta fel måste vara jobbigt att leva upp till... Kom igen nu....

legolas
Enligt Berralund är du en riktig snuskhummer och jag måste medge att jag oxå tillhör den kategorin då mina tankar irrar iväg under massagen ;D
 
Se där, jag lyckades få igång er lite! ;) Självklart kommer tanken, men det var inte meningen att det skulle skrivas här i Ragnelas eminenta tråd.

Jag har endast fått oljemassage när jag har bott på hotell, och där har tjejen aldrig försökt locka till en fortsättning. Och Ragnela lär ju inte riskera det heller, eller hur? :D
 
En enda gång har det hänt att en massös snuddat vid mina genitalier. Det var byns massagetjej, en duktig sådan, som kanske blev lite för farangk*t. En snabb och ilsken blick från mig fick henne på andra tankar och hon återtog sitt professionella hanterande av min vackra kropp. Kanske ville hon sno mig från sin kusin, min älskade Ooy.
Jag har aldrig upplevt att syndiga tankar genomströmmat min trögtänkta skalle under massage, vare sig i Thailand eller i Sverige. Nu ljög jag lite, för både min första thaidam och min nuvarande är utbildade massöser..
När jag går på massage här i Malmö så ser jag till att salongen uttryckligen torgför att det enbart rör sig om massage. My happy endings belongs to my wife to be...
 
Om 6 veckor åker shorts och linne på både för mig och B. Sedan är det den klädseln som gäller 6 månader framöver! Lyckliga vi.

Sedan vi började övervintra i Thailand har klädkontot blivit (ännu mer) minimalt. Jag tror att vi köpt kläder för ca3000 kr var, under de sista 5 åren (sammanlagt alltså). Inga dyra vinterjackor eller vinterstövlar. Det mesta vi har behövt har vi köpt i Thailand.

Jag har alltid gillat att ha mina kläder tills de är utom all räddning. Just nu har jag ett par jeans vars bak är så sliten att man kan läsa Blekingeposten igenom dom. Hoppas att de håller 6 veckor till! B är ännu värre. Det skall lappas och lagas tills det mesta består av lapp o lag.

Mina döttrar brukar röja i min garderob och slänga det dom tycker ser för j@vligt ut. Då gråter jag en skvätt men blir glad igen när jag får ärva något av dem istället!

I Thailand är det en fröjd att handla kläder! 25 kr för ett par mjukisbyxor, 20 kr för ett par jympaskor. Vi brukar köpa med oss T-skirt hem till barn o barnbarn . 30-40 kr st för utmärkta kopior som i Sverige (orginal) kostar 1500 kr! (Ed Hardy t.ex.)

Det mest användbara "plagget" är "skynket". Ni vet, det där rektangulära tygstycket som finns i oändligt många mönster och färger. Det är klänning, kjol, omklädningsrum på stranden, lakan, badhanduk m.m. Ca 25 kr. Också en utmärkt present att ta med hem.

När vi skulle åka ner för några år sedan hade mina brallor blivit för trånga i midjan. Ingen tid för någon sömmnad så jag klippte raskt ett jack i linningen och det fungerade bra. När vi sedan skulle resa hem igen var de byxorna det sista jag drog på mig medan taxin väntade. De var alldeles för stora!! Hittade ingen livrem så det var bara att grabba tag i dem och hålla dem uppe. Besvärligt med att bära packning och hålla byxor uppe. Så fort jag släppte dem kanade dom ner! I lugn och ro på planet gällde det att komma på något kreativt. "Allt har en lösning" ni vet. Min lösning blev att pilla bort handledssnöret från kameran och knyta i i ett par hällor i byxorna. Fungerade utmärkt!

I lådorna har jag kläder liggande som jag ska ha när jag blir smal igen. De har legat där åtskilliga år nu.
Nästa år skänker jag dem till hednamissionen. Kanske.

I Thailand finns det utmärkta sko- och klädlagare längs gatorna. B tappade hela sulan på sin sandal och skofixaren limmade dit den igen för några kronor. Lika billigt att få en söm sydd eller ryggsäcken lagad.

Men baddräkt och underkläder måste jag köpa i Sverige! No xxxl madam!

B ville köpa sig ett par skor i Kina. Han satte upp foten på disken för att visa vilken storlek som krävdes. Expediterna vrålade av skratt och sa no no no!

Förresten, är det någon som begriper varför Thailändska män har så stora skor? De är helt oromligt stora på de små männen.

Och varför är thaiarna så förtjusta i kläder av syntetfibrer. I denna värme.

En bekant stod på Imigration i Maptaputh och tjatade på personalen om att han ville ha ett-års visum. Då tappade han byxorn. Det blev inget visum alls den dagen, istället blev han avhyst å det bestämdaste!

En till klädhistoria som inte alls har med Thailand att göra. På det fängelse jag jobbade var en regel att de intagna (och vi) skulle vara pråpert klädda i matsalen. Husmor sa till en fånge att han måste ha skjorta på sig där han stod vid matdisken med bar överkropp. Han tittade förvånat på henne och gick iväg med sin matbricka. Då såg hon att hade inga byxor på sig heller!

Kramis
 
Hehehe, ja du Ragnela stå och tappa byxorna och visa häcken för Immigration är nog inte lämpligt någonstans. Tjänstemännen där är nog ganska humorbefriade. ;D

Lycka till med planerna och resan, 6 veckor går fort!! :thumbsup:
 
Som ni kanske förstått av en del inlägg från mig på detta forum så försöker jag lära mig thailändska. Inte lätt. Men kul!

I Pattaya kollade jag med en språkskola men tyckte att det var för dyrt (fast det var det egentligen inte, ibland är jag bara dumsnål).

Första året nere i Rayong var vi på en tysk restaurang och åt. Då såg jag ett plakat om språkkurs. Det var tysken själv som var lärare! Han har (nu)bott 18-20 år i Thailand och varit gift med Tui i 8-9 år. Jag slog till och sedan dess har jag varit på kurs 10 eller 20 ggr varje vinter. Lektionerna är på en timme (ofta mer eftersom vi inte kollar klockan).
Efter några lektioner i början så är Tui också med som lärare. De är inga utbildade pedagoger någon av dem men roligare kan man inte ha på en lektion. Det ligger mycket på mig hur upplägget blir.
Efter den första terminen framförde jag önskemål om att lära mig skriva och läsa också. Jag köpte "alfabets"böcker för småbarn och började traggla gåå gaj, kåå kaj o.s.v. Efter ett tag köpte jag böcker med text. 2 av varje. En till mig, en till Tui. När jag köpte sagan om eremiten så sa expediten förskräckt att de (häftena) var på Thai! Då sa jag "Chan aan pasa Thai, kaa" ¨å applåderade expediterna!!
(Jag läser Thai).

Senaste åren har det blivit så att vi börjar med pratlektion och jag frågar allt jag kommit på sedan sist. Så avslutar vi med läs-lektion. Mikael (tysken) kan inte läsa o skriva thai men håller nu på att lära sig. De har en son som nu är 6 år och han får ju lära sig detta på den förskola (?) han går på och då kan ju pappan inte vara sämre!

Jag har haft en eller två lektioner i veckan, två är bäst, så det skall jag fortsätta med när vi nu kommer ner igen.
Jag längtar!

Under lektionen skriver jag ner på ett kladdpapper de nya orden på min egen hemmagjorda ljudskrift och nu även på Thai. När jag kommer hem renskriver jag och förbereder frågor till nästa lektion. Allt detta och lektionerna tar några timmar i veckan och jag tycker att det är ett utmärkt sätt att strukturera upp tillvaron.

Bekanta har gått på en "riktig" språkskola inne i Rayong. De är livrädda för att säga fel så de vågar inte öppna mun! Så klart man säger fel!! Om inte annat så är betoningen åt skogen. Men Thaiare med lite fantasi begriper ändå vad jag menar (för det mesta) och jag kan skälla på bathbussförare som försöker luras! De blir så förskräckta över en falangtant som säger fula ord att de snabbt rullar upp rutan och åker iväg.
Som ni fattar är jag inte rädd för att "tappa ansiktet".

Det här med "tappade ansikten" är ett sorgligt kapitel. I skolan vågar barnen inte fråga om det är något de inte förstår. Många Thailändare läser engelska i skolan men vågar inte prata av rädsla att göra bort sig. På en fest med bara thaiare pratade vi en del med en Bangkokman men hans fru sa inte ett ord. Sedan fick vi reda på att hon var engelsklärare!! Och vår egen engelska är bedrövlig!


Jag glömde tala om att jag är ensam elev på lektionerna. En elev, 2 lärare!! Perfekt.
Att Mikael är en snygging och Tui är söt som en sockersmula och att sonen har ett fantastiskt leende gör inte saken sämre!

B vägrar lära sig Thai. Han fick lära sig i skolan att språk är svårt och tror att han inte kan lära sig.

Tui ger också lektioner i thaimatlagning (alltså den västerlänningsanpassade thaimaten). Hon lagar underbar mat! Nu ska jag be henne lära mig lite av deras mat. T.ex. kanelägg med fläsk. Ska bli spännande.

Jag tror att Insayts lektioner kommer att bli ett fantastiskt kompliment. För att få lite gramatik och "varför är det så?" Om Mikael frågar Tui något knepigt smäller hon till honom och säger "Fråga inte! Det bara är så!"

En annan sak: Så många spännande människor det finns på detta forum!! Det är så roligt att läsa alla inlägg.

Kram på er!
 
Kram på dej själv :)
Tycker du är beundransvärd som gör det som jag önskar att göra. Men vi har ju inte kommit ner ännu :)
Kåk beräknas bli klar ca slutet av Okt, då får vi se hur långt vår egen flytt här hemma kommit.
Är berädd att hålla med dej ang det där med att tappa ansiktet, det är väl att skita i. Har man bara en tro på sej själv så spelar det ingen roll vad andra tycker.
Karma till dej och MrB
G hälsar att foten är på bättringsvägen 4 veckor kvar med stöveln.
mvh Rolf
 
Det här med teknik får mig att gråta! Särskilt när det har med datorn att göra.
Jag har en massa bröder som är tekniska snillen och jag tycker att eftersom jag föddes före dom så borde jag fått teknikgenen före dom. Men nej då.

I Sverige har jag något som heter 3 G. Billigt i alla fall. I slutet av förra månaden fungerade inte datorn och jag ringde dem. En dam frågade en massa saker som jag inte begrep men till slut sa hon att mina 2 gigabyte var slut! Vaddå? Gigabyte? Slut? Men det fungerar när ny månad börjar igen, sa hon och det gjorde det!

Men om man betänker att det inte fanns TV ens när jag var barn så är det kanske inte så konstigt om det är svårt att hänga med i utvecklingen. Min första TV-bild såg jag i ett skyltfönster i Gnesta någon gång i början av 50-talet.

Jag berättade för barnbarnen att det inte fanns TV när mormor var liten. "Tittade ni på video då i stället" frågade de små liven!

I Thailand har vi TOT (i Rayong). Det är ett elände. Ingen talar engelska och min Thai är inte mycket att hänga i en palm (ännu). I Ban Phe däremot finns en tjej på TOT som pratar bra engelska och som tur är brukar hon förbarma sig över oss, fast hon försöker fösa i väg oss till Rayongkontoret.

Nu har jag lyckats komma över ett telefonnummer till en datareperatörkille (från Rayongdistriktet). Jag ringer honom:" Saavadii kaa! Chan falang Preecha. No conection computaa. Kun maa vanni majj,kaa? Tomollov, tomollov! (Hej! Jag är utlänningen i Preccha (där vi bor), ingen kontakt på datorn. Kan du komma i dag?" " I morgon, i morgon"). Och det fungerar. Han kommer " i morgon". Tack o lov.

TV,n fungerar inte heller. En svensk mans thaihustru fick oss att installera något dyrt bolag (alla svenskar i Thailand är inte att lita på!). De första åren var ok. Vi tog en liten låda och åkte till kontoret i Rayong, de gjorde något med lådan och vi betalade 1000 bath, åkte hem och kopplade i lådan och så var allt ok. Men de sista åren fungerar det inte. När vi åker in till kontoret och klagar fattar de ingenting och ingen hjälp får vi!!

DVD-spelaren är knäpp! En del (inte många) DVD-skivor (filmer) fungerar bra men på de flesta hörs bara bakgrundsljud!
Men filmerna vi fick låna, av den yngre generationen, förra året, var så usla så det var makalöst. Inte vår stil. Pang,pang och blod som flyter i floder, nä fy 17. Så det kunde ju göra det samma.

Och så vill jag lära mig lägga in bilder till er som läser detta. Det kan jag inte. Och jag vill kunna skriva med thaibokstäver ibland. Och det kan jag inte heller! Nu står mitt hopp till Rolf som flyttar ner i höst. Jag får muta honom och hans fru med mat!

Ett tag var det mycket strul med datorn i Thailand. På kontoret i Rayong sa de att det var fel på modemet. Vi bytte och vi bytte, åkte till kontoret i R och de gjorde något som inte hjälpte. Tillslut kom det hem 3 killar som micklade med datorn men när en av dom sa att modemet behövde bytas fick jag en brytning!Jag rafsade åt mig lådan och marscherade ut till vägen för att ta bathbussen in till Rayong. När jag stod där och väntade, arg som ett bi, kom TOTbilen. En av killarna kom ut och sa:" Give me modem, go home!" Efter någon timme kom de tillbaka med ett nytt modem som de kopplade in och sedan dess har vi inte behövt krångla med det i alla fall!

Kastrullerna på elplattan gav mig små el-stötar, men när vi flyttade den till ovanpå tvättmaskinen (som lär tvätta med varmvatten) slapp jag det. Ägaren påstod att tvättmaskinen var ny, när vi flyttade in men den har aldrig fungerat. Trots en massa folk som engagerat sig, så nu skiter vi i den och åker upp till en tvättkvinna i Tapong med tvätten. Hon tvättar och hänger den till tork för 20-30 bath maskinen. Vi får hålla med tvättmedel. En gång när B kom hem med tvätten berättade han att hon gett tillbaka påsen och sagt en massa på thai , som han förståss inte begrep. När vi tittade närmare på påsen såg vi att det var termitmedel han fått med sig istället för tvättmedel! Ack ja!


Kramis!
 
Just det Lego! Jag utnyttjar släktingar och vänner till max. Jag framstår gärna som idiot bara någon annan fixar felen. Mina bröder har alltid med sig verktygslådan när de kommer på besök! Även min son, som är superhändig, med allt.
 
Glömde att säga att äldsta dottern är rätt bra att fixa o dona. Den yngsta gråter en skvätt och då rusar ett helt koppel av karlar dit o hjälper henne! Synd att den tiden är förbi för mig (om den någonsin har funnits!).
 
Skönt att hör att maten är fixad när vi kommer ner :D :D
Det ska nog lösa sej vi hjälps åt så ska det nog bli jätte bra.
B och jag fixar det mesta tror jag så kan du och G shoppa så det blir lugn och ro i huset :D :D
Lägga upp bilder är inte så svårt som det kanske ser ut.
Först måste du veta var på datorn du har bilderna och vad dom heter så att du hittar på dom när du ska bifoga dom.
Sen bläddrar du ner under den rutan som du skriver i och där står det, Bilagor och andra tillval.
Du klickar på den texten. Då dyker det upp lite mer text.
Bifoga:
Under bifoga så blir det en lång ruta som slutar med "Bläddra"
Klicka på bläddra, då dyker en dialogruta upp som heter, Välj fil för överföring.
Den rutan visar vad du har på din hårddisk, där får du leta reda på dina bilder och dubbelklicka på den, för du kan bara ta en i taget.
När du klickat på en bild och rutan försvunnit ser du sökvägen till bilden i den avlånga rutan.
Vill du skicka in en bild till så klickar du på " (fler bilagor) " och gör samma sak igen.
Lycka till
Rolf
 
Ha,ha! Det är nog bättre att B o G shoppar (fast han är shoppingmotståndare) för han begriper ännu mindre än jag!! Men vi fixar det säkert!
 
Provar att fixa bild.

IMG_0110.webp
 
Detta är ett risfält på Borneo! Närmare bestämt i Bario (Malaysia). De lär ha det bästa riset i världen. Japanerna köper upp allt utom några kilon till turister o lokalbefolkning. Vi köpte 3 kg!
 
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp