Dagens utfärd gick till Uppsala och det var för mig mycket av en nostalgitripp.
Vi åkte E4 till Märsta och tog in på gamla vägen för att se mer och slippa åka runt inne i Uppsala.
Vid platsen där den gamla sparbankseken stod, står numera en liten ek. Den gamla brändes bort av några ynglingar som kände sig missanpassade i samhället och ville visa sitt missnöje. Vi tog av mot Dag Hammarskölds väg. En bit in låg tidigare ett fint privat sjukhem, som ägdes av en kommunist. När jag träffade honom berättade han, att han tjänat grova pengar på svarta bilaffärer och bilverkstad. Dessa hade han använt till att köpa sjukhemmet.
Vi körde vägen framåt och passerade den plats där jag för första gången åkte fast för fortkörning en snöig vinterdag för länge sedan. Längre fram åkte vi förbi S 1 där jag tillbringade två repmöten som krigskassör och var ensam om att äta i underofficersmässen med officersmössa.
Vi for vidare och hittade en p-plats mitt emellan slottet och domkyrkan. Vi framryckte mot domkyrkan och impades av dess storlek och höga byggkranar. En stor yttre renovering har påbörjats. Kyrkan byggdes som en skrytkyrka och blev 1,5 meter större än Linköpings domkyrka. Östgötarna skulle inse vem som var störst och viktigast.
Vi gick runt i kyrkan och tittade intresserat på olika detaljer. En pampig detalj var Gustaf Vasas gravkor. Han är nog Sveriges störste pamp genom tiderna av gravkoret att döma. Frugan inköpte en burk domkyrkohonung. Hoppas den var välsignad av ärkebiskopen.
Vi fick fin motion av att gå från kyrkan till slottet, som ligger högt. Slottet har byggts om och till många gånger och framstår numera som en rätt märklig skapelse. Det är dock genom sin storlek imponerande. Tyvärr fick vi inte gå in i något annat än en konstutställning i en hörna.
Vi såg många ungdomar som satt i solen och myste med mat och dryck.
När coronan är över och slottet är öppet vill jag komma tillbaka.
Rekommenderar en färd till Uppsala. Det är en trevlig stad om man inte lämnar centrum.
