Satt igår med en av mina bästa barndomsvänner från grundskolan.
Han satt på hotellet med sina barn när jag dök upp.
Vi gick ut sen på kvällen och han berättade att han går på ångestdämpande och utan dom hade han nog redan hängt sig.
Han är företagare, har 2 fina barn men så mycket ångest gällande ekonomin.
Blev shockad, för fan ryck upp dig, jag får bakfylleångest ibland.
Men inte samma sak sa han, du är ju lycklig och ser frammåt i mitt huvud så ältar jag och hatar livet många timmar per dag men igår var hans lyckligaste dag på flera år när fick krama om mig.
Vi skall ut sen ikväll efter hans barn gått på Hovet och kollar på Jack Black.
Måste ju säga nåt känns det som men han säger ok nu efter medicinering.