Det du beakriver att inte gå och bajsa, är du klok vilken förstoppning du kunde fått sen en stomi är inte besvärligt min pappaNja det hade förmodligen tagit lång tid samt trå operationer med ett förmodat lidande, och ärr.
Jag jobbade faktiskt ihop med en kille som hade råkat äta en dåligt tillagad kyckling vilket resulterade i stomi och ett jäkla trassel.
Man kan ju livligt föreställa sig att det inte var så kul i omklädningsrummet på t.ex. jobbet o.s.v. men han jobbade på som alla oss andra.
Fast till slut så ansåg man att han skulle kunna operera tillbaka tarmen.
Ni kan ju tänka er vilket jobb det var för honom att få igång hela apparaturen igen.
När jag gjorde lumpen så hade vi en vinterövning då jag ansåg att det var både för kallt och jobbigt att gå och sätta mig och skita på tvärslå mellan två träd, speciellt på natten och i Älvdalens snöstorm.
Jag beslöt mig helt enkelt för att nöja mig att bara kasta vatten, och strunta i att bajsa.
Det kan väl inte vara så besvärligt tänkte jag.
Och visst var det lite jobbigt de första dagarna, men man vänjer sig faktiskt.
Jag blev både överraskad när jag upptäckte att det funkade och bestämde snabbt att inte skita förens jag åter befann mig på kasernen!
Här vill jag höja ett varningens finger!
Efter en vecka så var det inte alls lätt att få igång de kropsliga funktionerna igen.
När jag äntligen lyckades åstadkomma något igen så var det som en hårt packad tjärtapp som kom farandes och höll på att spräcka porslinet, jag tror att jag skrek!
Då kan man tänka sig att detta var efter en vecka.
Min arbetskamrat hade gått omkring med påse i några år.
Visserligen så hade han inte samlat på sig en massa materia, men ändå man kan lätt tänka sig plågan.
Jag skulle nog påstå att jag är mycket tacksam över antibiotika och den manlige läkaren som föreslog behandlingen.
Jag ser honom inte som något annat en en riddare i skinande rustning....
hade i ca 3 mån han jobbade helatiden som snickare, ok inte dom första dagarna sen han fick den inopererat
Säger ju en del om dig faktiskt.
