thaikonsult
Medlem
Gifta personers rätt till uppehållstillstånd.
Kammarrätten i Stockholm 2013-09-03.
Av 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen framgår att uppehållstillstånd ska ges till bl.a. en utlänning som är make till någon som är bosatt i Sverige. Uppehållstillstånd får dock vägras, med stöd av 5 kap. 17 a § andra stycket 1 samma lag, om makarna inte lever tillsammans eller om de inte har för avsikt att göra det.
De aktuella bestämmelserna infördes i samband med genomförandet av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening. Direktivet reglerar endast tredjelandsmedborgares rätt till återförening med familjemedlemmar (artikel 1). I syfte att uppnå en enhetlig, ändamålsenlig och icke diskriminerande lagstiftning har de svenska reglerna emellertid utformats på ett sådant sätt att de gäller uppehållstillstånd på grund av anknytning till make oavsett dennes medborgarskap (prop. 2005/06:72 s. 28). För makar gäller att de har rätt till uppehållstillstånd utan särskild prövning och begränsningarna i rätten till familjeåterförening för makar anges särskilt i lagtexten (a. prop. s. 31). Av författningskommentaren framgår vidare att bestämmelsen i 5 kap. 17 a § andra stycket 1 utlänningslagen innebär en kodifiering av praxis (a. prop. s. 88). I övrigt ges inte någon närmare vägledning för dess tillämpning i det avseende som nu är aktuellt.
Bevisbörda och utredningsskyldighet
När det gäller civilrättsligt giltiga äktenskap finns det, som framgått ovan, en presumtion för att den make som söker uppehållstillstånd också ska beviljas ett sådant tillstånd (”uppehållstillstånd ska ges”). Denna presumtion kan dock brytas under vissa omständigheter, t.ex. om det föreligger ett skenäktenskap. Vad skenäktenskap (se 5 kap. 17 a § första stycket 2 utlänningslagen) beträffar har Migrationsöverdomstolen tidigare uttalat följande (se MIG 2007:19 och MIG 2007:60). Eftersom en uttrycklig rätt för makar att få uppehållstillstånd för familjeåter-förening införts, innebär det att de begränsningar som medger att uppehållstillstånd får vägras ska vara av viss betydelse. Dessa omständigheter ska vara fastställda. Ett avslagsbeslut får sålunda inte grundas på någon form av subjektivt tyckande utan ska bedömas utifrån objektiva grunder. Bevisbördan för att det kan vara fråga om ett skenäktenskap ligger på staten. Vid misstanke om att det kan vara fråga om ett skenförhållande bör en fördjupad utredning göras för att klarlägga om det rör sig om ett sådant äktenskap. För att presumtionen i 5 kap. 3 § utlänningslagen ska brytas kommer det an på Migrationsverket att göra sannolikt att äktenskapet ingåtts uteslutande för att den ena av makarna ska få uppehållstillstånd i Sverige. Det krävs att Migrationsverket påvisar en eller flera konkreta omständigheter som typiskt sett är ägnade att ifrågasätta syftet med äktenskapet.
När frågan kommer upp om uppehållstillstånd ska vägras av det skälet att makar inte har för avsikt att leva tillsammans bör, enligt Migrationsöverdomstolens mening, de principer om bevisbörda och utredningsskyldighet tillämpas som kommit till uttryck i praxis när det gäller skenäktenskap. I båda fallen rör det sig om situationer där presumtionen i 5 kap. 3 § utlänningslagen, nämligen att den make som söker uppehållstillstånd här också ska beviljas tillstånd, inte gäller. När utlänningen har visat att ett civilrättsligt giltigt äktenskap ingåtts går alltså bevisbördan i normalfallet över till Migrationsverket, som har att göra sannolikt att makarna inte har för avsikt att leva tillsammans genom att peka på en eller flera konkreta omständigheter som typiskt sett är ägnade att inge tvivel vad denna avsikt beträffar.
Med vänlig hälsning Thaikonsult
Kammarrätten i Stockholm 2013-09-03.
Av 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen framgår att uppehållstillstånd ska ges till bl.a. en utlänning som är make till någon som är bosatt i Sverige. Uppehållstillstånd får dock vägras, med stöd av 5 kap. 17 a § andra stycket 1 samma lag, om makarna inte lever tillsammans eller om de inte har för avsikt att göra det.
De aktuella bestämmelserna infördes i samband med genomförandet av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening. Direktivet reglerar endast tredjelandsmedborgares rätt till återförening med familjemedlemmar (artikel 1). I syfte att uppnå en enhetlig, ändamålsenlig och icke diskriminerande lagstiftning har de svenska reglerna emellertid utformats på ett sådant sätt att de gäller uppehållstillstånd på grund av anknytning till make oavsett dennes medborgarskap (prop. 2005/06:72 s. 28). För makar gäller att de har rätt till uppehållstillstånd utan särskild prövning och begränsningarna i rätten till familjeåterförening för makar anges särskilt i lagtexten (a. prop. s. 31). Av författningskommentaren framgår vidare att bestämmelsen i 5 kap. 17 a § andra stycket 1 utlänningslagen innebär en kodifiering av praxis (a. prop. s. 88). I övrigt ges inte någon närmare vägledning för dess tillämpning i det avseende som nu är aktuellt.
Bevisbörda och utredningsskyldighet
När det gäller civilrättsligt giltiga äktenskap finns det, som framgått ovan, en presumtion för att den make som söker uppehållstillstånd också ska beviljas ett sådant tillstånd (”uppehållstillstånd ska ges”). Denna presumtion kan dock brytas under vissa omständigheter, t.ex. om det föreligger ett skenäktenskap. Vad skenäktenskap (se 5 kap. 17 a § första stycket 2 utlänningslagen) beträffar har Migrationsöverdomstolen tidigare uttalat följande (se MIG 2007:19 och MIG 2007:60). Eftersom en uttrycklig rätt för makar att få uppehållstillstånd för familjeåter-förening införts, innebär det att de begränsningar som medger att uppehållstillstånd får vägras ska vara av viss betydelse. Dessa omständigheter ska vara fastställda. Ett avslagsbeslut får sålunda inte grundas på någon form av subjektivt tyckande utan ska bedömas utifrån objektiva grunder. Bevisbördan för att det kan vara fråga om ett skenäktenskap ligger på staten. Vid misstanke om att det kan vara fråga om ett skenförhållande bör en fördjupad utredning göras för att klarlägga om det rör sig om ett sådant äktenskap. För att presumtionen i 5 kap. 3 § utlänningslagen ska brytas kommer det an på Migrationsverket att göra sannolikt att äktenskapet ingåtts uteslutande för att den ena av makarna ska få uppehållstillstånd i Sverige. Det krävs att Migrationsverket påvisar en eller flera konkreta omständigheter som typiskt sett är ägnade att ifrågasätta syftet med äktenskapet.
När frågan kommer upp om uppehållstillstånd ska vägras av det skälet att makar inte har för avsikt att leva tillsammans bör, enligt Migrationsöverdomstolens mening, de principer om bevisbörda och utredningsskyldighet tillämpas som kommit till uttryck i praxis när det gäller skenäktenskap. I båda fallen rör det sig om situationer där presumtionen i 5 kap. 3 § utlänningslagen, nämligen att den make som söker uppehållstillstånd här också ska beviljas tillstånd, inte gäller. När utlänningen har visat att ett civilrättsligt giltigt äktenskap ingåtts går alltså bevisbördan i normalfallet över till Migrationsverket, som har att göra sannolikt att makarna inte har för avsikt att leva tillsammans genom att peka på en eller flera konkreta omständigheter som typiskt sett är ägnade att inge tvivel vad denna avsikt beträffar.
Med vänlig hälsning Thaikonsult