Jag har sett många som hamnat i den sitsen här i Thailand. För egen del tycker jag att jag använt pengarna till något vettigt när jag hjälpt till att lyfta en familj ur fattigdom och dåligt anseende och hjälpt ett par ungar att få en anständig skolgång och bättre chans i livet. Hela mitt liv kan faktiskt indelas i sjuårsperioder där jag efter sju år känner att jag behöver lite nya utmaningar och de är svåra att hitta några här på landet. Kafét var ett försök som inte gav utdelning och jag kan inte se några nya projekt här i byn.
Däremot är förhållandet fortfarande stabilt och frugan har stor förståelse för att jag inte kan leva utan vänner och en vettig sysselsättning så hon är beredd att flytta med nu när jag gjort ett ärligt försök. Jag tror inte längre på att det skulle fungera att hitta riktiga vänner som är Thai, skillnaderna i beteende och värderingar av olika saker är allt för stor och jag är för gammal att ändra på mig. Det skulle vara intressant att höra om någon har erfarenhet att ha fått en nära vän som är Thai. Jag har hittills inte hört om någon, endast bekantskaper.
Som svar på din fråga, jag tycker han skall ta ett allvarligt snack med sin fru och förklara läget, ingen kan förneka en annans uppriktiga känslor. Sedan får hon göra ett val om hon vill sitta kvar med familjen eller om hon vill göra ett nytt försök med honom. Han måste själv flytta vidare oavsett vad hon väljer, det är det primära. Pengar och relationer kan man alltid skapa nya om man bestämmer sig för det men inte om man sitter kvar på landet och tycker synd om sig själv och blir ett offer för omständigheterna.
