Jag håller med dig och jag ska snart förklara en del. Men vill först fästa allas vår uppmärksamhet på vårt eget språk. Tänk på "j-ljudet" - dj, hj, gj eller "sj-ljudet" - sj, skj, stj, ssi, ti(station). Här av ju på svenska flera bokstäver men ett ljud [jud] och det kan förklaras både med historiska aspekter men också rent uttalsmässigt. För att inte tala om alla ord på svenska som skrivs på ett sätt men där vi skippar konsonantljuden, vad [va], jag [ja], roligt [rolit] osv.
När det gäller thai är det ofta historiska aspekter som ligger bakom dessa outtalade konsonanter. Thai är ju ursprungligen enstavigt (mer eller mindre) och härstammar från södra Kina. I och med buddismens intåg i Thailand kom en mängd ord in från pali ett utdött språk som var nära släkt med sanskrit. I det språket hade man (liksom i modern hindi) flerstaviga ord. [jantr] i "wanjan" uttaldes säkert typ [jantara] men thai ville ha det enstaviga uttalet och satte dit ett "garantecken" på sista konsonanten för att markera att de närmaste konsonanterna inte ska uttalas. Den laotiska skriften (som jag inte kan till fullo, men kan tyda en del ord och där verkar man inte skriva ut bokstäver som inte uttalas.
Även på svenska anpassar vi ju stavningen av låneorden till svenska regler. Ta t.ex. ordet "kö" som efter svenska uttalsregler skulle uttalas [tjö] men på franska üttalas det med "k" men man skriver "queu" men den stavningen gar vi ju inte anammat.
Hoppas att du har fått lite svar på din fråga.
Mvh
John-Lennart