Kanske något OT, men tycker att DI analysera Kinas situation ganska väl. Vi får se i vilken mån det påverkar SEK vs. THB?
Kina är en tickande bomb i världsekonomin
Kampen mellan USA och Kina handlar om mycket mer än det upptrappade handelskriget.
Protesterna i Hongkong sätter fingret på världsekonomins kanske känsligaste punkt: att Kina är en bubbla som väntar på att spricka.
KOMMENTAR ANDREAS CERVENKA
Publicerad: 06 augusti 2019, 21:02
När Donald Trump infriar sina vallöften om vilt handelskrig är insatserna höga, både för världsekonomin men också för honom själv. En börskrasch är det största hotet mot Donald Trumps möjligheter att bli återvald som president. Särskilt många fler blodröda börsdagar som under måndagen har han inte råd med.
Det som utlöste raset var att Kina lät sin valuta försvagas mot dollarn. USA svarade med att anklaga landet för att ”manipulera sin valuta”. Det är svårt att inte småle över utspelet. Om en artificiellt prissatt valuta vore ett brott hade Stefan Ingves varit internationellt efterlyst för länge sedan, liksom många av hans kollegor runtom i världen. Att påverka tillgångspriser, inklusive valutor, har ju varit lite av centralbankernas huvudsyssla sedan 2008.
På kort sikt är förstås ett handels- och valutakrig med Kina ingen bra nyhet för världens börser. Men det är bara en liten bit i ett mycket större pussel. Ännu viktigare är det som just nu sker i Hongkong. Det som började som demonstrationer mot en ny lag har utvecklats till regelrätta krav på ökad demokrati.
Det är en mardröm för den kommunistiska regimen i Peking. Hongkong, med sin hybridstatus sammanfattad i uttrycket ”ett land, två system” är grunden för det moderna Kinas legitimitet gentemot omvärlden. För president Xi Jinping återstår bara dåliga val. Antingen ge efter för kraven eller sätta hårt mot hårt, kanske till och med skicka in militär.
Det första alternativet skulle innebära en stor prestigeförlust men också riskera att väcka en frihetstörst även på det kinesiska fastlandet. Som Ian Johnson, prisbelönt journalist bosatt i Peking, skriver i New York Review of Books har det blossat upp en allt mer livlig och öppen intern kritik av regimen i Kina. Den kommer inte bara från intellektuella utan har också stöd av de många fiender i den kinesiska eliten som Xi Jinping skaffat genom olika utrensningar.
Det andra alternativet, att kväva protesterna med våld, skulle djupfrysa Kinas relationer med med väst.
Hongkong är en påminnelse om att Kina utgör en slags bubbla – ekonomiskt och politiskt. Västvärlden betraktade länge Kina som en slags marknadsekonomi bland andra. Det var ett historiskt misstag. Alltifrån centralstyrd BNP-tillväxt till ogenerade teknologistölder till det nya digitala övervakningssamhället borde ha varit varningssignaler.
En rejäl ekonomisk inbromsning är de kinesiska partipamparnas största skräck. Nya bilar, och lyxvaruhus har under lång tid varit regimens främsta sätt att sminka över internt missnöje. När finanskrisen kom 2008 fick diktaturen panik och började tillverka tillväxt med hjälp av lån. Kinas sammanlagda skuldsättning överstiger nu 300 procent av BNP, en fördubbling sedan 2007.
Den stora merparten av skulderna är inhemska men Kina har också lån i dollar på motsvarande nästan 30.000 miljarder kronor, en börda som blir tyngre när yuanen faller. En förtryckarstat som bygger sitt maktinnehav på ständigt stigande skulder är knappast en hållbar modell i längden.
Ett demokratiuppror i Kina framstår i dag som extremt osannolikt. Men hur många förutsåg den arabiska våren eller revolten i Syrien?
En sak är klar: Kinas politiska och ekonomiska elit har sedan många år förberett sig genom att i massiv skala föra ut pengar (officiellt förbjudet) och köpa fastigheter runtom i världen. Tydligen vet de något som många i västvärlden inte har velat förstå.
