Jag ser det som sagt på ett annat sätt. Låter man barnet bli döpt (det kan ju inte bestämma själv) så ger man det möjligheten att vara med i gemenskapen med kompisar m fl under konfirmaionen. Visst, man kan döpas under tiden man deltar i konfirmationsundervisningen men jag är en man som gillar att följa traditioner.
Sen kan den unga människan själv bestämma om han eller hon vill stanna kvar som medlem i kyrkan efter myndighetsdagen. Därför är vår son döpt.
Hej
Du agerar väl som majoriteten här traditionellt och det är väl egentligen ganska naturligt.
En lite rolig sak hände när en äldre änka till en skeppare hör på ön fick reda på att vår son inte var döpt, hon ringde upp mig och frågade om detta stämde och jag bekräftade detta, hon blev alldeles ifrån sig och erbjöd sig att ordna detta, då var pojken några år gammal.
Hon sa att hennes man tidigare hade både gift och begravt folk som skeppare, der måste jag ju också ha rätt till då sa hon, vi måste träffas och ordna det här sa hon som då var i 80 års åldern och lite väl törstig, men en glad och parant kvinna var det, så vi gjorde som hon sa, pojken verkade först lite rädd för den hårt målade kvinnan med färgat hår, men det blev en trevlig upplevelse, hon välsignade pojken, läste böner och sjöng så det stod härliga till, sen var hon nöjd, nu kan du säga till folk att allt är gjort enligt alla konstens regler och att det är jag som har förrättat dopet sa hon.
Hon har besökt oss några gånger efter detta och kramat om pojken, själv tyckte jag att det var en trevlig om än lite annorlunda ceremoni, men döpt blev han ju till slut ändå på något sätt.
Mvh isan lover