"FA " sa:
Om jag vore dig så hade jag med hjälp av svärföräldrarna nu när dom är på din sida sålt huset för den summa som går att få, sen hade jag skänkt en del till svärföräldrarna och sen klippt med den familjen för all framtid.
Vidare kontakt med dem kommer bara att göra det svårare för dig att gå vidare. Finns bara en sak som funkar här, klipp kontakten fullständigt, skaffa nytt boende och så småningom ny flickvän och lär av läxan. Dvs köp inget nytt hus...
Låt förnuftet segra över känslorna nu Jonas, det här är inget världsproblem, det är så här livet funkar, bara acceptera och gå vidare. Stannar du kvar i det här och försöker reparera så kommer du att gå under. Din fru är tyvärr körd tack vara drogerna, det kommer att ta lång tid innan hon kommer till sans om hon nu nånsin gör det, finns inget du kan göra, låt dig inte dras med ner i skiten.
Livet är för kort för att stanna i en dålig relation.
Kan vara tungt att bryta men det är enda vägen ut.
Nu vet jag inte hur du kommer in på att det skall ha något med droger att göra, har jag sagt det? Är uppväxt i ett samhälle där var och varannan skolkamrat hamna i knarkträsk, amfetamin, heroin etc. Känner igen en narkoman.
Denna gången skrev jag att jag orkar inte längre är inte bara hon, det handlar om mig också så jävla trött på lantlivet och bo i en lada.
Kommer hem ugglar i ett hus.
Är båda inte bara hon. Är kanske troligare att det är mig det handlar om, kanske finns en anledning till att hon går ut och sitter o tjötar med sina tjej kompisar hela natten och kommer hem på morgontimmarna (3-4).
Har inget med några droger att göra. Skrivit innan att hon varit ute hängt med sina polare på nätterna och det har varit mycket det sista. Men nattens timmar slutar vid 3 tiden inte så hon kommer hem påverkad av något.
Under Songkran när farsan var nere skrev jag att det var mycket fylla och hon var ute och söp varje natt.
Men då var det för det första Songkran och för det andra visa farsan att han inte riktigt gilla henne.
Jag orkar bara inte sitta där uppe själv, rekomenderar ingen i min ålder att flytta upp på landsbyggden där dom enda faranger att umgås med kan vara din farfar.
Så problemet kan nog ligga hos mig kan inte komma hem efter 1 månads jobb sätta mig i ödemarken och göra nada.
Innan jag började jobba här jobbade jag som fiskare från jag var 16 år då var det bara ledigt Lördagen. Detta höll jag på med tills jag var 30 år och gick in på sjöbefälsskolan, även då jobba jag hela tiden för då var jag kaj-vakt i oljehmanen på nätter och helger gick i skolan på dagarna.
Nu har jag börjat på nytt jobb som jag hållt på med i 3 år där jag skall vara ledig varannan månad och då sitta i en by där jag inte kan göra något.
Så problemet kan nog ligga hos mig och när hon märker det och tror jag skall lämna henne klart hon börjar gå ut.
Jag vill inte lämna henne men om det bara leder till problem och båda mår dåligt finns det ju inget annat val.
Destruktivt för oss båda. Hade ju hoppats på att husbygget skulle bli klart så jag själv kunde börja jobba med tomten, bygga swimmingpool, gym etc. Så jag fick något att arbeta med nu får jag ju inte göra något. Sen finns det ju inget hav knappt satt foten på land innan och nu bor jag 60 mil ifrån havet.
När jag skrev orkar inte längre med någon som suger all kraft ur mig skulle ni väl läst också att jag låg och var full i Pattaya, så mina ordval kanske inte var rätt, tristessen suger all kraft ur mig vad vet jag.
Bättre jag stannar ombord när det rullar under fötterna är livet bra, är nog arbetsskadad
