För att pigga upp frugan och mig själv blev det en utfärd i västerled. En av anledningarna till valet var att på lördagar slipper man betala skatt för att färdas på folkets vägar. Typiskt för Stockholm och Göteborg. För andra räcker det med bensin- och fordonsskatt för att inte tala om moms.
Vi körde förbi Södertälje och åkte vidare till Mariefred. Jag ville visa Gripsholms slott eftersom jag tror att det är Sveriges mest imponerande slott. Tyvärr fick man inte gå in i slottet p g a coronan. Enligt en skylt öppnar man i juni när coronan är över. Vi gick därför ett varv runt slottet i solen och blåsten. Frugan spelade in för att skicka till sina kompisar i BKK. Biskop Grip var en förutseende man som startade bygget omkring 1380. Gustav Vasa hade mer storslagna tankar och byggde ut slottet till en bastant försvarsanläggning. Dit tänkte han åka om något hotade honom eller hans förmögenhet. Eftersom han var snål och trodde på återanvändning av tegel rev han några kyrkor och kloster till slottets byggande. Så fick han också en fin anläggning. Inte ens S-Göran har en lika fin anläggning.
Vi gick in gamla delen av Mariefred, som är en charmig gammal stad. Där såg vi Ulf Kristersson, som är en prominent medborgare och bor i staden tillsammans med Björn von Sydow. Mariefred är numera poppis bland över- och medelklass. Troligen för att man kan åka tåg till Stockholm via en kortare buss- eller bilresa. Åker man säpobil har man det ännu bättre.
Vi gick runt bland alla fina hus, tittade på ångbåtsbryggan och dess koppling till den smalspåriga järnvägen. Vid båtklubben hittade vi en öppen och öde servering. Vi satsade på korv med kaffe och Cola. När vi åkte förbi järnvägsstationen och dess gamla tåg såg jag att det var stängt. Annars hade jag gärna velat åka.
På vägen hem tyckte jag att klockan inte var så mycket så jag styrde mot Strängnäs i stället. Där var domkyrkan stängd men inte av corona utan av vigsel. Vi tog en tur runt kyrkan, djäknehus och några andra gamla fina hus. Biskop Grip hade en fin arbetsplats.
På vägen hem tog vi gamla vägen. När vi kom till avfarten mot Taxinge slott tog vi av på en liten men bitvis alléprydd väg. Taxinge slott är numera kommunalt och mest känt för sina goda kakor. Slottet ligger vackert och ägdes tidigare av innehavaren av Åkers Styckebruk. Där hade man tidigt experiment med räfflade och bakladdade kanoner och gjorde goda affärer tills ägaren tröttnade. Numera gör man valsar.
Frugan blev förfärad över att en tant med hundar lät hundarna äta tårta på ett stort tårtfat. Så går det inte till i BKK.
Vi åkte förbi den troligen stängda kyrkan, som ser intressant ut liksom stationshuset. Detta är numera övertaget av museijärnvägen.
Vi åkte hem utan några äventyr. Den färd som vi gjorde präglades av coronan. Gör man motsvarande färd i sommar finns det mer att titta på och göra av med pengar på. Rekommenderas.
