Utfärden till Trosa blev lyckad. Vi åkte E 4 till Järna. Där tog vi in på gamla Riksettan, som numera kallas Utflyktsvägen och åkte denna till Trosa. Där vandrade vi runt, åt medhavd mat och köpte glass. Det var rätt mycket folk b l a ett knuttegäng från Norrköping på cirka 25 MC.
Frugan filmade en del för att kunna skicka till sina vänner i BKK. Vi tycker att det är trevligt att titta på de gamla husen och blommorna. En dramatisk händelse var att en hund av misstag hamnade i ån och fick dras upp av ägaren. Ån har en rätt hög kant för att passa gammaldags fiskebåtar.
Från Wikipedia:
---------------------------
År 1331 skrevs
parochia Troso = "Trosa socken". Detta antas syfta på namnet för
Trosaån.
Trosa socken fick namnet från kyrkbyn.

Trosa omkring år 1700. Ur
Suecia antiqua et hodierna.

Trosa och Tureholm på
Häradsekonomiska kartan 1897.
Trosa omtalas första gången 1279 och sägs 1383 vara stad
[6] och låg då vid nuvarande
Trosa landskyrka, cirka 5 kilometer nordväst om nuvarande läge. I början av 1400-talet var Trosa en betydande handelsplats. Trosa brändes år 1445 av
vitaliebröderna under
Erik av Pommern. 1454 fick staden
stadsprivilegium av kung
Karl Knutsson Bonde. Eftersom landskapet runt ån är flackt, har landhöjningen resulterat i att havet dragit sig tillbaka och landarealen ökat.
Redan vid mitten av 1550-talet hade Trosa det gamla Trosa upphört att existera och orten omtalas endast som "bönderna i Trosseby". I stället hade en ny handelsplats och fiskeläge börjat växa fram vid Trosaåns mynning. År 1610 erhöll den nya platsen för Trosa stadsprivilegier och kallades då Trosa Åmyne eller Åminne för att skilja den nya staden från den äldre. Den nya staden hade vuxit fram som fiskeläge och fiske förblev en av stadens främsta näringar, fram till andra världskriget var den Ostkustens mest betydande fiskestad. I privilegierna ingick fiskerätt från Oxelösund till Södertälje, och staden hade fiskelägen på
Landsort,
Viksten,
Gunnarstenarna och
Askö. Vid mitten av 1600-talet hade staden omkring 500 innevånare.
[6]
Liksom många andra städer längs Östersjökusten blev Trosa utsatt för
rysshärjningarna. Staden brändes ner i grunden av den ryska vedergällningsflottan 1719. Dock skonades
Trosa stads kyrka. Den uppfördes i början av 1700-talet i karolinerstil och är en av de få 1700-talskyrkorna i
Strängnäs stift.
Under andra hälften av 1800-talet innebar ångbåtstrafiken ett uppsving för staden och handeln började blomma upp samtidigt som Trosa även blev en betydande turistort som havbadort. Från 1930-talet har en del mindre industrier vuxit fram, numera pendlar många till arbetsplatser i Södertälje och Stockholm.
[6]
Efterhand har bebyggelsen vuxit utanför det gamla stadsområdet. Villaområdet Östermalm tillkom redan vid sekelskiftet 1900, Ekensberg kort därefter. Först under 1960- och 1970-talet började dock en mer omfattande utbyggnad med områden som Trosalund, Eriksberg, Karlsborg, Nyängen och Tomtaklint.
[6]
-----------------------------------------
En skillnad mellan ost- och västkusten är just ryssarnas härjningar. Det gör att det finns få gamla hus här. Våra gamla stenkyrkor med bastanta väggar klarade också ryssarnas härjningar på en del håll.
På hemvägen stannade vi till vid Tullgarns slott. Jag tycker att det är fint och trevligt att gå runt i parken. Tyvärr har det varit stängt varje gång jag har varit där.
Fråm Wikipedia:
Tullgarns slott är ett
kungligt slott vid Tullgarnsviken i
Hölö socken, söder om
Södertälje i
Södermanland. Platsen har anor från 1200-talet. En första slottsliknande anläggning,
Stureborgen, byggdes i slutet av 1500-talet. Nuvarande slott uppfördes genom
Magnus Julius De la Gardies initiativ och stod klart 1727.
Tullgarns slott och flera av byggnaderna på området är sedan 1935 ett statligt
byggnadsminne. Slottet tillhör de elva
Kungliga slotten i Sverige. Det ägs av
Svenska staten och förvaltas av
Statens fastighetsverk medan
kung Carl XVI Gustaf innehar
dispositionsrätten.
Slottet är öppet för allmänheten i samband med guidade visningar.
-----------------
För att ingen ska bli avundsjuk på kungen och för att undanröja missförstånd, vill jag upplysa om att han äger bara Solliden på Öland. Övriga slott äger staten men kungen har en nyttjanderätt till de så kallade kungliga slotten.
På vägen hem körde vi över Södertälje. På en huvudled höll jag på att smälla med en, som inte orkade stanna för stopptecken. Frugan bedömde utflykten som klart godkänd. Därför vågar jag rekommendera den. Nu funderar jag på en utflykt till Riddarholmen och Gamla Stan alternativt Skeppsholmen och Kastellholmen.