Blir det för omständigt och krångligt så tappar man ju lusten.
jag är mästare på att tappa lusten. Monotona saker, omständiga saker och liknande saker får mig att tröttna oerhört fort.
Genvägar är fulla av stimuli. Att spela bra, perfekt, korrekt och annat har aldrig varit min grej.
Trams och oseriositet är roligt för min del. Kan jag inte bli bäst så kan jag lika gärna bli sämst, så länge det är roligt.
Det är sant. Faktiskt därför jag funderar på att skaffa det pedalbordet lite tidigare. Den har LINE ut i några kanaler så man kan koppla den direkt i förstärkaren, karaoken eller ett PA. Gitarren kopplas in direkt i den också, så det blir helt som att köra utan dator med enklast möjliga. Den har USB för att koppla sig dator vid behov.
I min koppling jag har just nu är det bara att flytta sladden från gitarren 30 cm för att plugga den direkt i förstärkaren om jag inte ens vill bry mig starta datorn.
Kan också flytta en annan kabel in i DI. DI är bra för den har förstärkning som stöttar förstärkaren så man får mer kräm i ljudet, den har också en CAB simulator som gör ljudet mer korrekt som en större amp.
Jag gillar enkelt.
Vad gäller "lika gärna bli sämst" stämmer det på mig också, tvärtemot den åsikt vissa här har av mig efter deltagande i en del forum.
Jag har exakt noll drift i att placera mig som bäst, jag bjuder gärna på mig själv och är gärna den sämsta utan att skämmas för det.
Jag tycker jag är för gammal för att göra livet komplicerat, bättre försöka göra det roligt.
Jag har lätt tycka saker är tråkigt också, men jag har fortfarande förmåga tvinga mig framåt oavsett vad jag känner.
Därav jag aldrig försökt lära mig förr, för tråkig del att försöka lära sig, det fanns annat att syssla med.
Livet här i thailand gör att jag tänker om på ett antal punkter.