Hej
Igår ringde jag till sjukhuset vid 23 tiden och då sov pappa, läget var då stabilt enligt sköterskan och hon sa att hon kommer att höra av sig om läget förändras.
Men kl 03.20 i natt ringde hon upp mig och då hade han avlidit, hon hade fått en signal ifrån hans rum som var kopplad till hans utrustning, hon gick in och det visade sig då att han var död.
Sköterskan frågade om vi ville komma och ta ett sista farväl, men jag sa att hela vår familj hade varit där tidigare på dagen och suttit med honom i tre timmar och att vi även hade fått prata med honom, hon tyckte det var bra och förstod att vi då inte behövde se honom som död.
Så nu ska han skickas till kremering och sköterskan sa att vi kan komma och hämta dom tillhörigheter han hade med sig till sjukhuset när det passar oss, det är ingen brådska med det sa hon.
Tråkigt när någon så nära anhörig går bort men med tanke på hans tillstånd så var det ju inte överraskande och förmodligen en lättnad för honom, det måste vara hemskt att kämpa allt man kan med att andas men ändå inte få tillräckligt med syre.
Men ska man sammanfatta hans sista tid i livet så är det ändå övervägande positivt, han ville ju vara hemma i sin bostad trots att han var i behov av mycket stöd och vård, både hemtjänst och hemsjukvård ställde upp på detta trots att det krävde stora resurser den sista tiden.
Hemma kunde han ligga och se på TV i lugn och ro, hemtjänsten kom morgon, middag och kväll, hemsjukvården kom mer eller mindre dagligen och kollade honom, han blev sondmatad och fick även sina mediciner flytande via en slang genom näsan, kommunen och regionen godkände alla ansökningar om stöd både med utrustning och personal under hela hans tid som sjuk.
Så det blir tårta till hemtjänsten och beröm till alla inblandade, svensk vård håller verkligen hög klass om man är riktigt sjuk och i behov av hjälp.
Mvh isan lover