Läser idag att den flytande plattformen jag jobbat på sedan 2016 och som lämnade Australien 23.e november har en beräknad ankomst till Norge 5.e mars. Hej vad det går! Det gäller att hålla sig fast då plattformen accelererar
Mitt sista konventionella fartyg var Stena Arctica som tillsammans med systerfartyget som skulle hetat Stena Antarctica (men som såldes till Ryssland ögonblicket efter leveransen på Hyundai Shipyard och fick namnet SCF Baltica) och var (är fortfarande?) världens största fartyg med Isklass 1A Super.
Jag var ansvarig för testerna samt provkörningarna av de tekniska systemen under byggnationen av den senare och när det var klart med överlämningen så åkte jag till Sverige och tog över Stena Arctica som teknisk chef från dopet som skedde vid Americakajen i Göteborg. Det var en himla festlighet i samband med detta och det var att klä på sig uniform på order av Stena.
När vi körde första resan till Primorsk i Ryssland för att lasta råolja så var det mycket is och väldigt kallt! När vi kom fram till Primorsk så hade det även börjat att blåsa rätt mycket och det tog ca 4 timmar att förtöja fartyg trots 4 x bogserbåtar. Två bogserbåtar var satta att rensa is mellan Stena Arctica och kajen och de två andra till att trycka fartyget mot kajen. Vi hade då fortfarande filippinskt manskap som hade klätt på sig så mycket kläder så att de knappt kunde röra sig eller få in armarna mot kroppen så de såg ut som Pingviner

. Men de frös ändå fruktansvärt och varvade att vara på däck med att gå in och värma sig. Senare blev filippinarna utbytta mot ryssar vilket var en kontraktsfråga.
Fartygets motor var en 2-takts tvärstycksmaskin utan någon kamaxel utan detta var ersatt av ett hydrauliskt system som sedan styrde bränslepumpen och avgasventilen. Man kunde bl.a. få lite mera effekt ut av motorn vid låga varvtal (105 rpm var max) men eftersom det var en fast propeller och motorn var direktkopplad på propelleraxeln så var tappade man mycket kraft ändå vid iskörning. Fartygets höga isklass gällde enbart förstärkningar av skrovet och inte förmågan att på egen hand kunna bryta sig fram i is. Utan assistans av isbrytare så tog vi oss inte långt! Finnarna har dock byggt fartyg som tar sig fram i mycket is för egen maskin. Finnarna Neste köpte efter ett tag ut ryssarnas andel och vi började jobba för Neste istället. Ännu lite senare fick jag veta av en chief kompis till mig i Neste att det skulle bli helfinsk besättning på Stena Arctica och lämnade innan detta skedde och började istället på flytande oljeplattformen Stena Dee som Senior Mechanic (natt chief).