Hur ser Thailändare på Faranger?

[Boa52]

Problemet är ju att du inte vet vad de pysslar med bakom lykta dörrar, nä de där herrarna har jag inget till övers för.

Ok munkar ska vara munkar men vad har du gjort i ditt liv k- nulla alt som finss i filipinerna och Thai så vad har du gjort bakom dörrarna

 

[apknug]

Ok munkar ska vara munkar men vad har du gjort i ditt liv k- nulla alt som finss i filipinerna och Thai så vad har du gjort bakom dörrarna

Man känner sig själv man känner andra är ett kännt talesätt.

 

[Nam Falang]

Är thailändare ärligare, eller möjligen mer öppenhjärtliga än oss Faranger?
Jag var ute på en trevlig dagstur med mina vänner Jum, och Nui och passade då på att fråga om dom kände till någon som var bra på att knacka, massera, eller bulta ryggen rätt.
Thailändare sägs ju vara bra på sådant där.
Nui som är bra på engelska förklarar min fråga för Jum som pekar på mig och verkar klargöra något för Nui!
Varpå Nui vänder sig till mig och översätter, "Jum thinks you have a bad back because you are fat!".

Jag blev full i skratt, och fick väl erkänna att jag var lite tjock, men inte speciellt mycket tjockare än andra i min ålder.
Sedan tittade jag på Jum och undrade om man verkligen ska peka på folk och säga att dom är tjocka?
"Aja, bad Jum!"
Nui såg roat på mig och och menade på att Jum bara ville hjälpa mig, och sa det för att hon brydde sig om mig.
Jo det förstod jag ju, men ändå…

Just detta är ganska komiskt med thailändare Man får inte vara lätt kränkt

 

[stef@n]

Ok munkar ska vara munkar men vad har du gjort i ditt liv k- nulla alt som finss i filipinerna och Thai så vad har du gjort bakom dörrarna

Ja munkar ska vara munkar och de har vissa regel att förhålla sig till men låtsasmunkar har jag ingen som helst respekt för.

Vad jad jag har gjort i mitt liv, jodå det finns väl lite på mitt "CV" förutom att jag har förlustat mig med galanta damer

 

[Fiskarn]

Hej

Som tur är finns det ju både bra och dåliga munkar, men jag håller med dig helt om dom munkar som inte själva följer buddhas regler, dom nonchalerar jag helt.

Mvh isan lover

Och hur vet du vilka regler de följer? Kan du alla regler för hur en munk skall leva ? "Försök inte vara någon du inte är " Dvs troende Thailändare. Du är inget annat än en turist i deras ögon, när var du exempelvis i Thailand sist ? Om du som du påstår kan prata och förstå Isaan så har du säkert hört vad många Thai anser om Turist-Faranger som fjantar runt med ett koppel av buddor runt halsen, de flesta säjer väl inget, men en del unslipper sig sina tankar. En farang är en farang, inget annat. Om man är 50/50 så kan det bli annat

 

[Berralund]

Ok munkar ska vara munkar men vad har du gjort i ditt liv k- nulla alt som finss i filipinerna och Thai så vad har du gjort bakom dörrarna

Dina kommentarer börjar bli pinsamma. Jag har aldrig någonsin sett att @stef@n har hävdat att att han är eller någonsin ha varit munk. Så ett helt irrelevant uttalande.

 

[stef@n]

Dina kommentarer börjar bli pinsamma. Jag har aldrig någonsin sett att @stef@n har hävdat att att han är eller någonsin ha varit munk. Så ett helt irrelevant uttalande.

Nä fan jag fick inte ens vara korgosse

 

[andrejsdenruskige]

Dina kommentarer börjar bli pinsamma. Jag har aldrig någonsin sett att @stef@n har hävdat att att han är eller någonsin ha varit munk. Så ett helt irrelevant uttalande.

Vid det här laget så borde du ha upptäckt att han inte läser samma Thaisnack som övriga medlemmar. Det som poppar upp på hans skärm är en helt annan text än vad vi har på våra skärmar.

 

[Isan Lover]

Och hur vet du vilka regler de följer? Kan du alla regler för hur en munk skall leva ? "Försök inte vara någon du inte är " Dvs troende Thailändare. Du är inget annat än en turist i deras ögon, när var du exempelvis i Thailand sist ? Om du som du påstår kan prata och förstå Isaan så har du säkert hört vad många Thai anser om Turist-Faranger som fjantar runt med ett koppel av buddor runt halsen, de flesta säjer väl inget, men en del unslipper sig sina tankar. En farang är en farang, inget annat. Om man är 50/50 så kan det bli annat

Hej

Först får jag väl tacka för ditt intresse för mig som person och jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan.
Men tycker inte du ska försöka föra över dina egna erfarenheter på andra, tråkigt att höra hur du ser på dig själv, men jag tror att du hade kunnat skaffa dig en annan position i det Thailändska samhället om du hade satsat fullt ut på detta.

Enligt mig får man till allra största delen respekt och syn på sig själv ifrån omgivningen som man förtjänar, det handlar som vanligt om grad av integration, anpassning, inställning till kultur i det nya landet, samt att man lär sig språket, samt att man respekterar deras sedvänjor.

Mitt sätt att motverka det du beskriver och tydligen känner har varit detsamma i 37 år nu och jag är själv mycket nöjd med resultatet, redan ifrån mitten på 80-talet så var det Thailändarna jag intresserade mig för, träffa svenskar och andra utlänningar tyckte jag att jag kunde göra hemma.

Dom första 15 åren träffade jag nästan inga utlänningar alls på mina vistelser på 3-6 månader om året på den Thailändska landsbygden, dels för att det knappast fanns några på den tiden, men även p.g.a att jag medvetet prioriterade att lära känna och förstå Thailändarna och utveckla mitt Thailändska kontaktnät, jag ville verkligen lära mig språket, förstå deras kultur, traditioner och religion.

Så jag undvek i princip utlänningar på den tiden om jag kunde eftersom dom störde min anpassning och inlärning, att sitta ett gäng utlänningar och prata svenska eller engelska som inga andra runtomkring förstår leder ju mer till isolering och utanförskap än integration och gemenskap.

När alla runt mig (var då ca 25 år) pratade Thailändska ifrån man vaknade tills man somnade, bara hade Thailändsk TV och Radio o.s.v så underlättade detta mitt lärande av språket, det fanns helt enkelt inget alternativ, på den tiden fanns det ju ingen fast telefoni, inget mobilnät, inget internet o.s.v, ville jag veta vad som hände i omvärlden och runtomkring mig, vad folk sa till mig och själv kunna säga något så måste jag lära mig språket, alternativet hade ju varit att prata med mig själv eller att åka därifrån, på det sättet fanns det en press och intresse för att lära sig så fort som möjligt.

Samma sak med maten, på den tiden fanns det inga 7-eleven, Makro, Big C, MC Donalds, KFC, Lotus eller andra ställen på landet där man kunde köpa falangmat, ville man inte gå och lägga sig hungrig var det bara att äta något av det som serverades i familjen, det var inte så lätt alla gånger och jag gillade absolut inte allt, kunde inte äta lika stark mat som dom o.s.v, men jag hittade alltid något som jag kunde äta och ökade på detta efterhand som jag lärde mig.
Nu äter jag sedan länge nästan allt och klarar samma styrka på maten som Thailändarna och har inga problem med att äta med händerna o.s.v.

Det fanns ju inte så mycket att göra på landsbygden på 80-talet så det kändes naturligt att deltaga i familjens dagliga arbete, det var mitt bidrag till hushållet och ett led i att bryta dom fördomar som fanns mot utlänningar vid den här tiden och till viss del fortfarande finns kvar. Så det blev arbete på farmen, jobb i familjens lilla butik, åkte ibland med min dåvarande svärfar i hans pickup upp bland skogarna i bergen väster om Petchabun där han köpte avverkat virke, fönster och dörrar m.m i trä som folk hade tillverkat i ännu mindre byar än vår, dessa sålde han sen vidare..

Vi bodde i ett enkelt hus med springor i väggarna som man kunde se ut igenom, vi hade inget rinnande vatten utan samlade regnvatten i stora lerkrukor, tvättade och rakade oss gjorde vi i floden varje kväll efter arbetsdagens slut, vi hade inga sängar utan sov direkt på golvet med en flätad matta under oss, men vi hade ett myggnät (mong) över oss.

Jag deltog i alla aktiviteter precis som övriga familjemedlemmar och bybor, detta oavsett om det var Buddha eller andar det handlade om, jag tyckte det var intressant att få ta del av deras traditioner och syn på livet, detta har jag fortsatt med och gör ännu i den by som gäller nu, jag personligen tror att även detta är viktigt för integrationen och synen på mig.

Vad det gäller amuletter och andra religiösa symboler så delar jag inte alls din uppfattning om dessa, själv tycker jag att dom är en naturlig del av det Thailändska samhället och kulturen som man bör respektera och inte något fjantigt.
Men har man inte den respekten bör man självklart inte bära någon amulett, själv ser jag det som en fin gest när en annan vuxen man ger mig en amulett och säger att den ska skydda mig mot olyckor och ge mig tur. Det ser jag som ett tecken på vänskap och jag blir glad och tacksam för detta även om jag innerst inne inte litar helt på amulettens kraft.

Första gången som jag frivilligt kontaktade andra falanger och deltog i någon gemensam aktivitet med dessa var när jag introducerades till dåvarande Thaitjejer på nätet, det ledde senare till att bl.a Thaifiskaren, Baa och jag själv tog initiativ till det som numera kallas Annandagsträffen i Udon Thani, den hölls för allra första gången i Nong Khai, men kom senare att flyttas till Udon Thani och växa sig riktigt stor, detta var egentligen min första riktiga kontakt med andra falanger i Isaan, jag deltog sedan i ytterligare några träffar i Udon Thani. Det var kul att träffa andra svenskar i Isaan och deras familjer, men sedan kom dessa träffar att krocka med den julfest som expats i vår del av Isaan håller årligen, då med falanger ifrån Sverige, Danmark, Tyskland, Australien, USA, Canada, Schweiz, Frankrike och Belgien.

Du frågade när jag var i Thailand sist och det var för några veckor sedan eller kanske närmare en månad nu, tiden går ju fort.

Glömde din fråga om munkarna, det finns ju till att början med två typer av munkar, dom som har tempel inne i byar och städer, äter flera gånger om dagen o.s.v, samt dom munkar som bygger sina tempel i skogen, bara äter en gång om dagen och lever enklare, jag tror att alla bybor vet vilka munkar som är seriösa och bra respektive dåliga.

Har du mer frågor eller funderingar om mig så fråga gärna på.

Men rent generellt så bryr jag mig inte direkt om vad andra utlänningar tycker om mig och mitt liv i Thailand, det är ju inte för deras skull jag åker dit, jag är helt inriktat på Thailändarna och det är dom som får avgöra om den väg jag har valt är bra eller dålig ur deras perspektiv.

Mvh isan lover

 

[Nox]

Hej

Först får jag väl tacka för ditt intresse för mig som person och jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan.
Men tycker inte du ska försöka föra över dina egna erfarenheter på andra, tråkigt att höra hur du ser på dig själv, men jag tror att du hade kunnat skaffa dig en annan position i det Thailändska samhället om du hade satsat fullt ut på detta.

Enligt mig får man till allra största delen respekt och syn på sig själv ifrån omgivningen som man förtjänar, det handlar som vanligt om grad av integration, anpassning, inställning till kultur i det nya landet, samt att man lär sig språket, samt att man respekterar deras sedvänjor.

Mitt sätt att motverka det du beskriver och tydligen känner har varit detsamma i 37 år nu och jag är själv mycket nöjd med resultatet, redan ifrån mitten på 80-talet så var det Thailändarna jag intresserade mig för, träffa svenskar och andra utlänningar tyckte jag att jag kunde göra hemma.

Dom första 15 åren träffade jag nästan inga utlänningar alls på mina vistelser på 3-6 månader om året på den Thailändska landsbygden, dels för att det knappast fanns några på den tiden, men även p.g.a att jag medvetet prioriterade att lära känna och förstå Thailändarna och utveckla mitt Thailändska kontaktnät, jag ville verkligen lära mig språket, förstå deras kultur, traditioner och religion.

Så jag undvek i princip utlänningar på den tiden om jag kunde eftersom dom störde min anpassning och inlärning, att sitta ett gäng utlänningar och prata svenska eller engelska som inga andra runtomkring förstår leder ju mer till isolering och utanförskap än integration och gemenskap.

När alla runt mig (var då ca 25 år) pratade Thailändska ifrån man vaknade tills man somnade, bara hade Thailändsk TV och Radio o.s.v så underlättade detta mitt lärande av språket, det fanns helt enkelt inget alternativ, på den tiden fanns det ju ingen fast telefoni, inget mobilnät, inget internet o.s.v, ville jag veta vad som hände i omvärlden och runtomkring mig, vad folk sa till mig och själv kunna säga något så måste jag lära mig språket, alternativet hade ju varit att prata med mig själv eller att åka därifrån, på det sättet fanns det en press och intresse för att lära sig så fort som möjligt.

Samma sak med maten, på den tiden fanns det inga 7-eleven, Makro, Big C, MC Donalds, KFC, Lotus eller andra ställen på landet där man kunde köpa falangmat, ville man inte gå och lägga sig hungrig var det bara att äta något av det som serverades i familjen, det var inte så lätt alla gånger och jag gillade absolut inte allt, kunde inte äta lika stark mat som dom o.s.v, men jag hittade alltid något som jag kunde äta och ökade på detta efterhand som jag lärde mig.
Nu äter jag sedan länge nästan allt och klarar samma styrka på maten som Thailändarna och har inga problem med att äta med händerna o.s.v.

Det fanns ju inte så mycket att göra på landsbygden på 80-talet så det kändes naturligt att deltaga i familjens dagliga arbete, det var mitt bidrag till hushållet och ett led i att bryta dom fördomar som fanns mot utlänningar vid den här tiden och till viss del fortfarande finns kvar. Så det blev arbete på farmen, jobb i familjens lilla butik, åkte ibland med min dåvarande svärfar i hans pickup upp bland skogarna i bergen väster om Petchabun där han köpte avverkat virke, fönster och dörrar m.m i trä som folk hade tillverkat i ännu mindre byar än vår, dessa sålde han sen vidare..

Vi bodde i ett enkelt hus med springor i väggarna som man kunde se ut igenom, vi hade inget rinnande vatten utan samlade regnvatten i stora lerkrukor, tvättade och rakade oss gjorde vi i floden varje kväll efter arbetsdagens slut, vi hade inga sängar utan sov direkt på golvet med en flätad matta under oss, men vi hade ett myggnät (mong) över oss.

Jag deltog i alla aktiviteter precis som övriga familjemedlemmar och bybor, detta oavsett om det var Buddha eller andar det handlade om, jag tyckte det var intressant att få ta del av deras traditioner och syn på livet, detta har jag fortsatt med och gör ännu i den by som gäller nu, jag personligen tror att även detta är viktigt för integrationen och synen på mig.

Vad det gäller amuletter och andra religiösa symboler så delar jag inte alls din uppfattning om dessa, själv tycker jag att dom är en naturlig del av det Thailändska samhället och kulturen som man bör respektera och inte något fjantigt.
Men har man inte den respekten bör man självklart inte bära någon amulett, själv ser jag det som en fin gest när en annan vuxen man ger mig en amulett och säger att den ska skydda mig mot olyckor och ge mig tur. Det ser jag som ett tecken på vänskap och jag blir glad och tacksam för detta även om jag innerst inne inte litar helt på amulettens kraft.

Första gången som jag frivilligt kontaktade andra falanger och deltog i någon gemensam aktivitet med dessa var när jag introducerades till dåvarande Thaitjejer på nätet, det ledde senare till att bl.a Thaifiskaren, Baa och jag själv tog initiativ till det som numera kallas Annandagsträffen i Udon Thani, den hölls för allra första gången i Nong Khai, men kom senare att flyttas till Udon Thani och växa sig riktigt stor, detta var egentligen min första riktiga kontakt med andra falanger i Isaan, jag deltog sedan i ytterligare några träffar i Udon Thani. Det var kul att träffa andra svenskar i Isaan och deras familjer, men sedan kom dessa träffar att krocka med den julfest som expats i vår del av Isaan håller årligen, då med falanger ifrån Sverige, Danmark, Tyskland, Australien, USA, Canada, Schweiz, Frankrike och Belgien.

Du frågade när jag var i Thailand sist och det var för några veckor sedan eller kanske närmare en månad nu, tiden går ju fort.

Glömde din fråga om munkarna, det finns ju till att början med två typer av munkar, dom som har tempel inne i byar och städer, äter flera gånger om dagen o.s.v, samt dom munkar som bygger sina tempel i skogen, bara äter en gång om dagen och lever enklare, jag tror att alla bybor vet vilka munkar som är seriösa och bra respektive dåliga.

Har du mer frågor eller funderingar om mig så fråga gärna på.

Men rent generellt så bryr jag mig inte direkt om vad andra utlänningar tycker om mig och mitt liv i Thailand, det är ju inte för deras skull jag åker dit, jag är helt inriktat på Thailändarna och det är dom som får avgöra om den väg jag har valt är bra eller dålig ur deras perspektiv.

Mvh isan lover

Det här med budda amuletter kan gå lite till överdrift för vissa västerlänningar.
Jag såg en på Kastrup nu när jag flög ner som hade minst 30 amuletter i en lång kedja runt halsen och det var inga små amuletter..de var mellan 3-5 cm.
Och jag anser att det ser fruktansvärt fjantigt ut.
Man ser aldrig thailändare bära amuletter på det sättet.

 

[Isan Lover]

Det här med budda amuletter kan gå lite till överdrift för vissa västerlänningar.
Jag såg en på Kastrup nu när jag flög ner som hade minst 30 amuletter i en lång kedja runt halsen och det var inga små amuletter..de var mellan 3-5 cm.
Och jag anser att det ser fruktansvärt fjantigt ut.
Man ser aldrig thailändare bära amuletter på det sättet.

Hej

Håller med helt, det finns alltid några som överdriver både bland Thailändare och Falanger.

Men blir man erbjuden en amulett av en Thailändare bör man vara vara beredd att bära den alternativt förvara den på en speciell plats i hemmet, såna här religiösa symboler ska ju förvaras ganska högt och absolut inte åt det hållet man har fötterna t.ex när man sover i sängen eller ser på TV i soffan.

Mvh isan lover

 

[Arvid Kriklund]

Det här med budda amuletter kan gå lite till överdrift för vissa västerlänningar.
Jag såg en på Kastrup nu när jag flög ner som hade minst 30 amuletter i en lång kedja runt halsen och det var inga små amuletter..de var mellan 3-5 cm.
Och jag anser att det ser fruktansvärt fjantigt ut.
Man ser aldrig thailändare bära amuletter på det sättet.

När jag var i Thailand sist så såg jag en av de där farangerna som så att säga gått "All in".
En sådan där som går omkring i en för stor och luftig skjorta, bylsiga byxor som har grenen i höjd med knäna, samt prydda av elefanter.
Inte ens Thailändare går omkring så där, jag skäms!
Sedan verkar kräken missuppfattat allt.
Hur får dom ihop den bedrövliga utstyrseln med en frisyr av flätor?

 

[Acke]

När jag var i Thailand sist så såg jag en av de där farangerna som så att säga gått "All in".
En sådan där som går omkring i en för stor och luftig skjorta, bylsiga byxor som har grenen i höjd med knäna, samt prydda av elefanter.

Sedan verkar kräken missuppfattat allt.
Hur får dom ihop den bedrövliga utstyrseln med en frisyr av flätor?

Var det en ?

 

[Arvid Kriklund]

Var det en ?

Nä en vanlig farang, kunde varit svensk.

 

[PanPan]

När jag var i Thailand sist så såg jag en av de där farangerna som så att säga gått "All in".
En sådan där som går omkring i en för stor och luftig skjorta, bylsiga byxor som har grenen i höjd med knäna, samt prydda av elefanter.
Inte ens Thailändare går omkring så där, jag skäms!
Sedan verkar kräken missuppfattat allt.
Hur får dom ihop den bedrövliga utstyrseln med en frisyr av flätor?

På klädseln och frisyren så verkar det som en standard utstyrsel för en cannabisrökande reagge snubbe, hur du nu får det till gå all in som Thai......
Bor du i urskogen i Sverige eller?

 

[Arvid Kriklund]

På klädseln och frisyren så verkar det som en standard utstyrsel för en cannabisrökande reagge snubbe, hur du nu får det till gå all in som Thai......
Bor du i urskogen i Sverige eller?

Tja det var väl de där fula pösbyxorna med elefanter på, samt grenen i knähöjd. Sedan var det väl det faktum att han befann sig i just Thailand. Jag tror inte en sådan där person har speciellt stor koll. Dom vill bara visa sig vara fjantigt inkluderande och det gör man kanske bäst där man befinner sig, sedan kan dom säkert bland ganska fritt, "titta så skön jag är!" o.s.v.
Måste man vara reagge snubbe för att man har flätor, det slår alltså ut allt annat? Svårt att impa på folk i Jamaica när man knallar omkring i Bangkok.
Nä jag bor inte i någon urskog, men är lycklig ägare till en skogstomt. Du då?

 

[PanPan]

Tja det var väl de där fula pösbyxorna med elefanter på, samt grenen i knähöjd. Sedan var det väl det faktum att han befann sig i just Thailand. Jag tror inte en sådan där person har speciellt stor koll. Dom vill bara visa sig vara fjantigt inkluderande och det gör man kanske bäst där man befinner sig, sedan kan dom säkert bland ganska fritt, "titta så skön jag är!" o.s.v.
Måste man vara reagge snubbe för att man har flätor, det slår alltså ut allt annat? Svårt att impa på folk i Jamaica när man knallar omkring i Bangkok.
Nä jag bor inte i någon urskog, men är lycklig ägare till en skogstomt. Du då?

Byxor som är vanligt bland rastafari, även frisyren.

En hel del backpackers också.

Förstår inte hur man får det till gå all in Thai?

 

[Arvid Kriklund]

Byxor som är vanligt bland rastafari, även frisyren.

En hel del backpackers också.

Förstår inte hur man får det till gå all in Thai?

Som jag skriver, "Sedan verkar kräken missuppfattat allt".
Vad är det du är ute efter?
Jönsen jag tänker på befann sig i Bangkok, och hade inte sådana där rastaflätor.
Du menar att det där är en vanlig klädsel på Jamaica?
Ja jag har aldrig varit där men jag ställer mig undrande och tveksam.

 

[PanPan]

Som jag skriver, "Sedan verkar kräken missuppfattat allt".
Vad är det du är ute efter?
Jönsen jag tänker på befann sig i Bangkok, och hade inte sådana där rastaflätor.
Du menar att det där är en vanlig klädsel på Jamaica?
Ja jag har aldrig varit där men jag ställer mig undrande och tveksam.

Finns mycket reggae band och festivaler i Thailand med.

 

[Arvid Kriklund]

Finns mycket reggae band och festivaler i Thailand med.

Se där inte ens dom verkar gå omkring i fjolliga elefantbyxor, men jag börjar förstå att jag borde be om ursäkt.
Du verkar ju känna dig träffad, men jag kunde ju inte veta…