Jag skall berätta en sann historia som hände när jag var på mitt första fartyg i Narvik anno 1975. Vi låg till ankars på redden i väntan på kaj och lastning och efter en del förfriskningar ombord bestämde vi oss för att göra stan osäker. Sagt och gjort, styrman fick anropa "Flötmann" som båten hette som fraktade mer eller mindre onyktert sjöfolk från fartygen till land. Efter en tur till hotel "Nordstjärnan" och puben "Rallaren" åkte vi vidare upp på fjället till "Fossestua". Detta etablissemang var ett disco och bar med rejält hålligång. Minnet sviker lite, mest p g a intag av alkoholhaltiga drycker.
Nå, glada i hågen lämnade vi Fossestua och åkte ner till Flötmann som skulle avgå en stund senare. Dock blev avgången avsevärt försenad eftersom vi började sjunga just Moltas Erikssons norgevisa. Detta tilltag uppskattades inte alls av gubben som körde båten. "Jeg körer ikke jeg" skrek han ilsket. Det skulle till mycket tjatande och många ursäkter plus löfte om en flaska Smirnoff för att han skulle köra oss ombord.
Inte konstigt egentligen när världens tunnaste bok är "Norsk folkhumor genom tiderna".