PanPan
Forumveteran
Håller med fram till det sista.
Jobba är rätt sköj när man funnit rätt och rätt kollegor.
Jag ser fram emot imorgon när vi träffas jag och dom jag arbetar med.
Blir man lycklig av att ha mycket pengar ?
- Trådstartare Isan Lover
- Start datum
Jobba är rätt sköj när man funnit rätt och rätt kollegor.
Jag ser fram emot imorgon när vi träffas jag och dom jag arbetar med.
kurant
Forumveteran
Det går över när du blir gammal nog för pension.
Idag håller man kontakten med tidigare kollegor och medarbetare enkelt.
Men du jobbar ju bara halvtid..
PanPan
Forumveteran
Kanske är så.
Det känns bra iaf att se fram emot, vet många som har Måndag ångest.
andrejsdenruskige
Forumveteran
Det betyder ju egentligen att ”hade du varit i min ålder så hade du gjort exakt likadant”.
Hade livet varit annorlunda så hade både du och jag gjort saker annorlunda.
kurant
Forumveteran
Med andra ord så har du tid att fixa ett likadant liv.
Börja planera redan i dag.
andrejsdenruskige
Forumveteran
Utan mål så har man ingen drivkraft.
Jag tycker att du har gjort helt rätt. Hade du inte haft något mål så hade du aldrig jobbat på som du gjort.
Hade du inte velat ha en massa prylar så hade du lika gärna kunnat gå på socialbidrag.
Nu drar du dessutom i bromsen för att kunna uppnå nya mål. Det betyder att du kan säga ”been there, done that” och har fixat en ny nivå och nu är det dags för nästa nivå.
För min del kan det vara ”sporten”, statistiken, runda siffror och även prylar, resor och andra grejer som får mig att jobba och tjäna pengar.
Eftersom jag är löneslav så kommer det aldrig att bli några större summor och det samma gäller om jag skulle starta egen firma. Jag skulle bara sälja min tid till diverse firmor. Några anställda hade jag inte orkat med.
Jag har typ 3v kvar på mitt gamla jobb och sedan blir det att byta. Jävligt omständigt då det även blir att byta stad från Stavanger till Oslo. Inget boende fixat ännu och jag blir nog av med den frihet som jag har haft på nuvarande jobb.
Så varför byter jag jobb?
1. Fick ett relativt långt kontrakt
2. Högre lön
3. Enklare att pendla till Oslo
4. Något nytt
Hade jag varit totalt mållös här i livet så hade jag nog suttit bakom kassan i närbutiken då det är den närmaste arbetsplatsen.
Hade jag suttit bakom kassan så hade nog mitt liv sett väldigt annorlunda ut.
andrejsdenruskige
Forumveteran
Precis. När man blir gammal så går det över.
Var tid har sin tjusning. Man kan inte leva som en pensionär när man är 15år och man kan inte leva som en 15-åring när man är pensionär.
Att man sedan kan sitta som pensionär och ha meningar om vad man borde ha gjort när man var yngre blir bara hypotetiskt.
Många jobbar för att kunna få ett vettigt liv som pensionär. Gör man inte det så lär man nog inte ens ha ett vettigt liv innan man blir pensionär.
andrejsdenruskige
Forumveteran
Jag planerar nog mer inför pension. Jag har inga som helst möjligheter att ta pension nu och vet inte direkt vad jag som pensionär skulle göra på dagarna då frun jobbar och dottern är i skolan. Dyksemester i dominikanska republiken, kanske?
Det jag önskar är ett ordentligt långtidskontrakt i Asien (helst Thailand). 5 år med jobb där hade suttit bra. Mer än 5 år hade suttit bättre.
Nam Falang
Forumveteran
När jag skriver sluta jobba så menar jag sluta vara tvingad att jobba. Tror jag kommer fortsätta ”jobba” för har lite svårt att bara sitta på arslet. Vill vara fri att jobba med vad jag vill och inte för pengarnas skull och absolut inte varje dag, frihet med andra ord.
andrejsdenruskige
Forumveteran
Ja, det blir tråkigt om man inte har fullt av arbetslösa vänner att umgås med på dagarna.
Sluta vara tvungen att jobba är nog grejen.
Personligen är jag för dålig på att spara och investera, så det blir nog att jobba fram till att frun tar pension.
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Precis så har jag haft det sedan jag fyllde 55 år och har det ännu, är helnöjd med det upplägget.
Mvh isan lover
SatanG
Forumveteran
Bra sagt, håller helt med.
Pengar är viktigt för trygghets skull men riktig rikedom är tid/hälsa så det gäller att hitta en bra balans.
Alla kan göra och köpa vad de vill naturligtvis men att enbart jaga pengar för att kunna köpa nästa statuspryl känns ju sådär.
Missförstå mig inte nu, snygga saker är naturligtvis kul som fan men målet verkar för vissa bara vara nästa och nästa pryl.
Vi borde kanske försöka vara mer nöjda med det vi redan har, det krävs mer än prylar för att vara långsiktigt lycklig. Är prylarna för en själv eller för alla andra kan man fråga sig?
Låter knäppt, jag vet, och ingen är immun så det krävs att man försöker tänka "rätt" ibland och inte bara kasta sig på det man vill ha just nu.
Finns många fina bilar man vill ha naturligtvis men just bilar är ju ganska dåliga köp om man bygger hela sin tillvaro på att bli rikare.
Själv kör jag en Mazda 2, vet mycket väl att den knappast imponerar på någon annan, eller mig mig själv, men det var ju inte syftet med köpet. Transportera två ungar som spiller glass/choklad och ibland råkar kliva på sätena med skorna på kräver en bil som man inte bryr sig för mycket om samt perfekt i trånga utrymmen. Kunde köpt en finare bil men då hade man ju bara gjort allt besvärligare än det måste vara och dessutom slipper man ju den kraftiga värdeminskningen bilar har samt förhoppningsvis en värdeökning på pengarna man sparade på att inte köpa en dyr bil.
Men är man myndig så får man ju tycka vad man vill, det är ju inget fel i att äga fina saker utan det vill nog alla. Det är just inställningen att nästa pryl kommer göra mig lyckligare jag ser som problemet. Inte konstigt, hela samhället är ju byggt på en tävlan åt nya/dyrare prylar och hög konsumtion. Alla jävla 10 i topp rikast/bäst/snyggast tar bort fokus från vad som egentligen spelar roll, varför ska vi alltid jämföra oss med de som har det bäst för tillfället? Kika in hur livet på Kensington Avenue i Philadelfia ser ut, nog har vi det rätt bra egentligen vilken bil vi än transporterar röven i. Balans alltså, se pengar som en trygghet om något går snett och inte bara för att köpa nästa bäbisnapp då kan pengar vara en resurs som gör en långsiktigt lyckligare, absolut
/ SatanG
Senast ändrad:
Isan Lover
Forumveteran
HejBra sagt, håller helt med.
Pengar är viktigt för trygghets skull men riktig rikedom är tid/hälsa så det gäller att hitta en bra balans.
Alla kan göra och köpa vad de vill naturligtvis men att enbart jaga pengar för att kunna köpa nästa statuspryl känns ju sådär.
Missförstå mig inte nu, snygga saker är naturligtvis kul som fan men målet verkar för vissa bara vara nästa och nästa pryl.
Vi borde kanske försöka vara mer nöjda med det vi redan har, det krävs mer än prylar för att vara långsiktigt lycklig. Är prylarna för en själv eller för alla andra kan man fråga sig?
Låter knäppt, jag vet, och ingen är immun så det krävs att man försöker tänka "rätt" ibland och inte bara kasta sig på det man vill ha just nu.
Finns många fina bilar man vill ha naturligtvis men just bilar är ju ganska dåliga köp om man bygger hela sin tillvaro på att bli rikare.
Själv kör jag en Mazda 2, vet mycket väl att den knappast imponerar på någon annan, eller mig mig själv, men det var ju inte syftet med köpet. Transportera två ungar som spiller glass/choklad och ibland råkar kliva på sätena med skorna på kräver en bil som man inte bryr sig för mycket om samt perfekt i trånga utrymmen. Kunde köpt en finare bil men då hade man ju bara gjort allt besvärligare än det måste vara och dessutom slipper man ju den kraftiga värdeminskningen bilar har samt förhoppningsvis en värdeökning på pengarna man sparade på att inte köpa en dyr bil.
Men är man myndig så får man ju tycka vad man vill, det är ju inget fel i att äga fina saker utan det vill nog alla. Det är just inställningen att nästa pryl kommer göra mig lyckligare som jag ser som problemet. Inte konstigt, hela samhället är ju byggt på en tävlan åt nya/dyrare prylar och hög konsumtion. Alla jävla 10 i topp rikast/bäst/snyggast tar bort fokus från vad som egentligen spelar roll, varför ska vi alltid jämföra oss med de som har det bättre? Kika in hur livet på Kensington Avenue i Philadelfia ser ut, nog har vi det rätt bra egentligen vilken bil vi än transporterar röven i. Balans alltså, se pengar som en trygghet om något går snett och inte bara för att köpa nästa bäbisnapp då kan pengar vara en resurs som gör en långsiktigt lyckligare, absolut
/ SatanG
Klockrent i ämnet.
Mvh isan lover
andrejsdenruskige
Forumveteran
Bra sagt, håller helt med.
Pengar är viktigt för trygghets skull men riktig rikedom är tid/hälsa så det gäller att hitta en bra balans.
Alla kan göra och köpa vad de vill naturligtvis men att enbart jaga pengar för att kunna köpa nästa statuspryl känns ju sådär.
Missförstå mig inte nu, snygga saker är naturligtvis kul som fan men målet verkar för vissa bara vara nästa och nästa pryl.
Vi borde kanske försöka vara mer nöjda med det vi redan har, det krävs mer än prylar för att vara långsiktigt lycklig. Är prylarna för en själv eller för alla andra kan man fråga sig?
Låter knäppt, jag vet, och ingen är immun så det krävs att man försöker tänka "rätt" ibland och inte bara kasta sig på det man vill ha just nu.
Finns många fina bilar man vill ha naturligtvis men just bilar är ju ganska dåliga köp om man bygger hela sin tillvaro på att bli rikare.
Själv kör jag en Mazda 2, vet mycket väl att den knappast imponerar på någon annan, eller mig mig själv, men det var ju inte syftet med köpet. Transportera två ungar som spiller glass/choklad och ibland råkar kliva på sätena med skorna på kräver en bil som man inte bryr sig för mycket om samt perfekt i trånga utrymmen. Kunde köpt en finare bil men då hade man ju bara gjort allt besvärligare än det måste vara och dessutom slipper man ju den kraftiga värdeminskningen bilar har samt förhoppningsvis en värdeökning på pengarna man sparade på att inte köpa en dyr bil.
Men är man myndig så får man ju tycka vad man vill, det är ju inget fel i att äga fina saker utan det vill nog alla. Det är just inställningen att nästa pryl kommer göra mig lyckligare som jag ser som problemet. Inte konstigt, hela samhället är ju byggt på en tävlan åt nya/dyrare prylar och hög konsumtion. Alla jävla 10 i topp rikast/bäst/snyggast tar bort fokus från vad som egentligen spelar roll, varför ska vi alltid jämföra oss med de som har det bäst för tillfället? Kika in hur livet på Kensington Avenue i Philadelfia ser ut, nog har vi det rätt bra egentligen vilken bil vi än transporterar röven i. Balans alltså, se pengar som en trygghet om något går snett och inte bara för att köpa nästa bäbisnapp då kan pengar vara en resurs som gör en långsiktigt lyckligare, absolut
/ SatanG
Ja, att bli oberoende av allt är egentligen målet för de flesta.
För min egen del är det mest ”sporten” som brukar driva mig till att jobba och tjäna pengar.
Lite utav en bucketlist har man nog.
Jag har haft fina bilar, dåliga bilar och nu har jag en bil som duger.
Sedan gillar jag klockor lite väl mycket.
Jag har förvisso pengar till många av de klockor jag vill ha, men eftersom jag har pengarna och kan köpa, så är egentligen målet uppnått och själva köpet är inte så intressant längre och då siktar jag mot nästa nivå.
Det som är bra är att det blir billigt på det sättet och jag slipper en massa onödiga prylar då livet blir alldeles för ”plottrigt” rent mentalt genom att bara inneha en massa saker.
Använder jag inte grejerna så behöver jag inte grejerna, helt enkelt.
Som sagts tidigare i tråden “been there, done that”. Jag har lust att prova på det mesta.
SatanG
Forumveteran
Jag håller med dig, "Bucket list" är absolut en del av vad jag kan tycka är en viktig del i att kunna känna sig nöjd.
Man ska självklart inte bara lägga sig ner och bli pank och lycklig utan sträva uppåt så länge det är rimligt och hyffsat balanserat.
Det är något helt annat än det negativa jag menade, kör hårt!
/ SatanG
kurant
Forumveteran
Jag har i stort sett hela livet haft många olika mål och en "Bucket list" av saker att skaffa och att göra samt att besöka.
Nu som pensionär blir det mindre att göra och mer att besöka.
Pengarna räcker inte till hela listan men med prioriteringar kan man utforska rimliga resmål i SOA och Europa.
Länder som funnits på listan sen man var ung som Grönland, Nya Zeeland, Brasilien, Indien, Alaska, Argentina kommer att förbli kvar på listan.
Nyckeln är att vara skuldfri och att ha visioner och mål.
Så särskilt rik behöver man inte vara men fattig fungerar inte.
andrejsdenruskige
Forumveteran
Ja, det är balansen mellan uppoffringar och att faktiskt leva själva livet som är grejen.
Det är inte helt enkelt att optimalisera just den biten och speciellt inte när man inte har några ”papper” som ger en fina jobb.
Man får ofta säga till sig själv på skarpen när fantasier om dyra prylar börjar snurra i huvudet, fast ibland får man unna sig själv, eller allra helst unna familjen, ett eller annat för att faktiskt motivera sig med att jobba hemifrån.
Målet är att försöka hitta någon gyllene medelväg och det är lite utav en tjusning att faktiskt få kämpa för allt och att inte få allt ”gratis”
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Själv började jag resa i tonåren, först som privatperson till länder som Grekland, Spanien, Jugoslavien och USA, men redan som 20-åring började jag resa i jobbet och gjorde så enda tills jag slutade där som 55-åring, det har blivit ca 45 länder totalt i Europa, Nordamerika, Mellanöstern och Asien.
Så att resa är inte längre ett mål i sig för mig, den fasen är redan passerad, jag har tillbringat tillräckligt mycket tid på hotell, flygplan, flygplatser, taxibilar och olika sevärdheter, men jag har stor förståelse för att folk vill resa och se världen, speciellt om man inte har rest som en del av yrket, jag är oerhört glad över att jag fick chansen att resa med betalning, se olika platser och lära känna många trevliga människor runtomkring i olika länder som man sen träffade återkommande under dom följande 30 åren.
Numera uppskattar jag livet som det är utan alla dessa resor, njuter av att bestämma själv vad jag ska göra och när, kan ta båten på sjön när jag vill, gå ut i skogen, träna fotbollskillarna eller jobba med något om jag vill, förut skulle mycket göras på helgerna och så är det ju inte längre, nu är alla veckodagar lika.
Att sen kunna åka ned till byn på vintern passar också perfekt eftersom både jag och frugan ogillar den mörka och blöta årstiden som ibland övergår till vinter några veckor, även i byn gör jag vad jag vill och när jag vill, känner jag för att arbeta så finns det alltid saker som behöver göras ute på farmen eller hemmavid.
Jag är ju en aktiv människa och kan inte vara sysslolös så länge innan det börjar krypa i kroppen, så det måste finnas en vardag även i byn, men vill man ta sig en ledig dag så gör man det, tar en tur med salengen till grannbyarna och hälsar på lite bekanta, käkar och besöker en marknad någonstans.
Mvh isan lover
Själv började jag resa i tonåren, först som privatperson till länder som Grekland, Spanien, Jugoslavien och USA, men redan som 20-åring började jag resa i jobbet och gjorde så enda tills jag slutade där som 55-åring, det har blivit ca 45 länder totalt i Europa, Nordamerika, Mellanöstern och Asien.
Så att resa är inte längre ett mål i sig för mig, den fasen är redan passerad, jag har tillbringat tillräckligt mycket tid på hotell, flygplan, flygplatser, taxibilar och olika sevärdheter, men jag har stor förståelse för att folk vill resa och se världen, speciellt om man inte har rest som en del av yrket, jag är oerhört glad över att jag fick chansen att resa med betalning, se olika platser och lära känna många trevliga människor runtomkring i olika länder som man sen träffade återkommande under dom följande 30 åren.
Numera uppskattar jag livet som det är utan alla dessa resor, njuter av att bestämma själv vad jag ska göra och när, kan ta båten på sjön när jag vill, gå ut i skogen, träna fotbollskillarna eller jobba med något om jag vill, förut skulle mycket göras på helgerna och så är det ju inte längre, nu är alla veckodagar lika.
Att sen kunna åka ned till byn på vintern passar också perfekt eftersom både jag och frugan ogillar den mörka och blöta årstiden som ibland övergår till vinter några veckor, även i byn gör jag vad jag vill och när jag vill, känner jag för att arbeta så finns det alltid saker som behöver göras ute på farmen eller hemmavid.
Jag är ju en aktiv människa och kan inte vara sysslolös så länge innan det börjar krypa i kroppen, så det måste finnas en vardag även i byn, men vill man ta sig en ledig dag så gör man det, tar en tur med salengen till grannbyarna och hälsar på lite bekanta, käkar och besöker en marknad någonstans.
Mvh isan lover
Du menar att jag ber folk dra åt h-vete för att jag har en annan åsikt konstigt Mänga tyckker att ajag skriver dåöigt menDu ber ju folk dra åt helvete i princip varje gång du skriver nåt här, så det borde ju du förstå
MVH
Lilla Fridolf
undrar om inte det är läsförståelsen hos vissa som saknas
andrejsdenruskige
Forumveteran
Ja, att du har haft det jobbet du har haft har skapat förutsättningar och möjligheten till det livet du har idag.
Ett riktigt bra jobb (enligt mig) och du har gjort det som ska göras för att kunna slappna av tidigare i livet.
För många så kanske det hade varit en allt för stor uppoffring att ha ett sådant jobb och framför allt, så kanske inte alla har kompetensen och arbetstillfällena växer nog inte på träd direkt.
Du kunde nog inte alltid vara med på alla ”fester med grabbarna” och Håkan och Sten-Ingvar tyckte nog att det var ett korkat val av dig. Idag kanske Håkan och Sten-Ingvar har en annan mening.
