En liten sak från Bangkok den här veckan. Vi bodde på Landmark när ambassaden var huvudmötet, och det ligger ju nästgårds.
Nåväl, efter middag på hotellet gick vi till Seven och köpte lite småsaker. Utanför hotellet fick jag ett samtal och satte mig på muren. Så gjorde också min fru, men typ… 5 meter bort......
Tog inte mer än 20 sekunder innan en halvdragen farang satte kurs mot frugan… ja, vi såg det båda två… och ja, hon satt i knät på mig inom en tiondel… han hann dock harpla ur sig "how much"…
Men hallååå.........
Jag blir så trött och förbannad när folk kommer hit och tror att allt och alla går att köpa. Tragiskt, men tyvärr sant kring den nämnda adressen.
En baksida man får ta och runt just Nana tvivlar jag på det manliga släktet, inte eliten jag såg där nu, men som sagt, jag har nog sett för mycket… Jag lät antagligen lite annorlunda för 25 år sedan… men även då höjde jag på ögonen och undrade ibland var gränsen går för vissa…
Det bästa av allt är dock att mina bästa vänner är de jag har hittat i Thailand – inget snack och ingen nyfikenhet kvar. Bara tacksamhet för just idag....