"suriya " sa:
Jag tycker att ดันเถะ eller ดันเตะ blir bättre eftersom det blir låg ton på slutet då. Då hamnar det närmare det svenska uttalet, tycker jag.
Att gå till en tolk eller översättare för en second opinion när du nästan har bestämt dig kan nog vara en god idé.
Nä, jag har sagt detta förut "glöm toner" när det gäller västerländska namn. Thai använder aldrig toner när det gäller detta just för att undvika som du säger "misstolka".
Sen att det blir olika toner eller vi uppfattar det som fallande eller hög tex är en helt annan sak, men Thai utgår aldrig från toner när de översätter västerländska namn till Thai.
Av sig själv blir det toner givetvis, men man utgår aldrig från att det skall uttalas med låg, hög eller vad det nu är.
Thai skriver namnen så som de tycker att det låter. Detta med att komma med att det uttalas hit och dit är bara ett västerländskt påfund och har inget med Thai att göra.
Så västerländska namn skall ni aldrig tänka på med vilken ton en stavelse skall uttalas utan skriva det rakt av så som thai uttalar namnen!
Då hamnar det närmare det svenska uttalet, tycker jag.
Här tycker jag att alla missuppfattar detta med "transkribering samt hur vi uttalar". Vi måste skilja på Thai och hur vi vill eller tror att det uttalas, det är inte frågan om att hamna nära det svenska uttalet, utan Thai:s uttal.
Svensk transkribering syftar ju till att komma så nära det thailändska språket, inte det svenska.
När vi transkriberar ett ord på thai, använder vi transkriberingen för att vi svenskar skall förstå hur Thai uttalar ett ord, inte att det skall ligga nära hur vi uttalar det. Detta är en väldigt stor skillnad och skriver man som du kan det missuppfattas.
Att påstå att det skall stavas på thai på ett eller annat sätt för att det ligger närmare svenska språket är ju helt fel tankesätt, så vad jag vill påpeka är att när vi skall översätta eller skriva något är utgångspunkten från Thai och inget annat!
Lyco
inte lätt detta
Men tack ni som har försökt.
