Trekking i Chiang Mai år 2000

[Lung-Nok]

Sitter som de flesta andra hemma den här vintern och när abstinensen sätter in som värst så får man plocka fram gamla bilder och resedagböcker att trösta sig med. Tänkte därför bjuda på en berättelse om min första (och hittills enda) djungeltrekking i Chiang Mai. Året var 2000 och min medresenär hette Leif. Kanske har jag publicerat någon bild i någon gammal tråd tidigare, men i så fall får ni ha överseende.

Efter att ha tröskat i genom ett antal av Chiang Mais redan då talrika trekking-agencies så bestämde vi oss. Vi skulle bli 11 st i gruppen och 2 lokala , engelskspråkiga guider. Hela kalaset kostade 1600 baht per person och då ingick transport till och från djungeln och tak över huvudet under två nätter. Vi startar vandringen i nästa inlägg....

 

[Berralund]

Sitter som de flesta andra hemma den här vintern och när abstinensen sätter in som värst så får man plocka fram gamla bilder och resedagböcker att trösta sig med. Tänkte därför bjuda på en berättelse om min första (och hittills enda) djungeltrekking i Chiang Mai. Året var 2000 och min medresenär hette Leif. Kanske har jag publicerat någon bild i någon gammal tråd tidigare, men i så fall får ni ha överseende.

Efter att ha tröskat i genom ett antal av Chiang Mais redan då talrika trekking-agencies så bestämde vi oss. Vi skulle bli 11 st i gruppen och 2 lokala , engelskspråkiga guider. Hela kalaset kostade 1600 baht per person och då ingick transport till och från djungeln och tak över huvudet under två nätter. Vi startar vandringen i nästa inlägg....

Underbart! Detta ser jag verkligen fram emot med spänning och intresse.

 

[Lung-Nok]

Tidigt på morgonen blev vi upphämtade vid hotellet och färden mot djungeln ruskade vidare i en gammal jeep. Flaket var fullsatt så guiderna fick hänga utanför på thaivis. Vårt sällskap bestod av ett gäng yngre, kraftigt bakfulla engelska grabbar, ett tyskt par som verkade nykära, några kanadensare,varav en tuff tjej (Erin) reste ensam och så vi två jämförelsevis gamla svenska gubbar. Av guiderna var bara den ene engelsktalande, men den andre, kallad Lady-Boy, försökte så gott han kunde.

De första boningarna vi såg tillhörde en karenby och här vankades lunch ur frigolitkartonger.

Byns boskap studerade nyfiket den långa raden faranger.

Färden gick vidare i tämligen makligt tempo, mest beroende på att det nykära tyska paret sackade då de ville vara för sig själva. Mellanmål bjöds då någon av guiderna klängde sig upp i någon bananplanta och slängde ner frukter till oss. Vid ett tillfälle passerade vi en jordfräs och den vetgirige guiden ville veta vad den hette på engelska. Ingen visste.....definitivt inte engelsmännen, som förmodligen aldrig hade sett något dylikt tidigare. Det hela löste sig när tyskarna hann i fatt oss. "It's a shit-shaker", konstaterade mannen bestämt. Så nu vet ni varifrån uttrycket härstammar om ni skulle stöta på det i Thailand någon gång.

Vi hade blivit lovade en vandring genom ett icke-turistiskt område och det kanske stämde med tanke på att de vattendrag vi passerade över fick ske genom att vingla över på en stock. Varken tillrättalagda broar eller spänger alltså.

Forts. följer.....

 

[Lung-Nok]

Vandringen gick vidare utan att vi såg större djur än spindlar och bitelaka myror, men plötsligt brakade det till i buskarna och fram kom en stor elefant. Här såg faktiskt guiderna rätt skärrade ut ett tag, men lugnade sig när de såg att en liten gubbe hoppade i djurets fotspår.

Vi passerade flera byar. Tror att de flesta beboddes av karenfolket. På en del ställen blev vi erbjudna att köpa handgjorda smycken, hemvävda tyger m m och vi handlade också en del för att stötta byborna.

En kvinna med ett litet barn som ville sälja halsband.

Även om inte tempot var högt uppdrivet så var vandringen ändå ganska svettdrivande. Desto större blev lyckan när den närbelägna lilla floden plötsligt utvidgade sig till en naturlig pool. Läge för bad och en av engelsmännen, som vi kallade Lufsen, slängde sig i med kläder och allt. Något han fick ångra eftersom han inte torkade på hela tiden och han hade bara en t-shirt med sig.

Vi slog läger i en by och blev anvisade ett par bungalows att sova i. Här var Leif och jag glada åt att vi hade egna sovsäckar med för djungelnatten blev ganska kall. Guiderna fixade en lägereld och lagade mat. En av killarna kunde några trollkonster och stod för underhållningen. Lufsen lyckades elda upp halva sin t-shirt när han skulle försöka torka den. En av hans kompisar fick offra sig och låna honom en av sina.

Lägerliv i djungeln. Fr v: Tysken, en av guiderna med mössan, en av engelsmännen, kanadensiskan Erin och guiden Lady-Boy.

Forts följer....

 

[Lung-Nok]

Morgonen efter kvällen före.....Vi väcktes av Lady-Boy's hurtiga morgonrop: "Good molning evlybody! How al you tomollow? Engelsmännen hade rökt på vid lägerelden och somnat utomhus och vaknade fulla av myggbett. Till slut var alla uppe och efter frukost bar det iväg igen.

Den här dagen kom vi förbi en större by med skola och t o m en lekpark för barnen. Enligt guiden hade den donerats av en fransman efter ett besök i byn.

Glada skolbarn som blev överförtjusta att bli fotograferade.

Den "franska" lekparken.

Kvinnorna i byn tillverkade färgglada tyger. Nästan lite svenskt same-stuk över färgsättningen.....

Efter jobbet är det inte fel med ett pipstopp.

Vår färd fortsatte mot nästa härbärge. Guiderna påstod att det hette "Waterfall Hotel". Att det fanns ett vattenfall stämde, men hotell var att ta i. Det var närmast ett nybygge mitt inne i skogen och övernattningshyddorna var ännu enklare än natten innan. Vid vårt besök sköttes det hela av en ung mamma med sin charmiga dotter Liika. Mannen i hushållet jobbade inne i Chiang Mai. Vi handlade läsk i den enkla butiken och dricksade flitigt och spenderade våra sötsaker på lilla Liika.

Liika och hennes mamma.

Erin vid floden.

 

[anderlind]

Fantastiskt, tack @Lung-Nok !

​

 

[Nam Falang]

Tack för alla bilder med berättelser till. guldstjärna som vanligt

 

[Lung-Nok]

Sängarna på Waterfall Hotel var obefintliga. Vi låg direkt på bambugolvet, vilket var både hårt och ojämnt, men sov gjorde vi. Kanske tack vare bruset från det närbelägna vattenfallet.

Utanför blommade träden i syrenlika färger.

Efter att ha tagit adjö av Liika och hennes mamma fortsatte vi. Det verkade som om den sista dagen blev lite improviserad, då guiderna tog hjälp av en lokal förmåga för att hitta stigar genom djungeln.

Ibland blev det problem...."Hur fanken ska vi komma över här nu då?"

Sällskapet delades upp och Leif och jag fick äran att följa med Lady-Boy till en by som sällan eller aldrig haft besök av faranger.

Bara en ung mamma var hemma tillsammans med sitt något trumpna barn. Kanske väckte vi ungen ur förmiddagsslummern....Återtåget blev lite äventyrligt då Lady-Boy tappade bort stigen. Helt plötsligt befann vi oss ute på någon slags nyodling. Vi var vilse...... Dock inte Leif. Som gammal scout och orienterare gick han aldrig utanför dörren utan sin kompass. Han hade dessutom full koll på riktningen varifrån vi kom så tack vare honom slapp vi irra runt mer än nödvändigt i Chiang Mais djungler.

Detta var historien om min första trekking. Det var kul, så varför det inte blivit någon mera kan jag inte riktigt förstå, men förhoppningsvis finns ännu tid....

Tack för att ni följde med. Som avslutning tänkte jag nämna något om min dåvarande fotoutrustning. Jag vet att det finns många tekniskt intresserade här. Jag var sen att skaffa digitalkamera så med på den här trippen fanns en filmladdad gammal Nikon FM, som funkade utan batterier. Manuell fokus förstås. Som reservkamera fanns en liten Yashica T5. En skarpögd kompakt som var laddad med neg färgfilm. I övrigt var det dia som gällde. Endast bilden på den piprökande kvinnan kommer från Yashican.

S L U T

 

[Berralund]

Sängarna på Waterfall Hotel var obefintliga. Vi låg direkt på bambugolvet, vilket var både hårt och ojämnt, men sov gjorde vi. Kanske tack vare bruset från det närbelägna vattenfallet.

Utanför blommade träden i syrenlika färger.

Efter att ha tagit adjö av Liika och hennes mamma fortsatte vi. Det verkade som om den sista dagen blev lite improviserad, då guiderna tog hjälp av en lokal förmåga för att hitta stigar genom djungeln.

Ibland blev det problem...."Hur fanken ska vi komma över här nu då?"

Sällskapet delades upp och Leif och jag fick äran att följa med Lady-Boy till en by som sällan eller aldrig haft besök av faranger.

Bara en ung mamma var hemma tillsammans med sitt något trumpna barn. Kanske väckte vi ungen ur förmiddagsslummern....Återtåget blev lite äventyrligt då Lady-Boy tappade bort stigen. Helt plötsligt befann vi oss ute på någon slags nyodling. Vi var vilse...... Dock inte Leif. Som gammal scout och orienterare gick han aldrig utanför dörren utan sin kompass. Han hade dessutom full koll på riktningen varifrån vi kom så tack vare honom slapp vi irra runt mer än nödvändigt i Chiang Mais djungler.

Detta var historien om min första trekking. Det var kul, så varför det inte blivit någon mera kan jag inte riktigt förstå, men förhoppningsvis finns ännu tid....

Tack för att ni följde med. Som avslutning tänkte jag nämna något om min dåvarande fotoutrustning. Jag vet att det finns många tekniskt intresserade här. Jag var sen att skaffa digitalkamera så med på den här trippen fanns en filmladdad gammal Nikon FM, som funkade utan batterier. Manuell fokus förstås. Som reservkamera fanns en liten Yashica T5. En skarpögd kompakt som var laddad med neg färgfilm. I övrigt var det dia som gällde. Endast bilden på den piprökande kvinnan kommer från Yashican.

S L U T

Tack för din fina berättelse, det vore intressant och spännande att göra något liknande i framtiden. Om det blir möjligt återstår att se.

 

[Lung-Nok]

Djungeln är nog coronafri. Gäller bara att ta sig dit.....

 

[Raderad medlem 6798]

Tack @Lung-Nok för din berättelse om din trekking i Chiang Mai. Bilderna är jättefina. Tack igen

 

[stef@n]

Tackar för härliga bilder och kåserier.
Ångrar idag att jag inte gjorde någon sådan tripp, mina 10 första år i Thailand roade jag mig helt åt andra saker och nu är mina fötter alldeles för dåliga för att jag kan klara av det.