Intervjun gick bra. Även om jag ibland trevade efter ord och funderade ut meningar att jag tappade tråden. Hade jag pratat portugisiska dagligen hade det varit en baggis det är inte så svårt språk. Men att bo i Thailand i över 20 år gör att thailändskan har blivit mitt 3e språk och portugisiska har halkat ned till 4e.
Jag pratade en del om betydelse att inspirera folk att träna speciellt i dessa tider. Om hur svårt det är att lära ut kampsport till thaifolket där vuxna på sin höjd gör lite arobics i parken men majoriteten inte rör på sig alls. Ungarna tränar ibland lite muai thai eller annat därför de eventuellt kan ha en framtida karriär men när de inser att de inte har tillräckligt talang och motivation lägger ner allt. Västerländsk kultur är att brinna för sport och engagera sig. Här går allt ut på att tjäna pengar vilket är skittrist. Jag har aldrig tagit betalt för mina lektioner. Jag vill att de kommer och tränar varje dag men lägger pengarna på att få ett drägligt liv. De som såg intervjun blev imponerade för i Brasilien är det väl lite som i bangkok (capoeiragrupper) de gör inget gratis