Jag känner att det är dags för en liten uppdatering om hur det går för barnen efter två år i Sverige.
Våra barn har nu gått två år i skolan och talar flytande svenska (med skånsk accent). Visst behövs språkstöd i skolan, det är oundvikligt särskilt eftersom flitens lampa har väldigt svårt att brinna ibland. Det är ju roligare att smita iväg och leka med kompisar än att göra sina läxor.Pojken har förhållandevis lätt för skolan och för flickan är det tvärtom. Men så är det också mellan svenska syskon.
Barnen blev också svenska medborgare tillsammans med mamma i maj i år, så nu har dom svenskt förnamn med sitt gamla som mellannamn och mitt efternamn. Sitt gamla efternamn kan man enligt Skatteverket inte behålla som mellannamn som frugan kunde.
För övrigt är ungarna hälsan personifierad, inte en enda sjukdag för någon av dom från skolan förra läsåret trots influensavåg och vinterkräksjuka. Riktigt skönt!!
Sen fortsätter tandläkarbesöken, flickan skall bedömas i nästa månad av en expert om tandreglering är nödvändig, pojken har inga sådana problem. Och tandstatusen har blivit mycket bättre sedan lördagsgodiset infördes. Allt godis i veckorna är strängt förbjudet, så även kakor och annat elände.
Så på det hela taget har allt gått utmärkt och dom fick ju glädjas åt sin hett efterlängtade lillebror när han kom med storken den 2 april.