En expats berättelse om sitt liv på landet i Isaan och hur han hamnade där.

[Isan Lover]

Hej

En mycket intressant berättelse om en av dom kändaste falangerna i Thailand, han berättar om sin skolgång i England, hans skoltrötthet och hans påtvingade och misslyckade studier, hur han kom till Thailand, försörjde sig på olika sätt bl.a som lärare, skaffade familj, flyttade till landet, blev bonde och trivdes med detta enkla liv utan allt det som andra tar för givet, hur väl mottagen han blev och hur han anpassade sig och kom att känna sig hemma bland vanliga enkla människor, själv kände jag igen mycket av det han berättade om och jag hoppas att fler finner nöje i att ta del av hans berättelse om sitt liv.

After a trip around Southeast Asia and a stint as an English teacher in Bangkok, Wheeler found himself drawn to a life as a laborer and farmer in rural Isaan. Photo credit: Genevieve Glatsky

Martin Wheeler, the simple life that slipped away - The Isaan Record

Mvh isan lover

 

[Tulpan]

Hans fru försvann när pappans arv tog slut

 

[Isan Lover]

Hans fru försvann när pappans arv tog slut

Hej

Ja det blir tyvärr inte alltid som man hade tänkt sig, det gäller väl både i Sverige, Thailand och övriga världen.

Mvh isan lover

 

[Tulpan]

Hej

Ja det blir tyvärr inte alltid som man hade tänkt sig, det gäller väl både i Sverige, Thailand och övriga världen.

Mvh isan lover

Det kanske är mer vanligt i ett land där folk har lite pengar och pengar är det viktigaste.

 

[valter51]

Kul om killen har funnit "sin" grej i livet i alla fall. Att leva utan pengar synes dessutom ha blivit lite av en trend, bland folk från den rika delen av världen. Detta då drar ju med sig en hel mängd av andra problem istället, som man kanske inte räknade med.

Hans liv är alltså att hans fru har land, och han har tydligen mat på bordet, allt annat ansvar och utveckling bryr han sig inte om. Han ger sina barn ganska knapphändig utbildning, tillräckligt bara för att de skall kunna lämna nästet och flyga iväg" (hans egna ord). Barnens framtid står skriven i stjärnorna tycker jag mig läsa in i detta.

Jag antar om det finns människor som kan relatera till en kille som ingen pension har (han är för ung), äger ingenting alls, bor i ett främman de land. Ja grattis då till att ha fått den visionen och det målet i livet uppfyllt.

För min del så är detta ett val som man gör i sitt liv, jag skulle för min del aldrig gå bakåt, sätta mig ned och vara nöjd över detta. När sjukdom kommer och inga tillgångar finns???? När frun lämnar och han blir ensam i ett främmande land?????

Ja han har ju inga glimrande utsikter framför sig. Jag tror, hoppas dock inte detta, men jag tror att han snart kommer att sitta på ett plan hem till England. Ty man kan leka sig fram i livet men bara till en viss punkt i livet, sedan kommer verkligheten ifatt en. Titta och läs bara om vår egna tids hippies, som de flesta av dom (ja inte dom som knarkade ihjäl sig förstås) men de flesta av dom inom en 5 års period snart var tillbaka med 8-5 arbete familjer och eget boende......

Jag bor visserligen i isaan, men där stannar likheterna för min del, och jag skulle aldrig vilja utsätta mig eller mina barn (om jag nu haft blandbarn här) för detta bakslag i livet..... Jag tror man skall satsa på att bli lycklig, men lycklig kan man bara vara så länge som man är frisk...Och är man in te frisk, så är ju Isaan och ävenledes Thailand nog det sista land som man skall befinna sig i utan stålar på fickan...

 

[Tulpan]

Sonen hans satt även i finkan i Thailand...

 

[valter51]

Ja vi får nog inte skrapa för mycket på ytan.. Men ändå, om detta ärt en kille som funnit lyckan i sitt liv, så grattis från mig i alla fall..

 

[Isan Lover]

Det kanske är mer vanligt i ett land där folk har lite pengar och pengar är det viktigaste.

Hej

Det kan det ju vara, men själv känner jag nog fler vänner som har haft en Svensk fru som har lämnat dom än Thailändska, dessutom verkar Svenska kvinnor ofta vara helt skoningslösa mot sina tidigare män och drar sig inte för att skinna dom in på bara kroppen vid en skilsmässa.

En barndomsvän till mig hade sommarstuga, bilar, båtar och god ekonomi, byggde en ny villa för egna pengar, mycket av jobbet utförde han dessutom på egen hand, när hans Svenska fru lämnade honom för en annan begärde hon hälften av allt han ägde, själv hade hon inget med in i äktenskapet alls, så kompisen fick låna pengar och köpa sin sommarstuga, villa, bil och båt o.s.v en gång till, han blev knäckt och dog några PR efteråt bara drygt 50 år gammal.

Själv var jag ju gift med en Bond tjej ifrån Petchabun på 80-talet, jag låg ju ofta ute på jobb runt om i Europa, hon kom i dåligt sällskap, började dricka och spela o.s.v, det slutade med separation, hon hade också rätt till hälften av vad jag ägde, detta var hennes Thailändska väninnor väldigt noga med att påpeka, men hon ville absolut inte ta något ifrån mig, jag hade varit snäll och det var hon som sabbade allt sa hon, så vi skildes åt och det enda hon tog med sig var en soffa hon köpt själv och sina kläder trots att både väninnor och myndigheter uppmanade henne att utnyttja sin lagliga rätt.

Mvh isan lover

 

[Isan Lover]

Sonen hans satt även i finkan i Thailand...

Hej

Detta är inte heller så ovanligt ute bland byarna och vanligt folk, det är många som vill ta genvägar och tjäna lite lättförtjänta pengar, min nuvarande släkt och tidigare släkt har också ungdomar som har åkt fast för knark och suttit inne.

Jag känner som sagt igen mycket av det som denne man tar upp i din berättelse.

Mvh isan lover

 

[valter51]

Ja vi "känner igen" Men svårt att HELT relatera till det,, då vi antingen bor ganska civiliserat (jag), och åker hem halvtid till falangland (du)...

 

[Isan Lover]

Hej

Det intressanta med hans berättelse tycker jag är att han frivilligt väljer det enkla livet på landet på den tiden när riktiga vägar saknades, byarna var utan el och utan rinnande vatten, få människor hade bil och det som fanns var en skolbuss och en tuk-tuk som skötte byns transporter.

Sen noterar jag att han kom till byn utan att kunna språket men lärde sig detta på plats, gillade att arbeta fysiskt, trivdes i dom enkla människornas sällskap, hur väl mottagen och populär han blir, att han blev något av en lokal kändis när han levde det enkla liv som övriga bybor gjorde och själv brukade sin mark o.s.v.

Just detta med att bli accepterad och integrerad i en liten by på landet brukar ju många falanger hävda är omöjligt, men jag tycker denne man visar att detta är fullt möjligt, allt är inte enkelt men det går om man bara vill tillräckligt mycket.

Jag har träffat och känner fler falanger som lever enkla liv och liknar honom, är väl själv också lite av en lokal kändis p.g.a mitt enkla sätt att leva och ingå i byns gemenskap på o.s.v, jag delar en del av mannens erfarenheter, positiva upplevelser och känner mig verkligen lugn, harmonisk och tillfreds bland dom enkla och okomplicerade människorna på landet i Isaan.

Mvh isan lover

 

[andrejsdenruskige]

Hej

Det intressanta med hans berättelse tycker jag är att han frivilligt väljer det enkla livet på landet på den tiden när riktiga vägar saknades, byarna var utan el och utan rinnande vatten, få människor hade bil och det som fanns var en skolbuss och en tuk-tuk som skötte byns transporter.

Sen noterar jag att han kom till byn utan att kunna språket men lärde sig detta på plats, gillade att arbeta fysiskt, trivdes i dom enkla människornas sällskap, hur väl mottagen och populär han blir, att han blev något av en lokal kändis när han levde det enkla liv som övriga bybor gjorde och själv brukade sin mark o.s.v.

Just detta med att bli accepterad och integrerad i en liten by på landet brukar ju många falanger hävda är omöjligt, men jag tycker denne man visar att detta är fullt möjligt, allt är inte enkelt men det går om man bara vill tillräckligt mycket.

Jag har träffat och känner fler falanger som lever enkla liv och liknar honom, är väl själv också lite av en lokal kändis p.g.a mitt enkla sätt att leva och ingå i byns gemenskap på o.s.v, jag delar en del av mannens erfarenheter, positiva upplevelser och känner mig verkligen lugn, harmonisk och tillfreds bland dom enkla och okomplicerade människorna på landet i Isaan.

Mvh isan lover

Vissa gillar att leva så och då är det väl egentligen inga problem.
Att bli integrerad i en by är väl fullständigt möjligt, så länge man lär sig språket.
Jag gillar inte sådant liv och skulle därför inte idas att vaken integrera mig i en håla utan varken el, vatten eller vägar...där väg är det viktigaste, då det hade varit smidigare att dra därifrån.

Detta gäller inte endast i Thailand. Det gäller även i Sverige, Norge, USA, Dubai eller Finland.

Jag ser väl ingenting remarkabelt angående detta, mer än att det är få som hade gjort hans val, då intresset inte är direkt utbrett.

 

[Isan Lover]

Kul om killen har funnit "sin" grej i livet i alla fall. Att leva utan pengar synes dessutom ha blivit lite av en trend, bland folk från den rika delen av världen. Detta då drar ju med sig en hel mängd av andra problem istället, som man kanske inte räknade med.

Hans liv är alltså att hans fru har land, och han har tydligen mat på bordet, allt annat ansvar och utveckling bryr han sig inte om. Han ger sina barn ganska knapphändig utbildning, tillräckligt bara för att de skall kunna lämna nästet och flyga iväg" (hans egna ord). Barnens framtid står skriven i stjärnorna tycker jag mig läsa in i detta.

Jag antar om det finns människor som kan relatera till en kille som ingen pension har (han är för ung), äger ingenting alls, bor i ett främman de land. Ja grattis då till att ha fått den visionen och det målet i livet uppfyllt.

För min del så är detta ett val som man gör i sitt liv, jag skulle för min del aldrig gå bakåt, sätta mig ned och vara nöjd över detta. När sjukdom kommer och inga tillgångar finns???? När frun lämnar och han blir ensam i ett främmande land?????

Ja han har ju inga glimrande utsikter framför sig. Jag tror, hoppas dock inte detta, men jag tror att han snart kommer att sitta på ett plan hem till England. Ty man kan leka sig fram i livet men bara till en viss punkt i livet, sedan kommer verkligheten ifatt en. Titta och läs bara om vår egna tids hippies, som de flesta av dom (ja inte dom som knarkade ihjäl sig förstås) men de flesta av dom inom en 5 års period snart var tillbaka med 8-5 arbete familjer och eget boende......

Jag bor visserligen i isaan, men där stannar likheterna för min del, och jag skulle aldrig vilja utsätta mig eller mina barn (om jag nu haft blandbarn här) för detta bakslag i livet..... Jag tror man skall satsa på att bli lycklig, men lycklig kan man bara vara så länge som man är frisk...Och är man in te frisk, så är ju Isaan och ävenledes Thailand nog det sista land som man skall befinna sig i utan stålar på fickan...

Hej

Det som du ser som ”bakslag i livet” är kanske vägen till ett lyckligt liv för andra, att komma ur det ekorrhjul dom flesta människor i I-världen springer i öppnar ju för ett alternativt liv, en del människor mår nog bra utav att vara utan många måsten, slippa ett stressigt liv där tid är pengar och istället ha mer tid för varandra, själv är jag inte alls övertygad om att en människa med pengar på banken, många nya och dyra prylar är lyckligare än en som är helt utan detta, det är i vart fall ingen garanti.

Jag tror att människan jagar en utopi när dom viger sitt liv åt att tjäna pengar och konsumera, det ger inte lycka utan skapar tvärtom ett aldrig sinande habegär, leder till stress och i värsta fall utbrändhet och sjukdom.

Mvh isan lover

 

[Isan Lover]

Vissa gillar att leva så och då är det väl egentligen inga problem.
Att bli integrerad i en by är väl fullständigt möjligt, så länge man lär sig språket.
Jag gillar inte sådant liv och skulle därför inte idas att vaken integrera mig i en håla utan varken el, vatten eller vägar...där väg är det viktigaste, då det hade varit smidigare att dra därifrån.

Detta gäller inte endast i Thailand. Det gäller även i Sverige, Norge, USA, Dubai eller Finland.

Jag ser väl ingenting remarkabelt angående detta, mer än att det är få som hade gjort hans val, då intresset inte är direkt utbrett.

Hej

Där har du nog helt rätt, det är naturligtvis inte många som kan tänka sig ett liv utan det mesta av det som den moderna människan har vant sig vid, själv lever jag ju med ett ben i båda lägren.

Kommer man ut på landet i Thailand som ung så blir nog omställningen lättare, själv var jag 25 år när jag provade på bylivet, då såg man det hela mer som ett äventyr, det gjorde det bara mer spännande att det inte fanns riktiga vägar, ingen el, inga telefoner och inget rinnande vatten o.s.v.

Det var bara spännande att gå ned till floden med en ficklampa på kvällen för tvätta sig och borsta tänderna, när man gick där med lampan och lyste på stigen framför sig för att se efter ormar kände man sig lite som en äventyrare.

Att vara med och sätta ut nät och fällor av olika slag, fånga fisk, ormar, sköldpaddor, skaldjur, fåglar och däggdjur var också spännande, man visste aldrig vad man skulle få och man lärde sig mycet om naturen, sånt här hade man ju bara sett Jan Lindblad och andra på TV visa upp och berätta om.

Att både människor och hundar samlas runt en värmande eld i mörkret kändes både naturligt och rofyllt, att se upp på himlen med alla stjärnor utan störningar ifrån elbelysning av olika slag var en upplevelse, så hade nog människor gjort sedan urminnes tider.

Jag saknade absolut inte en TV eller funderade på om börskursen hade gått upp eller ned o.s.v, inte heller saknade jag falangvänner speciellt mycket, Thailändarna runt omkring mig tog hand om mig på ett sånt sätt att jag stortrivdes.

Men nu som far är jag inte säker på att jag skulle vilja att min son växte upp på heltid under så här enkla förhållanden, men jag är glad att han får prova på det delar av året, det kommer att påverka honom positivt och lära honom att inte ta allt för givet, samt att pengar inte är allt.

Mvh isan lover

 

[andrejsdenruskige]

Hej

Där har du nog helt rätt, det är naturligtvis inte många som kan tänka sig ett liv utan det mesta av det som den moderna människan har vant sig vid, själv lever jag ju med ett ben i båda lägren.

Kommer man ut på landet i Thailand som ung så blir nog omställningen lättare, själv var jag 25 år när jag provade på bylivet, då såg man det hela mer som ett äventyr, det gjorde det bara mer spännande att det inte fanns riktiga vägar, ingen el, inga telefoner och inget rinnande vatten o.s.v.

Det var bara spännande att gå ned till floden med en ficklampa på kvällen för tvätta sig och borsta tänderna, när man gick där med lampan och lyste på stigen framför sig för att se efter ormar kände man sig lite som en äventyrare.

Att vara med och sätta ut nät och fällor av olika slag, fånga fisk, ormar, sköldpaddor, skaldjur, fåglar och däggdjur var också spännande, man visste aldrig vad man skulle få och man lärde sig mycet om naturen, sånt här hade man ju bara sett Jan Lindblad och andra på TV visa upp och berätta om.

Att både människor och hundar samlas runt en värmande eld i mörkret kändes både naturligt och rofyllt, att se upp på himlen med alla stjärnor utan störningar ifrån elbelysning av olika slag var en upplevelse, så hade nog människor gjort sedan urminnes tider.

Jag saknade absolut inte en TV eller funderade på om börskursen hade gått upp eller ned o.s.v, inte heller saknade jag falangvänner speciellt mycket, Thailändarna runt omkring mig tog hand om mig på ett sånt sätt att jag stortrivdes.

Men nu som far är jag inte säker på att jag skulle vilja att min son växte upp på heltid under så här enkla förhållanden, men jag är glad att han får prova på det delar av året, det kommer att påverka honom positivt och lära honom att inte ta allt för givet, samt att pengar inte är allt.

Mvh isan lover

För min del skulle jag nog kanske tycka att det är lättare att bosätta sig långt bort från alla moderniteter, den dagen jag känner att jag har gjort mitt i denna värld och ser att barnen klarar sig. Jag förstår inte riktigt varför jag skulle välja ett sådant liv om jag inte var tvungen till det.

För din del så är det faktiskt väldigt lätt att göra på det sättet. Du kan alltid gå därifrån vilken dag som helst om det inte passar dig.
De som inte har något alternativ romantiserar inte så mycket om sitt liv.

Ett förenklat exempel var när jag tog jobb där hemma under min friperiod från Norge.
Tog gärna skitjobben och det spelade ingen roll för mig. Kollegorna undrade om jag var dum i huvudet (det är jag säkert) när jag jobbade hemma när jag absolut inte behövde.
Min mening var det att det var fan så mycket lättare och roligare att jobba, när det inte var ett tvång och inte nödvändigt alls. Tryggheten att bara kasta verktygen och dra hem, vilken sekund som helst, gjorde att det nästan blev ett nöje.

Jag försökte dock inte romantisera eller spela en arbetsälskande hjälte. Jag sa som det var.
Det är jävligt lätt att jobba när man inte behöver.

På liknande sätt är det jävligt lätt för dig att se ditt ”sparsmakade” liv på ett romantiskt sätt.
Skulle du förlora allt ditt kapital och allt du ägde, tvingad ut i fälten och undra om du kunde försörja din familj, så skulle du nog inte posta så ”romantiska” reflektioner av det härliga livet i risbyn.

Min poäng av det hela.

 

[Isan Lover]

För min del skulle jag nog kanske tycka att det är lättare att bosätta sig långt bort från alla moderniteter, den dagen jag känner att jag har gjort mitt i denna värld och ser att barnen klarar sig. Jag förstår inte riktigt varför jag skulle välja ett sådant liv om jag inte var tvungen till det.

För din del så är det faktiskt väldigt lätt att göra på det sättet. Du kan alltid gå därifrån vilken dag som helst om det inte passar dig.
De som inte har något alternativ romantiserar inte så mycket om sitt liv.

Ett förenklat exempel var när jag tog jobb där hemma under min friperiod från Norge.
Tog gärna skitjobben och det spelade ingen roll för mig. Kollegorna undrade om jag var dum i huvudet (det är jag säkert) när jag jobbade hemma när jag absolut inte behövde.
Min mening var det att det var fan så mycket lättare och roligare att jobba, när det inte var ett tvång och inte nödvändigt alls. Tryggheten att bara kasta verktygen och dra hem, vilken sekund som helst, gjorde att det nästan blev ett nöje.

Jag försökte dock inte romantisera eller spela en arbetsälskande hjälte. Jag sa som det var.
Det är jävligt lätt att jobba när man inte behöver.

På liknande sätt är det jävligt lätt för dig att se ditt ”sparsmakade” liv på ett romantiskt sätt.
Skulle du förlora allt ditt kapital och allt du ägde, tvingad ut i fälten och undra om du kunde försörja din familj, så skulle du nog inte posta så ”romantiska” reflektioner av det härliga livet i risbyn.

Min poäng av det hela.

Hej

Håller delvis med om det du skriver här, självklart är det lättare att jobba när det inte längre är ett tvång, den situationen är jag i numera, jag jobbar och då gärna med fysiskt kroppsarbete både i Sverige och Thailand, fast jag kan sluta och gå hem när jag vill, men jag mår bra av det, gillar kompisarna, snacket på rasterna och njuter av att använda kroppen till det den är skapt för.

Det jag gillar är att känna mig fri och inte styrd, att få vakna på morgonen och själv få bestämma vad jag ska göra, att sen göra det jag har bestämt mig för i lugn och ro tillsammans med hunden eller någon vän, ta en paus i skuggan och sträcka ut kroppen, äta lite nyfångad och nylagad mat vid en brasa, kanske ta en middagslur, spela fotboll med skolbarnen på e.m, bada i dammen och ta några öl med grannar och släkt på kvällen, inget märkvärdigt alls men en tillvaro som ger ett lugn och sover bra gör man också efter att ha arbetat fysiskt under dagen.

Mvh isan lover

 

[andrejsdenruskige]

Hej

Håller delvis med om det du skriver här, självklart är det lättare att jobba när det inte längre är ett tvång, den situationen är jag i numera, jag jobbar och då gärna med fysiskt kroppsarbete både i Sverige och Thailand, fast jag kan sluta och gå hem när jag vill, men jag mår bra av det, gillar kompisarna, snacket på rasterna och njuter av att använda kroppen till det den är skapt för.

Det jag gillar är att känna mig fri och inte styrd, att få vakna på morgonen och själv få bestämma vad jag ska göra, att sen göra det jag har bestämt mig för i lugn och ro tillsammans med hunden eller någon vän, ta en paus i skuggan och sträcka ut kroppen, äta lite nyfångad och nylagad mat vid en brasa, kanske ta en middagslur, spela fotboll med skolbarnen på e.m, bada i dammen och ta några öl med grannar och släkt på kvällen, inget märkvärdigt alls men en tillvaro som ger ett lugn och sover bra gör man också efter att ha arbetat fysiskt under dagen.

Mvh isan lover

Ja, som sagt. Ett härligt liv du lever, om man är lagd på det sättet.
Jag undrar om de runt omkring dig har samma positiva syn på sin situation?

Det blir nästan som att dessa människor i deras fattigdom är där för att du ska få uppleva detta, för dig, stora romantiska nöje.

Lite grovt förenklat.

Det är lite som min äldsta kommunistsyster brukar säga ”Pengar är inte så viktigt”.
Jag brukar ryta ifrån och be henne gå till tiggaren utanför ICA och trösta den samma, med dessa fina ord.

Respektlöst i många fall.

Finns många vinklar och sätt att se på saker och ting.

 

[phuket]

Ja, som sagt. Ett härligt liv du lever, om man är lagd på det sättet.
Jag undrar om de runt omkring dig har samma positiva syn på sin situation?

Det blir nästan som att dessa människor i deras fattigdom är där för att du ska få uppleva detta, för dig, stora romantiska nöje.

Lite grovt förenklat.

Det är lite som min äldsta kommunistsyster brukar säga ”Pengar är inte så viktigt”.
Jag brukar ryta ifrån och be henne gå till tiggaren utanför ICA och trösta den samma, med dessa fina ord.

Respektlöst i många fall.

Finns många vinklar och sätt att se på saker och ting.

Ska hon gå till dom fattiga så ska hon väl inte gå till dom utanför ica Är väl för fan inga fattiga där heller

 

[Isan Lover]

Ja, som sagt. Ett härligt liv du lever, om man är lagd på det sättet.
Jag undrar om de runt omkring dig har samma positiva syn på sin situation?

Det blir nästan som att dessa människor i deras fattigdom är där för att du ska få uppleva detta, för dig, stora romantiska nöje.

Lite grovt förenklat.

Det är lite som min äldsta kommunistsyster brukar säga ”Pengar är inte så viktigt”.
Jag brukar ryta ifrån och be henne gå till tiggaren utanför ICA och trösta den samma, med dessa fina ord.

Respektlöst i många fall.

Finns många vinklar och sätt att se på saker och ting.

Hej

Det som jag tror gör att man blir accepterad och kommer in i gemenskapen i en liten by på landet är precis det samma som engelsmannen uppgav i sin berättelse, det gäller bara att lära dig språket, ta seden dit man kommer, vara på samma nivå som övriga bybor, leva ett liv som deras och gilla det.

Responsen blir omedelbar ifrån omgivningen, kanske t.o.m ännu större när byborna märker att du väljer deras enkla livsstil fast du egentligen inte behöver det, du undrade hur byborna själva ser på sin situation.

Jag tror att dom som har råd att stanna kvar i byn är glada för detta, men visst saknas det ofta pengar, men å andra sidan är utgifterna väldigt små, jag hör nästan aldrig någon säga sig vara glad över att ha lämnat byn för jobb på en turistort, fabrik eller stad även om dom tjänar mer pengar där.

Snarare har jag fått uppfattningen att dom flesta utflyttade inte vill något hellre än att återvända hem till by och släkt, banden till familj, släkt och vänner är hårda.

Mvh isan lover

 

[brt666]

Eller som en vis norrlänning sa till mig en gång "Det är lätt att skita när magen är full"