Jag läser och ja jag har haft både småbarn och tonåringar i Thailand.
Alla trivdes ypperligt och javisst, jag har spattserat Walking street upp och ner med barnvagn och andra ungar. Ruggigt bra Seafood i södra delen av Walking och musikklubbarna med live band (
inte med barnvagn dock), många gånger världsklass. Så livet i Thialand kändes bra då, ja tills de inte ville ha med farsan längre, och vet ni vad. Musikklubbar och disco var dit gick och inte något annat. (jag vet...farsan hade koll). Sonens klasskompis hade en farsa som hjälpte till, LIam Morrison som då var ikon på Blues Factory och sedemera egen klubb. Ja och visst har vi hämtat ett par överglada tonåringar, men bara en gång.
Det år dock endast yngsta sonen, idag 26, och dotter snart 19 som har gått i Thailändsk skola.......några år.
Vi insåg till sist att om de skulle ha en sportslig chans att kunna välja sitt egna liv i framtiden så måste vi flytta till Sverige för deras skull.
Alla var nöjda med det, ja utan jag efter några år. Men då var jag redan singel igen och barnen gillade iden med Sverige/Spanien i en kombination.
....... sedan hände så mycket, mest skit för mig tycker jag idag, men 2026 är året då det börjar lossna igen på många plan.
Dotter har fått stipendium och fullt betalt under 4 år från ett mycket känt universitet i ...hmm. i USA, farsan är glad och ok med det även om landet just nu inte är så inbjudande. Och föresten har de tack vare det brokiga uppväxandet blivet väldigt orädda och provar utan att tveka det mesta. Så farsans ord väger inte så tungt numera.
Så jag skulle vilja påstå att curlandet jag såg, och ser i svedalas skolor och i hemmen inte är till något gott långsiktigt.
Och jag har besökt flera svenska skolori LOS, javisst Koh Lanta också. Utan tvekan så att föräldrar och barn där inte håller med många här, och defenitivt inte med skolverket.
Behöriga i vad, borde vara pedagogik inte bara fysik, borde vara kunskapen att förmedla saker till andra och få barnen intresserade, inte uttråkade då majjen har ett diplom. men en sövande inställning .. ja och så vidare.
I slutändan ser jag skillnad på de av barnen som inte bodde i Thailand med mig, och de från första kullen
(man får inte vara blyg) 
som gjorde all skolgång i svedala.
Nyfikenhet överväger rädsla för de två yngsta, medan att pröva något okänt är mycket svårare för de.....3
som är väldigt svenska. Men jag älskar dem alla, och de älskar nu Thailand mer än någonsin.