I Västeuropa så har vi ett socialt skyddsnät så få människor har några större besparingar. Det börjar ändras men för oss som är födda på 70-talet, eller tidigare, så är det fortfarande så.
Jag, som flyttade ut när jag var 26, tänker mer som en thailändare, eller för all del en amerikan. Jag har preppat för flera miljoner i universitetskostnader, för noll pension, och för privata sjukhus.
Nu har jag lyckats leva till 51 så skulle vilja påstå att även om jag får en lyftkran i huvudet i morgon, inte alls osannolikt då tydligen två lyftkranar i veckan störtar här i Guangzhou, så har jag, ekonomiskt, gått plus. Det var dock en chansning och det kunde väldigt lätt skitit sig.