Det är rätt fantastiskt, att språket har så många "krockkuddar" att man oftast förstår budskapet trots grammatiska felaktigheter. Plural/singular, tempus etc. "syns" ju på flera ställen i en mening, så det finns "back-up"-system i grammatiken. (Har dock fått för mig att thailändskan skulle kunna ha mindre av sådan grammatik?) Jämför med när det skall kommuniceras med en dator, där accepteras minsann inga felaktigheter av den som skriver kod.
Jag har sett exempel på långa stycken, skrivna utan en enda vokal, som faktiskt var fullt läsliga. Antar att en van läsare snarare känner igen mönster/form än att fokusera på bokstäverna.
Fast ibland blir det svårt med budskapet - "En mörk hårig sjuk sköterska"