Barn, uppfostran och kosthållning

 
Var du inte med och uppfostrade din dotter? Om den uppfostran var så föredömlig så borde väl några % ha smittat av sig på barnbarnen?
;)

55555
Det här är så typiskt Nam falang, jag ställer några frågor till medlemmarna härinne och får som svar två nya frågor gällande mig själv!
:thumbsdown:
 
:):wai:B
Det är intressant att få veta hur ni som flyttat permanent till TH bär er åt för att hålla kontakten med era barnbarn, om ni nu har några?
Eller om ni mist kontakten med era barnbarn p.g.a ni just valt TH att bo permanent i?
Eller rentav blivit ratade av era barn just p.g.a ni valt att leva ihop med / gift er med en kvinna från TH?
Oavsett om ni bor i TH eller t.e.x SE.
Och hur hanterar ni övriga medlemmar era eventuellt dåligt uppfostrade barnbarn?
Låter ni det bero och står ut ändå när ni har hand om dom eller träffar dom?

Jag som behöver blixtlås på munnen ibland får vissa bekymmer med mina dåligt fostrade barnbarn och även med min äldsta dotter p.g.a det.
Blir nyfiken på hur du definierar dåligt fostrad? Mina små kan vara riktiga ligister hemma, men på förskolan sköter dom sig exemplariskt, helt underbart när förskole pedagogerna berömmer med att dom är helt underbara å lätta att ha å göra med. Det är väl ett av kvittona på att vår fostran går fram till barnen, påstår nu inte att våra barn är några ljus hela tiden, för visst blir det stojigt hemma emellanåt;)

Om jag nu får förmånen att bli morfar eller farfar innan skylten plockas ner, skulle jag vara väldigt försiktig med att lägga mig i mina barns beslut i deras fostran av ev barnbarn. Klart om det skulle bli direkt misskötsel får man väl reagera, hoppas ju nu att dom värderingar och den fostran vi ger våra barn kommer till godo när dom blir föräldrar.

Har en dotter på 14 år som fullkomligt älskar sina nya småbröder, finns ej heller någon friktion mellan henne och hennes bonusmamma:)

Livet flyter på.......:wai:
 
:):wai:B

Blir nyfiken på hur du definierar dåligt fostrad? Mina små kan vara riktiga ligister hemma, men på förskolan sköter dom sig exemplariskt, helt underbart när förskole pedagogerna berömmer med att dom är helt underbara å lätta att ha å göra med. Det är väl ett av kvittona på att vår fostran går fram till barnen, påstår nu inte att våra barn är några ljus hela tiden, för visst blir det stojigt hemma emellanåt;)

Om jag nu får förmånen att bli morfar eller farfar innan skylten plockas ner, skulle jag vara väldigt försiktig med att lägga mig i mina barns beslut i deras fostran av ev barnbarn. Klart om det skulle bli direkt misskötsel får man väl reagera, hoppas ju nu att dom värderingar och den fostran vi ger våra barn kommer till godo när dom blir föräldrar.

Har en dotter på 14 år som fullkomligt älskar sina nya småbröder, finns ej heller någon friktion mellan henne och hennes bonusmamma:)

Livet flyter på.......:wai:

Tack ett vettigt svar. :thumbsup:
Det är väl så ungefär det är för min dotter också som du skriver.
Den minsta är ju bara 2 år så sällan nåt bekymmer med henne, den äldsta är svårare att ha att göra med för min dotter och mågen.
Av nån anledning som du säkert vet blir det sällan problem för mig. Jag kanske är påhittigare än dottern som är deras mor och har dom alltid.
För lyssna och lyda bör den äldsta av mina barnbarn göra även av sina föräldrar.
Det är min förklaring till det hela gällande mina barnbarn.
Någon annan har säkert en annan förklaring om sina.
:wai:
 
Min reflektion från tiden mina döttrar var barn (före syndafloden ungefär). När barnen får vara med att laga mat så kan man "lura" dom att äta vettig mat. Det smakar bättre när jag har gjort det tänker ungarna kanske.
 
Träffade en rar familj på Stampens begravningsplats i Götet för länge sedan. Ungarna var som vildar men två hundar hon hade med sig var goa. Klappade en av dom och hon sa jo dom är de enda som är uppfostrade i familjen.
 
 

Liknande trådar

P
Svar
56
Visningar
5 K
Anonym
A
N
Svar
81
Visningar
7 K
glimten66
G
 
Tillbaka
Topp