Ja umgås med barnern gör vi, så känner ingen ågren över att jag jobbar som jag gör för dom 6 månader jag är hemma umgås jag fulltid med familjen vi gör allt ihop och frugan är ju hemmafru
Vad gäller skolan så tror jag den ger lite mer än ett skolemblem.
Alla elever som gick ut gymnasiet i år kom in på sitt första val av universitet runt i världen.
Elevernas IB score ligger högre än genomsnittet i världen.
Den eleven med högst IB score var 2 poäng från full pott och kunde välja mellan topp universiteten i världen som Harvard, Princeton allt vad dom nu heter.
Vi är väldigt nöjda med skolan, och en skola barnen trivs i med bra pedagogiska lärare som lär ut på ett bra sätt tror jag är viktigt.
Trivs inte barnen i skolan så blir betygen därefter.
Stora skillnaden jag ser mellan ens egen skolgång är hur glada alla eleverna verkar, min egna minnesbild är att man traskade iväg tidigt på morgonen i kylan med en Salomon ryggsäck över axeln till en grå betongklump som kallades skola.
Blir lite avundsjuk på sonen när jag kör han till skolan varje dag, jag skulle vilja få bli barn igen och gått om skolan här, jag gillar att köra han till skolan och bara få tillbringa några minuter där.
Sonen har frågat mig varför skolan måste vara stängd på helger, varför kan man inte ha skola varje dag, det är ett bra betyg till skola.
Han har gått på Thaiskola innan, en bra sådan i Pattaya och en mindre bra i byn men han vill under inga omständigheter gå på Thaiskola igen.
Jobbar man och inte betalar skatt anser jag att man skall kunna lägga 30% av lönen på skola och pension utan ekonomisk press annars har man valt fel och borde stannat kvar i skattesystemet.
Jag lägger 15% av lönen på skola, sparar 40% av lönen och använder 45% av lönen utan att känna ekonomisk press och känner heller inte att jag spenderar lite tid med barnen för jag tror jag spenderar mer än genomsnittet.
