Att ta sig an en Thaifrus halvvuxna barn

[Anonym]

Jag finner en mängd av dessa tråkiga storys på internet ,kanske något att diskutera med öppna ögon och öppna hjärtan ... Inte en massa skitkastande utan ärliga uppriktiga diskussioner då många behöver hjälp , min frus barn skiter jag idag i ,de kommer aldrig att åtnjuta mitt stöd mer ............

I will be very frank with you here and you can hit me as hard as you like with your answers.
My wife has 2 boys, 15 and 16 years old.
At the beginning of our lives together, I did try hard to get near these boys, befriend them and try to substitute the love they lost from their father.
Saying that, that father of theirs has left them when they were 2 and 3 and never appeared again.
Anyway, doesn’t matter how much I tried, I was always the strange farang for them, taking away their mother and I was never allowed to approach them.
Seeing, how much they detested me, I decided to put them at the age of 12 and 13 to private boarding schools and see them every weekend when I had to go and bring them home.
The kids, had no success, whatsoever with the schools and many times we were called to go there because they had hit somebody on the head, caught smoking, recently smoked marijuana, and generally being interested in any wrongdoing except learning anything.
The schools kept them, because they are more interested in the money than their academic career.
Now the schools are on vacation.
They are back and keep looking at me as a strange animal.
I don’t want to be tough with them, I have no right to do so.
Please help me, what should I do?
Disappear for a month?
That will hurt my wife that I love immensely.
Any advice is welcome.


Ungefär som jag blev behandlad av min frus Thaibarn när vi tog dem till Swedala , och inte har det blivit bättre här sen vi skickade tillbaks dem ..

Stora problem för Faranger att få ett bra förhållande till ev, styvbarn ... Tråkigt att de för det mesta endast ser oss som en levande ATM , samt som en främling som aldrig riktigt kan komma in i familjen , nu vet jag att det kommer många kommentarer som tillex" Jag har alltid känt mig som en familjemedlem " eller "min frus barn älskar mig som sin egen far " , detta tror jag inte ett skit på tyvärr , att ljuga för sig själv är dumt och tids nog blir det ett bryskt uppvaknande .......

Avsaknad av moral samt avsaknad förmåga till att känna empati är klassiskt Asiatiskt.........

 

[Berralund]

Tyvärr är det säkert många som råkar ut för dessa problem, det beror dock säkerligen på hur gamla barnen är när relationen inleds. Man lider verkligen med den här killen och även med dig Phonta. Ni kom in ganska sent i deras liv och tonåringar testar naturligtvis gränserna, tycker att dom är vuxna redan och skiter fullständigt i er.

I mitt fall kom jag in i våra barns liv när dom var 7 och 4 år gamla och detta utgör en väsentlig skillnad. När dom är i den åldern är det fortfarande behovet av en fadersgestalt som är dominerande. Morfar i all ära, men att leva och bo tillsammans med mamma och styvpappa är en helt annan grej.

Kontentan är att om jag summerar vår situation idag efter drygt tre år tillsammans har det hela fungerat relativt friktionsfritt. Visst har kontroverser förekommit och förekommer fortfarande, särskilt med dottern som nu är 12 och närmar sig tonåren med stormsteg. Men vilken "vanlig" svensk familj får inte problem med barn i den åldern? Det är definitivt inga problem som vi inte reder ut i varje fall.

Summa summarum är att vi fungerar som en helt vanlig familj, tro det eller ej. Och som sagt, jag är övertygad om att barnens ålder när relationen inleds är den helt avgörande faktorn.

 

[Anonym]

Ett krav jag hade när jag tillhörde dating ligan var att den tjej som skulle lyckas fånga mig inte fick ha några tonårs barn, helst inga barn alls vilket inte var så vanligt. Jag har sett och ser ex min närmaste granne som har stora problem med sin frus son som är i övre tonåren.
Att sätta sig i en sådan sits när man redan gått igenom hela barnsvängen hemma i falang land finns inte på min karta.
Min tjej har en son på 27 år som har egna barn, det passade mig utmärkt. Förstår inte hur man tillåter sig själv att falla för en tjej som har en familj som kommer innebära en massa problem. Då måste man vara bra desperat efter kärlek.

 

[Anonym]

jag är övertygad om att barnens ålder när relationen inleds är den helt avgörande faktorn.

 

[in-ka]

mina bonus barn/ungdommar var 15 och 16 år när dom kom hit, det har funkat jättebra, nu 5år senare bor dom i egen lägenhet sköter sej går i skolan flickan gick ut gymnasiet med bra betyg (kompleterar svenska och engelska nu) pojken går i gymnasiet ska bli billackerare jätteduktig att motivlacka, kanske haft tur men jag ångrar inte att dom fick komma hit tvärtom, dom är jättefina mot sin bonuspappa

 

[Anonym]

Förstår precis vad Phonta menar, och vad hans "skribent" menar i sitt skrivande. Jag är nog tyvärr ganska disträ och ganska tuff i min åsikt i ämnet. Jag har funnit här i livet, och det gäller både i falang-land som i Thailand, att av barn och alkoholister, så får man höra, och se sanningen.

Med detta menar jag att vi är utlänningar, kommer alltid att vara utlänningar, allt annat är bara romantiserat skitprat ifrån folk som sjuttan inte bor här.

Thai har den inställningen och verkar aldrig kunna släppa den, d.v.s. de är ALDRIG villiga att släppa in en utlänning till 100% i deras egna gemenskap.

Därför så kan vi falanger föda upp andras avkomma, föda upp svärföräldrarna, och föda upp syskonen till frun, men vi blir aldrig medlemmar i "stammen", inte till 100%, vi kommer alltid oavsett vår insats, att vara "den där" utlänningen.

Detta noterar barnen blixtsnabbt, och de "läser" av de vuxnas inställning blixtsnabbt, och vips så kan dom inte hålla masken som de vuxna lärt sig i livet.... Man ser direkt barnens inställning till falangen, och så klart blir vi sårade...

Att som Berra tro att detta har med ålder att göra är för mig helt felaktigt, det handlar om att Berra har separerat sina "plastungar" ifrån deras normala miljö i Thailand, och isolerat dom i en främmande miljö i Sverige, där deras sociala kunskaper som dom skall tillgodogöra sig INTE kommer ifrån thai utan mestadels ifrån svensk skola, och svenska kamrater.

Jag säger bara Berra, ta de ungarna som du betalar för, och ta tillbaka dom till Thailand, flytta med, och befinn dig i den miljön, så kommer du tyvärr att märka med all tydlighet, hur du kommer att tvingas ut i periferin av känslor, och du återigen hamnar där ute på kanten bland övriga konstig människor som INTE är thai och medlemmar i "stammen"... Tyvärr tråkigt, men för mig som jag ser det, SANT...

jag är övertygad om att barnens ålder när relationen inleds är den helt avgörande faktorn.

Håller som sagt var inte helt och hållet med. Jag tror att det är var någonstans geografiskt ni befinner Er med barnen som är det helt avgörande....ta bort ungarna ifrån den inkrökta thailändska kulturen, så får ni helt andra ungar..

 

[Anonym]

Ett krav jag hade när jag tillhörde dating ligan var att den tjej som skulle lyckas fånga mig inte fick ha några tonårs barn, helst inga barn alls vilket inte var så vanligt. Jag har sett och ser ex min närmaste granne som har stora problem med sin frus son som är i övre tonåren.
Att sätta sig i en sådan sits när man redan gått igenom hela barnsvängen hemma i falang land finns inte på min karta.
Min tjej har en son på 27 år som har egna barn, det passade mig utmärkt. Förstår inte hur man tillåter sig själv att falla för en tjej som har en familj som kommer innebära en massa problem. Då måste man vara bra desperat efter kärlek.

Hur gammal är du egentligen? Du har ju alltid försökt att tillhöra de "yngre" på forumen som du är med i... Du har en flickvän som har en son som är 27 år gammal....

Så du har en flickvän som snart närmar sig 45-50,vilket då gör dig till .... år..... Inget illa ment bara kul att veta vad som döljer sig bakom avataren..

 

[Berralund]

Självklart ligger det en del i vad Cumulus skriver, miljön har naturligtvis en stor betydelse. Men det
har åldern också det är jag alldeles övertygad om. För vår del blir en flytt till Thailand inte aktuell
inom överskådlig tid.

 

[Anonym]

Min tjej fyller 47 idag legolas och själv fyllde jag 49 för ett par v sen. Försöka tillhöra dom yngre är inget jag strävar efter, är bara mig själv. Men det är väl bara 2st på forumet som är yngre än mig om jag inte har missat nån, Jonas å Krister.

 

[Anonym]

Du vet hon jobbade på universitet i bkk och inte på soi welcome.. ;D ;D ;D

Behöver oifs inte betyda att det blir bra, dock kul att kunna snacka med varandra

Legolas har rätt i mycket av vad han skriver , men jag tog barnen till Sverige ,och det var där det spårade ut rejält , totalt killtokiga flickor båda två , Facebook användes till att skaffa pojkvänner med mera , sen blev det utegång . Mamma visade man fingret åt och när Farangen försökte säga ifrån gick man till vuxna Thai i skolan (elevassistenter mm )Totalt utan empati för sin mor , fruktansvärt egensinniga trots att de då bodde två år i Sverige , då 12 samt 13 när de reste dit ...

 

[Anonym]

Känner mig snäll idag så tog bort lite retinlägg.
Håller med i stort om det Legolas skrev om att miljön är en stor påverkningsfaktor. Det märker man ju om inte annat på sin tjej om man tar henne till sverige eller till hennes familj i thailand. En av anl till att jag inte vill bo nära hennes familj, jag vill inte ha deras påverkan på vår relation som det blir efter ett tag om man bor nära. Som tur är så vill inte hon heller bo nära dem även om dom har stor syskon kärlek.

 

[Anonym]

Du vet hon jobbade på universitet i bkk och inte på soi welcome.. ;D ;D ;D

Behöver oifs inte betyda att det blir bra, dock kul att kunna snacka med varandra

Utan rätt personkemi blir det aldrig bra men givetvis spelar bakgrund en stor roll och sen har ju en del av oss grabbar en viss stolthet också..

 

[Anonym]

Tack för att du delar med dig lite grand Bson, schysst. Men du måste väl inte försöka att slå tillbaka, och försöka att vara taskig??

Jag trodde faktiskt ärligt talat att du skulle vara yngre med tanke på hur du uttrycker dig åt både höger och vänster. Inget fel på 49, så var stolt över det.

Och du, allting är inte negativt runt dig, så cool down...

 

[Långeman]

Tyvärr är det säkert många som råkar ut för dessa problem, det beror dock säkerligen på hur gamla barnen är när relationen inleds. Man lider verkligen med den här killen och även med dig Phonta. Ni kom in ganska sent i deras liv och tonåringar testar naturligtvis gränserna, tycker att dom är vuxna redan och skiter fullständigt i er.

I mitt fall kom jag in i våra barns liv när dom var 7 och 4 år gamla och detta utgör en väsentlig skillnad. När dom är i den åldern är det fortfarande behovet av en fadersgestalt som är dominerande. Morfar i all ära, men att leva och bo tillsammans med mamma och styvpappa är en helt annan grej.

Kontentan är att om jag summerar vår situation idag efter drygt tre år tillsammans har det hela fungerat relativt friktionsfritt. Visst har kontroverser förekommit och förekommer fortfarande, särskilt med dottern som nu är 12 och närmar sig tonåren med stormsteg. Men vilken "vanlig" svensk familj får inte problem med barn i den åldern? Det är definitivt inga problem som vi inte reder ut i varje fall.

Summa summarum är att vi fungerar som en helt vanlig familj, tro det eller ej. Och som sagt, jag är övertygad om att barnens ålder när relationen inleds är den helt avgörande faktorn.

Håller med dig och Phonta, åldern på barnen är helt avgörande, för att det skall kunna bli en bra relation. Helst skall dom var före skolåldern,som i mitt fall, så man kan påverka deras uppförande på ett enkelt sätt, samt att det är lättare för dom att känna tillit, och förtroende för dig som kommer in i familjen, Det är min erfarenhet av att ta hand om Thaibarn, och det anser jag att jag har lyckats med till 99%.

 

[Anonym]

Tack för att du delar med dig lite grand Bson, schysst. Men du måste väl inte försöka att slå tillbaka, och försöka att vara taskig??

Jag trodde faktiskt ärligt talat att du skulle vara yngre med tanke på hur du uttrycker dig åt både höger och vänster. Inget fel på 49, så var stolt över det.

Och du, allting är inte negativt runt dig, så cool down...

Om du nån gång kunde skriva nåt riktat mot mig utan en tyken underton så kanske jag blir snäll..

 

[Berralund]

Håller med dig och Phonta, åldern på barnen är helt avgörande, för att det skall kunna bli en bra relation. Helst skall dom var före skolåldern,som i mitt fall, så man kan påverka deras uppförande på ett enkelt sätt, samt att det är lättare för dom att känna tillit, och förtroende för dig som kommer in i familjen, Det är min erfarenhet av att ta hand om Thaibarn, och det anser jag att jag har lyckats med till 99%.

Grattis till det, det tycker jag också att vi har gjort. Ett företag vill gärna anställa yngre medarbetare för att sedan kunna forma in dom i företagets tänk och policy. Det är precis samma sak med åldern på barn, ju yngre dom är när man tar hand om dom desto lättare går det att anpassa dom.

 

[Anonym]

Grattis till det, det tycker jag också att vi har gjort. Ett företag vill gärna anställa yngre medarbetare för att sedan kunna forma in dom i företagets tänk och policy. Det är precis samma sak med åldern på barn, ju yngre dom är när man tar hand om dom desto lättare går det att anpassa dom.

Så för att köra med en jämförelse mellan ett företag och barn, och det fungerar alldeles utmärkt, så tycker du då att anpassning till företaget enbart har med åldern att göra, och bara avfärdar helt kallt miljön.

Kanske Era personliga motsättningar emot förslagsgivaren till miljöpåverkan skall ställas åt sidan i detta, annars blir det ju helt fel.

Med Er inställning till detta företag, så anställer ni yngre för att dom är bra mycket mer anpassningsbara, vilket också är naturligtvis oftast helt rätt. Och sedan tar detta Göteborgs-företag, som så gärna vill ha in sina anställda i företagets "tänk och policy", och låter dom glida in i Göteborgs-bolagets företagsanda i Kuala Lumpur, Malaysia?

Detta funkar säkert eftersom nästintill enbart åldern spelar roll!!! Jag personligen har svårt att tro att livet är så enkelt. Och dessa Kuala Lumpur-gubbar kommer aldrig in i någon företags-anda glöm det!!

Så som bson sade, tror jag är helt rätt på "spiken". Isolera och härska, kanske rått sagt, men tanken bakom är att det är mycket enklare att forma någon, om man tar bort objektet ifrån den vanliga omgivningen som "motformerar" hela tiden det vi försöker åstadkomma.

Så en kombination av allting är naturligtvis det bästa. Försök lär Era plast-ungar här borta i Thailand engelska. javisst jättekul, 1 timme om dagen, resterande tiden på dygnet så är det NOLL KONTAKT med engelska språket. Åk sedan bort 2 månader och ungen har nästan glömt allting...

Så kom inte å prata om ålder i detta hänseendet, miljön är det absolut viktigaste av dessa 2 faktorer, åldern är bara en bonus i det stora hela... men det vet väl dom som har lyckats till 99% antar jag!!

 

[Berralund]

Självklart ligger det en del i vad Cumulus skriver, miljön har naturligtvis en stor betydelse. Men det
har åldern också det är jag alldeles övertygad om. För vår del blir en flytt till Thailand inte aktuell
inom överskådlig tid.

Nja nu har du allt lite problem med läsförståelsen igen, se ovan vad jag skrev tidigare. Här avfärdas alltså ingenting. Självklart går det smidigare om barnen kommer till en ny miljö, allt blir en kombination.

 

[BaBoo]

Min första fru hade 2 barn sen tidigare. Som tur va (för mig) så hade barnen ingen kontakt med sin far (jag tvingade fram en relation mellan dem senare)..

Vad jag vill säga är att jag aldrig mer någonsin vill ta på mig ansvaret att ta hand om ungar som inte är mina egna (blod är tjockare än vatten). Låter kanske hårt men jag vill ha ett bra och glädjerikt liv med min familj och då orkar jag inte med att tjaffsa med plastfarsor o plastungar.. man lever bara en gång o då skall man fan i mig njuta

 

[Anonym]

Vad jag vill säga är att jag aldrig mer någonsin vill ta på mig ansvaret att ta hand om ungar som inte är mina egna (blod är tjockare än vatten). Låter kanske hårt men jag vill ha ett bra och glädjerikt liv med min familj och då orkar jag inte med att tjaffsa med plastfarsor o plastungar.. man lever bara en gång o då skall man fan i mig njuta