Haha…, sitter och roar mig lite med tanke på detta med
อ้วน oan[sup]F[/sup] = tjock, fet och överviktig.
Lexitron har ett exempel som är jäkligt illustrativt och bra. En liten pik åt oss människor...haha.
คนเราส่วนมากอ้วน เพราะกินอาหารเข้าไปมากกว่าที่ร่างกายจะใช้ได้หมด
khohn rao suaan[sup]L[/sup] maak[sup]F[/sup] uaan[sup]F[/sup] phraw[sup]H[/sup] gin aa haan[sup]R[/sup] khao[sup]F[/sup] bpai maak[sup]F[/sup] gwaa[sup]L[/sup] thee[sup]F[/sup] raang[sup]F[/sup] gaai ja[sup]L[/sup] chai[sup]H[/sup] dai[sup]F[/sup] moht[sup]L[/sup]
”Vi människor är för det mesta feta/tjocka/överviktiga för vi äter alldeles för mycket i förhållande till vad vår kropp tål eller klarar (eller vad som är bra och passande för vår kropp)”
…, hehe
Sen får jag ge mig, hittade ett exempel som liknar det som Sodom gav
เด็กชายอ้วนขึ้น
dek[sup]L[/sup] chaai[sup]M[/sup] oaan[sup]F[/sup] kheun[sup]F[/sup]
...att notera dock är ju
ขึ้น här ett semi-perfective markör, vilket oftast föregås av ett verb, eller som i Sodoms fras och här blir adjektivet ett adverb, att något är, startar och fortgår. Skall inte förväxlas med "perfekt" som ju är dåtid och en handling som är avslutad, det vi kallade i gamla dagar för imperfekt.
Här "pojken
börjar bli tjock/pojken
börjar lägga på sig och underförstått kommer att bli
tjockare. Det är detta som
ขึ้น står för, ända tills man avslutar det med något annat språkmässigt, som nu skall jag banta, nu får det vara slut.
Vad jag vänder mig emot när det gäller språket är att i meningen
อ้วนขึ้น, finns inget som säger, "jag
har blivit tjockare, utan
ขึ้น, betyder "vad jag kommer att bli.....".
ขึ้น är ju ett ord som används för något som kommer att bli i framtiden i detta fall "öka, stiga, över något från något till något i all oändlighet, men
อ้วนขึ้น har ingen början eller slut i sig själv, utan ett abstrakt ord för "progress" alltså semi-perfektiv som i språk betyder "ingen början, inget slut", uatan anger bara ett händelseförlopp.
I svenskan, "jag är på gång" kan vi likna det med, vi vet ingen början och inget slut, men vi vet att det går i en riktning och är vi på gång och oftast är det uppåt, progressivt..., eller hur?
Så i fallet
อ้วน är det inte ett adjektiv utan ett adverb tillsammans med
ขึ้น
Som
บ้านผมอยู่สูงขึ้นไปบนภูเขาโน่น
baan[sup]F[/sup] phom[sup]S[/sup] joo[sup]L[/sup] suung[sup]S[/sup] kuun[sup]F[/sup] bpai bon phuu[sup]F[/sup] khao[sup]S[/sup] noon[sup]F[/sup], här visar
ขึ้น på att "det ligger uppe på berget, något som är utöver det normala, det ligger där uppe men vi vet inte hur långt uppe, detta för att beskriva abstrakta saker ända tills det sista
โน่น noon[sup]F[/sup], där får vi en hint om avstånd, "där borta, där uppe och vi kan ta fram vår bekväma måttenhet "tre fotbollsplaner". ;D
ขึ้น betyder ju inte något egentligen utan är ett komplementord till verb och adverb, som visar på en riktning som ökar eller kommer att bli.
ผมอ้วนขึ้น, ser jag som ligger i "folkmun" och inte ett vedertaget linguistiskt sätt sätt att säga att jag har blivit tjockare.
Men språk handlar ju om att kommunicera och detta kommunicerar ju, så jag köper det!
Tänkte på en sak Suriya, du hade ju din tråd om transkription, du använder [sup]M[/sup], jag gör inte det eftersom jag ser mellanton som naturlig och gemen, vill du att jag skall använda [sup]M[/sup] för mellanton? Är det mer pedagogiskt?
Lyco
