Hur vi får tiden att gå i Isaan

[Ubon]

Ja du Pjodd , hu har ett passande namn i alla fall .......................

Min beskrivning passar in på ca 90% av alla de Faranger jag känner till i Isaan , så du kan ju förakta om du känner för det , att döma av detta inlägg vore nog ömsesidigt om vi träffades . Jag känner till en Farang som jag tror kan passa att bo i Isaan utan att allt går åt pipan , han finns här på forumet men tänker inte nämna honom vid namn, en trevlig kille med självinsikt samt de rätta intressena för att kunna klara av att ha en meningsfull tillvaro uppe på slättlandet...

Bra om du inte heller passar in på min beskrivning av en typisk Isaan farang som satsat fel , de flesta stämmer dock tyvärr in alldeles förträffligt bra .

Tycker det verkar som Du beskriver en kille med smak, framåtanda, glimten i ögat, en fullträff i livet,
Phonta, denna kille skulle jag vilja lära känna, för att lära mig något, ge mig en ledtråd, hur kontaktar jag honom?

 

[Glimten]

Tycker det verkar som Du beskriver en kille med smak, framåtanda, glimten i ögat, en fullträff i livet,
Phonta, denna kille skulle jag vilja lära känna, för att lära mig något, ge mig en ledtråd, hur kontaktar jag honom?

Det verkar vara en riktigt sund person, honom skulle jag också vilja träffa

 

[Anonymius]

Nja, när man först träffar någon så vet man oftast givetvis inget om familjen. I Thailand, precis som i en majoritet av världens länder, gifter man sig dock inte bara med en individ utan med en hel familj.

Man kan givetvis välja att gifta sig med sin stora kärlek även om man ogillar familjen men i ett land som Thailand bör familjen åtminstone vara en av faktorerna man betänker innan man gifter sig. Ett lyckligt liv i Thailand med en thailändsk fru/man vars familj man ogillar låter svårt, särskilt som risken att ogillandet är ömsesidigt är påtaglig.

Jag vete tusen om vi fortfarande varit gifta och framförallt hade vi nog inte bott i Thailand om jag inte gillat hennes familj. Men det är givetvis mina högst personliga åsikter.

Naturligtvis väldigt individuellt, en del är mer beroende av det, andra inte och inte alltför sällan är det ekonomi som spelar in alltså familjens ekonomi. Själv är jag gift med en kvinna vars familj inte behöver mina pengar men samtidigt en splittrad syskonskara i två läger, men det bryr jag mig inte om, inte hon heller.

Vi umgås med den delen som är ens. Gifta sig med hela familjen, jovisst ofta är det ju så, men det kan man ju faktiskt styra och om inte det skulle funka med familjen beror sällan på farangen utan inbördes bråk flytta till Sverige eller skilja sig låter i mina öron väldigt konstigt.

Även om det skulle vara så att en familj inte skulle gilla farangen eller jag inte gillar familjen, så inte skulle jag skilja mig eller flytta till Sverige, då är det väl bara att flytta någon annan stans i Thailand. Skulle då inte kvinnan gå med på detta, ja då blir det ju knepigare och visst då kanske enda utvägen är skilsmässa, ja inga lätta frågor.

 

[Anonymius]

Det verkar vara en riktigt sund person, honom skulle jag också vilja träffa

Kan det börja på B

 

[Anonym]

Det handlar inte om "trams" bara för att du själv inte upplevt eller kanske valt att inte se hur "tänket " alltför ofta är härnere.. Och nej , jag åsyftade inte alls den stackars kille på soi 11 . Jag vet inget om hur eller varför detta hände ...
jag vet däremot ett flertal som har "gått bort" mycket lägligt och även oförklarligt enligt någon mycket närstående kamrat eller anhörig .. Min hustrus familj har jag inga direkta problem med , de är helt ok och är nöjda med det som jag bisttått med till familjen .I alla fall de som jag bryr mig om dvs min frus mamma och pappa , två väldigt trevliga och ärliga människor .. Jag vet emellertid inte om ni är blinda eller väljer att inte se skillnaderna mellan vårr kulturella uppfattning om vad moral är .. Lev ni i ert rosa skimmer , tror det passar er bra .. Många av de jag mött som förnekar det jag föröker sätta på pränt sitter redan i rävsaxen och kan därför bara förneka och ljuga för sig själva för att inte må dåligt .

 

[Berralund]

När jag gifte mig med min älskade hustru visste jag överhuvudtaget inget om familjen och knappt ens något om dom sociala banden mm inom thaifamiljer. Det är mycket som jag har fått lära mig och ta till mig under resans gång, som snart är 7 år.

Har man ett öppet sinne och är beredd att rucka en del på sina principer så är mycket vunnet. Man måste bjuda på sig själv och inte vara småsnål, att bjuda till lite ger så oerhört mycket tillbaka. Själv känner jag att jag är så accepterad det nu går att bli som farang i vår by och det räcker gott för mig. Jag respekterar min hustrus familj och dom mig.

Så jag har inga betänkligheter när det gäller att flytta ner för gott. Jag har haft turen att gifta in mig i en i mitt tycke bra familj, och även om vi inte kommer att bosätta oss i byn så är dom välkomna att besöka oss när som helst.

 

[Anonym]

Det är ju självklart att det finns alla varianter på familjer, en del som klarar sig själva, andra som kräver att dotterns ska gifta sig med faranger och sedan inte accepterar honom och bara vill suga ut alla pengar och aldrig tar farangen till sig.

En del faranger kan säkert visa sin välvilja och bli accepterad men inte alla.

Phonta har helt klart en poäng, inget man bara kan förneka. Att som farang blir älskat som en thai tror jag knappast existerar. Visst man kan bli respekterad, men till det att vara en fullblodad familjemedlem, jag är osäker. Jag är omtyckt av familjen, men hade jag inte pengar skulle jag nog inte vara det på samma sätt. Men så klart kan min känsla bero på att jag inte talar språket, inte förstår alla signaler. hade jag kunna prata med mina svärföräldrar hade jag säkert vetat bättre. Jag blir bra omhändertagen och de lyssnar på mig, frågar min fru vad jag tycker, tar ibland min sympati framför fruns om vi inte är överens.

Klarar man att leva på thaivis, på samma sätt, äta samma mat, tala samma språk ... så kanske man blir nästa likvärdig ... men man är fortfarande en farang, man är fortfarande utlänning (och de flesta thai är ju rasister pga sin okunskap om oss konstiga människor).

Kanske lite osammanhängande, men slutsats ... vi är inte thai och kan aldrig bli ... och thai kan nog se till det ena och det andra för att få sin vilja genom (speciellt om man själv visar förakt mot en thai och en speciellt en äldre thai).

 

[Ubon]

Phonta, ge mig den minsta ledtråd...vem är denna fantastiska man?

Jag känner till en Farang som jag tror kan passa att bo i Isaan utan att allt går åt pipan , han finns här på forumet men tänker inte nämna honom vid namn, en trevlig kille med självinsikt samt de rätta intressena för att kunna klara av att ha en meningsfull tillvaro uppe på slättlandet...

Analytikern Ubon analyserar.

En Farang som kan passa in att bo i Issan.

Inte mycket för denna man som går åt pipan.

Han finns här på forumet, blyg som jag är så vill jag inte nämna namnet, säger Phonta.

En trevlig kille...

Självinsikt..

Intressen, här uppe på slättlandet..att klara av en meningsfull tillvaro.

Phonta, jag blir lite generad, varm i ansiktet, kinderna rodnar, tack Phonta för dina fina ord, Ubon...

 

[Anonym]

Drömma kan du ju göra , men att Thai är rasister är en stor sanning , vi är faranger oavsett vad vi ger eller hur [Medicin]r .. Nä Ubon , var inte dig jag tänkte på , denna kille har ännu inte flyttat utan är på gång , talar dessutom mycket bra Thai .
Att man sen som vissa skriver inte har några betänkligheter av att flytta hit är skrämmande , detta efter att tillbringat nån semestermånad då och då under några år .. Jag hade själv levt med Thai i 7 år samt varit här nere under ett par månader varje år , nu efter tre år ser jag helt andra saker .. Tyvärr sådant som min egen hustru förklarat för mig innan , samt påpekat att jag var blåögd samt inte såg vad som gällde ... Hon älskar visserligen Sverige och blivit för-Svenskad under de år hon bott där ,men hon hade i mångt och mycket rätt. En Farang är en Vit utlänning som aldrig kan bli fullt ut accepterad , jag har några Thaivänner , men även de säger ,tro inte allt en Thai säger .........
Att ljuga och bedra är inte fult i detta land ......bara normalt och inget att höja på ögonbrynen åt.

 

[Anonym]

Drömma kan du ju göra , men att Thai är rasister är en stor sanning , vi är faranger oavsett vad vi ger eller hur [Medicin]r .. Nä Ubon , var inte dig jag tänkte på , denna kille har ännu inte flyttat utan är på gång , talar dessutom mycket bra Thai .
Att man sen som vissa skriver inte har några betänkligheter av att flytta hit är skrämmande , detta efter att tillbringat nån semestermånad då och då under några år .. Jag hade själv levt med Thai i 7 år samt varit här nere under ett par månader varje år , nu efter tre år ser jag helt andra saker .. Tyvärr sådant som min egen hustru förklarat för mig innan , samt påpekat att jag var blåögd samt inte såg vad som gällde ... Hon älskar visserligen Sverige och blivit för-Svenskad under de år hon bott där ,men hon hade i mångt och mycket rätt. En Farang är en Vit utlänning som aldrig kan bli fullt ut accepterad , jag har några Thaivänner , men även de säger ,tro inte allt en Thai säger .........
Att ljuga och bedra är inte fult i detta land ......bara normalt och inget att höja på ögonbrynen åt.

Han du syftar på pratar väl Lao och småländska ... och jag tror han kommer att fixa det ... utan att känna honom.

 

[Anonym]

Han du syftar på pratar väl Lao och småländska ... och jag tror han kommer att fixa det ... utan att känna honom.

 

[Långeman]

Jo, hade nog förväntat mig mer där ... men det handlar ju lite om förväntningar ... kan nog tänka mig bor där eftersom Pattaya är nära

Nära ??
Ok bara 54 km
enkel väg Bang Saean Pattaya Klang, och massor av rödlysen i Si Racha.

 

[Atom]

Naturligtvis väldigt individuellt, en del är mer beroende av det, andra inte och inte alltför sällan är det ekonomi som spelar in alltså familjens ekonomi. Själv är jag gift med en kvinna vars familj inte behöver mina pengar men samtidigt en splittrad syskonskara i två läger, men det bryr jag mig inte om, inte hon heller.

Vi umgås med den delen som är ens. Gifta sig med hela familjen, jovisst ofta är det ju så, men det kan man ju faktiskt styra och om inte det skulle funka med familjen beror sällan på farangen utan inbördes bråk flytta till Sverige eller skilja sig låter i mina öron väldigt konstigt.

Även om det skulle vara så att en familj inte skulle gilla farangen eller jag inte gillar familjen, så inte skulle jag skilja mig eller flytta till Sverige, då är det väl bara att flytta någon annan stans i Thailand. Skulle då inte kvinnan gå med på detta, ja då blir det ju knepigare och visst då kanske enda utvägen är skilsmässa, ja inga lätta frågor.

Jag tror faktiskt att problem med att accepteras och acceptera sin makes/makas familj är en av de största anledningarna till skilsmässor och olyckliga äktenskap i Thailand. I nästan alla fall jag känner till från frugans släktingar och våra bekanta så har det i alla fall uppgetts vara den starkaste orsaken, och då är ingen utlänning inblandad i några av fallen. Det är dessutom mängder av bra relationer som aldrig får en chans att bli giftemål av samma anledning. På landsbygden och i mindre städer är familjen oftast ens enda sociala skyddsnät och det krävs mycket för att ge upp det.

Vi umgås mest med släktingarna på svärmors sida då vi dels bor grannar med allihop och dels för att de inte är så många. Svärfar har syskon nog att fylla ett fotbollslag och frugan har därför kusiner på den sidan nog för att befolka en kommun i norrländska inlandet, dessutom är de spridda över hela Thailand så det blir oftast bara en gång om året vid bröllop/begravning. Frugan är dock enda barnet vilket jag tror gjort det lättare för mig, finns liksom inga andra svärsöner att konkurrera med.

Vi hade givetvis inte skilt oss om det enda problemet hade varit att hennes föräldrar inte gillat mig. Däremot skulle ju det ogillandet kunna fört med sig andra problem, vilket jag sett många gånger, då frugan skulle slitits mellan två lojaliteter och i förlängningen vet man inte. I Sverige hade det förmodligen inte varit någon grej alls.

Att vi nog flyttat till annat land i Asien eller till Sverige om svärföräldrar och andra släktingar inte gillat mig tror jag dock är högst sannolikt. Under de snart 18 år jag bott här har det givetvis varit mer än en gång jag varit trött på Thailand och vi har funderat på alternativ. Om jag då hade haft in-laws som jag velat komma bort från istället som för nu, in-laws som jag trivs oerhört bra med, så hade nog pendeln slagit över till en flytt

 

[Berralund]

Det finns naturligtvis en massa olika förutsättningar för om ett äktenskap skall hålla eller inte och dom viktigaste är säkerligen, precis som du skriver, att man kommer väl överens med sina svärföräldrar. Samt om barn finns med i bilden antingen bonus eller gemensamma.

Själv är jag lyckligt lottad eftersom jag kommer väl överens med svärföräldrarna. Dom har varit hos oss här i Sverige under två månader och då knöts starkare band. Dessutom har vi två bonusbarn och ett gemensamt och därför känns det som att våra förutsättningar för ett liv i Thailand är relativt goda.

Och jag har gett mig tusan på att kunna åtminstone tala thai hjälpligt och kanske även kunna klara av att läsa hyfsat. Lyckas jag med det så kommer det att kännas ännu bättre. Och med en dåres envishet så skall jag banne mig lyckas.

 

[Anonym]

Det finns naturligtvis en massa olika förutsättningar för om ett äktenskap skall hålla eller inte och dom viktigaste är säkerligen, precis som du skriver, att man kommer väl överens med sina svärföräldrar. Samt om barn finns med i bilden antingen bonus eller gemensamma.

Själv är jag lyckligt lottad eftersom jag kommer väl överens med svärföräldrarna. Dom har varit hos oss här i Sverige under två månader och då knöts starkare band. Dessutom har vi två bonusbarn och ett gemensamt och därför känns det som att våra förutsättningar för ett liv i Thailand är relativt goda.

Och jag har gett mig tusan på att kunna åtminstone tala thai hjälpligt och kanske även kunna klara av att läsa hyfsat. Lyckas jag med det så kommer det att kännas ännu bättre. Och med en dåres envishet så skall jag banne mig lyckas.

Hur gick det med böckerna du hade införskaffat för ett tag sen, har du pluggat dessa? Thaiböckerna alltså!

 

[Berralund]

Hur gick det med böckerna du hade införskaffat för ett tag sen, har du pluggat dessa? Thaiböckerna alltså!

Pinsamt nog inte men jag behöver ha kniven på strupen för att få tummarna loss. Jag har tittat på det men det har inte blivit något allvarligt försök ännu. Men det kommer.

 

[Atom]

Det är ju självklart att det finns alla varianter på familjer, en del som klarar sig själva, andra som kräver att dotterns ska gifta sig med faranger och sedan inte accepterar honom och bara vill suga ut alla pengar och aldrig tar farangen till sig.

En del faranger kan säkert visa sin välvilja och bli accepterad men inte alla.

Phonta har helt klart en poäng, inget man bara kan förneka. Att som farang blir älskat som en thai tror jag knappast existerar. Visst man kan bli respekterad, men till det att vara en fullblodad familjemedlem, jag är osäker. Jag är omtyckt av familjen, men hade jag inte pengar skulle jag nog inte vara det på samma sätt. Men så klart kan min känsla bero på att jag inte talar språket, inte förstår alla signaler. hade jag kunna prata med mina svärföräldrar hade jag säkert vetat bättre. Jag blir bra omhändertagen och de lyssnar på mig, frågar min fru vad jag tycker, tar ibland min sympati framför fruns om vi inte är överens.

Klarar man att leva på thaivis, på samma sätt, äta samma mat, tala samma språk ... så kanske man blir nästa likvärdig ... men man är fortfarande en farang, man är fortfarande utlänning (och de flesta thai är ju rasister pga sin okunskap om oss konstiga människor).

Kanske lite osammanhängande, men slutsats ... vi är inte thai och kan aldrig bli ... och thai kan nog se till det ena och det andra för att få sin vilja genom (speciellt om man själv visar förakt mot en thai och en speciellt en äldre thai).

Om man inte kan prata med sina svärföräldrar, andra släktingar och grannar så kan man givetvis aldrig bli en naturlig del av gemenskapen och då blir man heller inte fullt ut "en av dem". Så fungerar det ju i Sverige också. Hur lätt är det för en nyinflyttad thailändska, eller annan utlänning, att helt och fullt tas upp i en svensk familj eller kompisgäng?

Vi har aldrig bott i Sverige men besökt Sverige 1-2 gånger per år i 17 år nu. Frugan pratar bra engelska vilket även de flesta av mina kompisar och yngre släktingar gör. Där har det varit lätt från första början och frugan har varit ute flera gånger ensam med mina kompisars fruar och flickvänner och hon har fler av mina kompisar och släktingar på FB än vad jag har. Bland mina äldre släktingar är det dock svårare. Inte så att de inte gillar henne men då många av dem pratar begränsad engelska så ska allt gå genom mig och det blir jobbigt och onaturligt; precis så blir det för en utlänning i Thailand som inte pratar thailändska. När vi umgås med thailändska föräldrar från dotterns skola försvinner det problemet då nästan alla pluggat i US eller UK men det vimlar inte av thailändare ute i byarna som kan prata engelska problemfritt.

Kan hålla med om att många thailändare har ganska unkna föreställningar om utlänningar men sällan mot västerlänningar; de riktar sig främst mot afrikaner, araber och människor från fattigare grannländer. Givetvis finns det också en del åsikter om västerlänningar som gifter sig med 30 år yngre thailändskor men i vilket land kommer man undan sådana generaliseringar?

 

[Birger]

Phonta,

Nu blir jag så nyfiken att jag bara måste få fråga: skulle det kunna vara undertecknad Du menar? I så fall är beskrivningen kanske smickrande i överkant och Du känner säkert många och menar kanske nån helt annan.

Men vissa saker stämmer rätt väl: Jag har aktivt förberett en reträtt till "bondbyn" i tio års tid! Det har jag gjort genom att studera språket på nätet (frugan är förjäkligt svag på thai, hon talar egentligen bara Isaan), genom att ta hit styvdottern med vidhängande man varje sommar i tre års tid, genom att delta i "nöjeslivet" i byn så ofta jag kan, skaffa vänner bland grannarna och så vidare. Jag har söpit åtskilligt med mossiga gamla stötar i byn och när man väl förstår vad dom säger, så är dom inte så olika gamla bygdeorginal här i Småland!

De sista åren har min lilla ragata till styvdotter utfärdat ett rent" fuhrerbefehl" i byn avseende min språkutveckling: alla måste prata thai med mig, inte Isaan eller Khmer ("annars får ni med mig att göra") och ingen får vara artig och låtsas som om det regnar när jag talar i nattmössan utan dom skall rätta mig direkt. En farang kan inte tappa ansikte och hur skall jag nånsin kunna lära mig om ingen lär mig? Säger ragatan och får som hon vill. Det är synd om min svärson ibland! Jag har hört när hon skäller och hon låter som "hesa Fredrik".

Resultatet har förstås blivit ett fullständigt normalt familjeliv, dom unga känner mig väl, vet vad jag jobbar med, hur mina pengar kommer in, hur mycket skatt vi pyntar och hur lite lik Joakim v Anka jag är. Dom har en god uppfattning om falanglandet och falangekonomin. Jag har också haft år på mig att visa att jag tar ansvar, inte skiljer på dom och mina egna barn osv. Idag känner vi varandra väl och vet att vi kan lita på varandra. Har jag utgifter i byn och är i Sverige själv, skickar jag bara ner bankkortet och låter svärsonen sköta affärerna, det fattas inte en satang i redovisningen. Vi skall bygga kåken tillsammans. Efter tre års husrenovering här, vet han precis hur falang tänker kring hus.

Nu flyttar vi i april, om allt går väl, och då har familjen skaffat fram en lärare som skall ta mig och min yngsta tös tre dar i veckan så vi fort får lära oss att läsa och skriva thai. I övrigt så lever jag på landet här i Sverige, ett rätt ensligt liv och jag har inga problem alls med att planera ungefär som Ubon för ett småskaligt farmarliv utanför byn. Blir jag trött på grisarna åker jag ut på sjön och fiskar eller går ut på jakt. Eldvapen får man inte ha, men väl ett armborst. Får jag lappsjuka tar jag bussen till Korat eller Chaiaphum, där jag kan få tala götebosska me anra goa göbbar.

En del tycks ju tycka att krogliv är en förutsättning för liv i Thailand, men jag går varken på restaurang eller krogen här hemma, så varför skulle jag behöva det i Thailand? Jag är nöjd med djurskötsel, trädgård, fiskodling och vad det gäller den sociala biten så får man ju den i övermått i bylivet.

Så var det med den saken, men jag är nog ute i ogjort väder, det var säkert inte mig den gode Phonta tänkte på. Vilket inte alls hindrar att Ubon och jag träffas för att prata grisar och annat!

 

[Berralund]

Självklart är språket nyckeln till gemenskap, tveklöst är det så. Så här skall kämpas och med frugans hjälp vet jag att jag kommer att lyckas.

Vad gäller åldersskillnad så har vi inte hört mycket om detta nere i Thailand men här hemma har man märkt en del skitsnack bakom ryggen. I Thailand beror det nog på var man bor och vilket umgänge man har, i Sverige är åldersfixeringen väl utbredd. Jag skall kanske tillägga att frugan är 27 år yngre än mig och vi anser att ålder bara är en siffra.

 

[Berralund]

Phonta,

Nu blir jag så nyfiken att jag bara måste få fråga: skulle det kunna vara undertecknad Du menar? I så fall är beskrivningen kanske smickrande i överkant och Du känner säkert många och menar kanske nån helt annan.

Men vissa saker stämmer rätt väl: Jag har aktivt förberett en reträtt till "bondbyn" i tio års tid! Det har jag gjort genom att studera språket på nätet (frugan är förjäkligt svag på thai, hon talar egentligen bara Isaan), genom att ta hit styvdottern med vidhängande man varje sommar i tre års tid, genom att delta i "nöjeslivet" i byn så ofta jag kan, skaffa vänner bland grannarna och så vidare. Jag har söpit åtskilligt med mossiga gamla stötar i byn och när man väl förstår vad dom säger, så är dom inte så olika gamla bygdeorginal här i Småland!

De sista åren har min lilla ragata till styvdotter utfärdat ett rent" fuhrerbefehl" i byn avseende min språkutveckling: alla måste prata thai med mig, inte Isaan eller Khmer ("annars får ni med mig att göra") och ingen får vara artig och låtsas som om det regnar när jag talar i nattmössan utan dom skall rätta mig direkt. En farang kan inte tappa ansikte och hur skall jag nånsin kunna lära mig om ingen lär mig? Säger ragatan och får som hon vill. Det är synd om min svärson ibland! Jag har hört när hon skäller och hon låter som "hesa Fredrik".

Resultatet har förstås blivit ett fullständigt normalt familjeliv, dom unga känner mig väl, vet vad jag jobbar med, hur mina pengar kommer in, hur mycket skatt vi pyntar och hur lite lik Joakim v Anka jag är. Dom har en god uppfattning om falanglandet och falangekonomin. Jag har också haft år på mig att visa att jag tar ansvar, inte skiljer på dom och mina egna barn osv. Idag känner vi varandra väl och vet att vi kan lita på varandra. Har jag utgifter i byn och är i Sverige själv, skickar jag bara ner bankkortet och låter svärsonen sköta affärerna, det fattas inte en satang i redovisningen. Vi skall bygga kåken tillsammans. Efter tre års husrenovering här, vet han precis hur falang tänker kring hus.

Nu flyttar vi i april, om allt går väl, och då har familjen skaffat fram en lärare som skall ta mig och min yngsta tös tre dar i veckan så vi fort får lära oss att läsa och skriva thai. I övrigt så lever jag på landet här i Sverige, ett rätt ensligt liv och jag har inga problem alls med att planera ungefär som Ubon för ett småskaligt farmarliv utanför byn. Blir jag trött på grisarna åker jag ut på sjön och fiskar eller går ut på jakt. Eldvapen får man inte ha, men väl ett armborst. Får jag lappsjuka tar jag bussen till Korat eller Chaiaphum, där jag kan få tala götebosska me anra goa göbbar.

En del tycks ju tycka att krogliv är en förutsättning för liv i Thailand, men jag går varken på restaurang eller krogen här hemma, så varför skulle jag behöva det i Thailand? Jag är nöjd med djurskötsel, trädgård, fiskodling och vad det gäller den sociala biten så får man ju den i övermått i bylivet.

Så var det med den saken, men jag är nog ute i ogjort väder, det var säkert inte mig den gode Phonta tänkte på. Vilket inte alls hindrar att Ubon och jag träffas för att prata grisar och annat!

Birger, jag bugar och bockar samt tar till mig av visdomsorden. Förbaskat bra gjort, det uppmuntrar ordentligt måste jag säga.