Phonta,
Nu blir jag så nyfiken att jag bara måste få fråga: skulle det kunna vara undertecknad Du menar? I så fall är beskrivningen kanske smickrande i överkant och Du känner säkert många och menar kanske nån helt annan.
Men vissa saker stämmer rätt väl: Jag har aktivt förberett en reträtt till "bondbyn" i tio års tid! Det har jag gjort genom att studera språket på nätet (frugan är förjäkligt svag på thai, hon talar egentligen bara Isaan), genom att ta hit styvdottern med vidhängande man varje sommar i tre års tid, genom att delta i "nöjeslivet" i byn så ofta jag kan, skaffa vänner bland grannarna och så vidare. Jag har söpit åtskilligt med mossiga gamla stötar i byn och när man väl förstår vad dom säger, så är dom inte så olika gamla bygdeorginal här i Småland!
De sista åren har min lilla ragata till styvdotter utfärdat ett rent" fuhrerbefehl" i byn avseende min språkutveckling: alla måste prata thai med mig, inte Isaan eller Khmer ("annars får ni med mig att göra") och ingen får vara artig och låtsas som om det regnar när jag talar i nattmössan utan dom skall rätta mig direkt. En farang kan inte tappa ansikte och hur skall jag nånsin kunna lära mig om ingen lär mig? Säger ragatan och får som hon vill. Det är synd om min svärson ibland! Jag har hört när hon skäller och hon låter som "hesa Fredrik".
Resultatet har förstås blivit ett fullständigt normalt familjeliv, dom unga känner mig väl, vet vad jag jobbar med, hur mina pengar kommer in, hur mycket skatt vi pyntar och hur lite lik Joakim v Anka jag är. Dom har en god uppfattning om falanglandet och falangekonomin. Jag har också haft år på mig att visa att jag tar ansvar, inte skiljer på dom och mina egna barn osv. Idag känner vi varandra väl och vet att vi kan lita på varandra. Har jag utgifter i byn och är i Sverige själv, skickar jag bara ner bankkortet och låter svärsonen sköta affärerna, det fattas inte en satang i redovisningen. Vi skall bygga kåken tillsammans. Efter tre års husrenovering här, vet han precis hur falang tänker kring hus.
Nu flyttar vi i april, om allt går väl, och då har familjen skaffat fram en lärare som skall ta mig och min yngsta tös tre dar i veckan så vi fort får lära oss att läsa och skriva thai. I övrigt så lever jag på landet här i Sverige, ett rätt ensligt liv och jag har inga problem alls med att planera ungefär som Ubon för ett småskaligt farmarliv utanför byn. Blir jag trött på grisarna åker jag ut på sjön och fiskar eller går ut på jakt. Eldvapen får man inte ha, men väl ett armborst. Får jag lappsjuka tar jag bussen till Korat eller Chaiaphum, där jag kan få tala götebosska me anra goa göbbar.
En del tycks ju tycka att krogliv är en förutsättning för liv i Thailand, men jag går varken på restaurang eller krogen här hemma, så varför skulle jag behöva det i Thailand? Jag är nöjd med djurskötsel, trädgård, fiskodling och vad det gäller den sociala biten så får man ju den i övermått i bylivet.
Så var det med den saken, men jag är nog ute i ogjort väder, det var säkert inte mig den gode Phonta tänkte på. Vilket inte alls hindrar att Ubon och jag träffas för att prata grisar och annat!