Frågan är ju hur ambulanspersonalen kunde veta om en mycket skadad eller medvetslös person har pengar eller inte, började de leta om plånbok eller tog reda på bankkontonummer det första de gjorde när de kom till olycksplatsen.
Reformen är på gott och ont för nu ska det åkas till sjukhuset i tid och otid.
Hej
I många fall kollade man nog om fordonet var försäkrat alternativt den skadades id-kort, sen hade ju många med sjukförsäkring inklusive mig själv ett kort av kreditkortsnummer på sig med sitt namn och vilket sjukhus man hade avtal med.
En Svensk kompis till mig som är gift med en Thailändska berättade ex.vis att hans frus syster var med i en trafikolycka och att två olika ambulanser ifrån olika företag kom till olycksplatsen men ingen av dom tog med systern till något sjukhus, tillslut ringde dom till släkten som kom och hämtade den skadade systern, men då var det försent, hon avled 20 år gammal.
Ett annat problem var att den som körde en skadad eller sjuk till ett sjukhus och det visade sig att patienten inte hade pengar riskerade att få stå för notan, det gjorde att många tvekade att köra skadade och sjuka till sjukhus, detta har jag själv erfarenhet av vid flera tillfällen.
Här i byn körde en mc med två män omkull utanför svärfars hus, jag och många andra gick dit och försökte hjälpa en av männen som hade ett hål i huvudet och blödde kraftigt, jag sprang in och hämtade en ren handduk och lindade runt hans huvud, då var det flera grannar som hade bil, jag sa att dom måste hämta en bil och köra honom till sjukhus, men alla vägrade p.g.a risken att behöva betala för den skadade.
Detta var före det att vi hade ett mobilnät, det som hände var att man istället skickade en kille på mc till grannbyn och hämtade den skadades bror, han tog sedan den blödande mannen på din mc och körde honom till vår närmaste vårdcentral, mannen överlevde som tur var,
En annan gång i Petchabun var det en man som hade flera skottskador i bålen efter det att hans fru hade skjutit honom p.g.a. otrohet, han låg på en gammaldags flakcykel och ingen ville köra honom till sjukhuset heller, han avled.
Sen var jag vid några tillfällen med och hälsade på sjuka personer på sjukhus som sen kastades ut därifrån när släkten inte hade råd att betala för vården längre, dom fick sen ligga på en madrass på golvet hemma tills dom avled, det var tragiskt att uppleva, jag satt själv och höll en granne till svärfar i handen några dagar före han drog sitt sista andetag.
Även falanger blev utkastade ifrån sjukhusen före vårdreformen, jag hade en kompis ifrån Liverpool i Udon Thani, han låg på sjukhus så länge hans frus familj hade råd, sen blev det vård i hemmet, när jag hälsade på honom sista gången låg han med en syrgasslang i nästan och en tub under sängen. Han tog ut slangen och höll mig i handen, han bad sin fru bjuda mig på en whiskey och beklagade att han inte kunde ta en själv. Han fick ingen hjälp i Thailand och inte heller ifrån England eftersom han var utskriven därifrån.
Han berättade att jag var den ende utlänningen som hälsade på honom, hans brittiska vänner var skyldiga honom pengar och höll sig undan, en månad efter mitt besök dog han, hans fru och familj hade spenderat allt dom hade på vård, läkemedel och syrgas, en fin familj och en god vän som gick bort.
Jag var även med och hälsade på tjejer i 18-20 års åldern i Petchabun med Aids som nekades läkemedel när pengarna tog slut, det fanns bromsmedicin men den var dyr på den tiden, dom avled sen i unga år.
Så det var tufft för 70-80% av befolkningen innan sjukvårdsreformen.
Mvh isan lover