Jag känner faktiskt att skriva lite hur jag själv känner det. jag visste inte innan, och jag kunde inte ens föreställa mig innan, hur det skulle vara att vara ihop med en kvinna som var 24 år yngre än mig själv, faktiskt 4 månader yngre än min egna dotter.
Vi träffades och jag kände ett sting av obehag i början, men det gick över efter runt 6 minuter tror jag det var. Sedan växte jag upp, och insåg att det bara var det där jävvlla kulturarvet som talade inom mig. Det där kulturarvet som jag försökt att motarbeta i hela mitt liv.
Jag känner till hela den där trudelutten om att man skall vara:
- I samma ålder för annars fungerar det inte...
- Komma ifrån samma kultur annars funkar det inte...
- Vara kompatibla via stjärnorna med varandra, annars funkar det inte...
- Ha samma s exuella preferenser, annars funkar det inte
Ja listan kan göras lång, och det finns alltid någon som skall tala om för oss hur vi skall leva. I äldre tider så letade vi lika förtvivlat som de knäppa amrisarna gör idag, inom religionen för att hitta ledtrådar till hur vi skall leva.
Vi lär oss utav Christian D´or hur vi skall lukta, Louis Vuitton talade om för oss vilka handväskor som kvinnorna skulle bära, och vi lär oss utav Armani hur vi skall vara klädda. NIKE talar om för fotbollsspelare vilka skor de skall ha på tassarna för att göra så många mål som möjligt.
och hela vårt liv är på det sättet. Men det som är rent otroligt tycker jag är folk i gemen inte ens tänker utan bara "köper" hela svängen och kör på helt blinda.. Jag menar, finns det bara ett sätt att "fånga" en gädda...???
jag menar med detta, finns det bara en väg att gå för att bilda familj och vara lyckliga, alla andra vägar är fel och fungerar inte.... Förr sade man att det finns flera sätt att flå en björn, och jag är övertygad om att det finns flera sätt att möta kärleken...
Enligt vissa så skall man och kvinna mötas, k åtheten skall sprudla och sedan bildar man familj.... När "första kärleken" har lagt sig.. nu talar man snabbt om kärlek när det gäller ett kärlekspar som är accepterat i samhällets ögon.
jag kallar inte alls det "första kärleken"... För det är enbart naturens inrättning som finns för att vi människor överhuvudtaget skall anstränga oss för att träffas innan vi lärt känna varandra.. Det är ren och skär upphetsning att vilja lägga den andra på rygg, alltså k åthet....
När således detta har lagt sig, så kommer kärleken den riktiga att växa fram ur detta. Denna procedur är socialt accepterat bland PK och andra som inte använder hjärnan.
men när ett par går samman och det är 20-25 år emellan dom, då är det inte riktig kärlek som växer fram plötsligt, det är inte kärlek för det är bara trygghet. Och enligt någon faderskänslor.
Vad är skillnaden egentligen.... Är det månne så att dessa människor som pratar på detta sättet, alltid de yngre oftast, de som känner sig lite ratade och inte fattar att de faktiskt inte längre ligger på "Svensktoppen" längre, utan sitter på reservbänken bara och får endast speltid när matcherna redan är avgjorda....
jag tror vi pratar avundsjuka av stora mått här.... Och jag är faktiskt glad att jag tillhör de ordinare spelarna i laget till skillnad emot vissa här som bara fungerar som reserver.
Nä nu skall jag in och höra med Yongyut om hon älskar mig för mina vackra ben, min snygga brunbrända överkropp eller om det sattans hjärtat är hennes favorit igen...
ha det gött alla
legolas