Få ens barn att sova i eget rum

 

Johan78

Aktiv medlem
Då ordet är fritt och jag som ensamstående pappa kämpar med att få ens dotter på snart 11 år att sova i sitt eget rum.
Hur tusan ska man få det att funka då ens barn har sån ångest att lämna sin far?
Hon har svårt att sova borta och det är svårt att ens få henne att sova hos mina föräldrar.

Jag gissar att allt utgår från en tidigare rörig tråd om det gamla men vart tusan ska man börja? Känns som jag provat och testat allt.
 
Då ordet är fritt och jag som ensamstående pappa kämpar med att få ens dotter på snart 11 år att sova i sitt eget rum.
Hur tusan ska man få det att funka då ens barn har sån ångest att lämna sin far?
Hon har svårt att sova borta och det är svårt att ens få henne att sova hos mina föräldrar.

Jag gissar att allt utgår från en tidigare rörig tråd om det gamla men vart tusan ska man börja? Känns som jag provat och testat allt.

Ja, 11år så kan man ju inte ”lura och berömma” barnen.
Dottern på 4år vill sova i eget rum och gillar att känna sig ”vuxen”.

Släng in en TV i dotterns rum, även om det egentligen inte är en bra idé.
 
Nej jag har försökt i många år att lära henne. Kan funka ett par veckor om jag har tur sen är det kört och jag får börja om.
Jag har aldrig varit med om sån separationsångest tidigare men samtidig vet jag vart det kommer ifrån men tusan dottern borde växa ifrån det.
Hon har tv och dator och allt man kan tänka sig. Nattlampor både med och utan högtalare ifall hon vill ha musik eller en saga.

Försökt muta henne och berömma henne.
En vecka eller två sen är det kört helt. Och jag pallar inte att sköta jobb och inte sova på ett par veckor med en tjej som gråter nätterna igenom. Därav att jag frågade om tips.

Enda gången hpn verkligen sover en hel natt är om hon sover brevid mig men det börjar faktiskt bli jobbigt även om det är mysigt att ens dotter vill sova nära men ja jag har verkligen kört fast vad jag ska testa nu.
 
Nej jag har försökt i många år att lära henne. Kan funka ett par veckor om jag har tur sen är det kört och jag får börja om.
Jag har aldrig varit med om sån separationsångest tidigare men samtidig vet jag vart det kommer ifrån men tusan dottern borde växa ifrån det.
Hon har tv och dator och allt man kan tänka sig. Nattlampor både med och utan högtalare ifall hon vill ha musik eller en saga.

Försökt muta henne och berömma henne.
En vecka eller två sen är det kört helt. Och jag pallar inte att sköta jobb och inte sova på ett par veckor med en tjej som gråter nätterna igenom. Därav att jag frågade om tips.

Enda gången hpn verkligen sover en hel natt är om hon sover brevid mig men det börjar faktiskt bli jobbigt även om det är mysigt att ens dotter vill sova nära men ja jag har verkligen kört fast vad jag ska testa nu.

Sov med henne i hennes säng, så kan du knalla över i egen säng senare.
Annars börjar det nog bli dags att snacka lite med psykologen eller nåt.
 
Nej jag har försökt i många år att lära henne. Kan funka ett par veckor om jag har tur sen är det kört och jag får börja om.
Jag har aldrig varit med om sån separationsångest tidigare men samtidig vet jag vart det kommer ifrån men tusan dottern borde växa ifrån det.
Hon har tv och dator och allt man kan tänka sig. Nattlampor både med och utan högtalare ifall hon vill ha musik eller en saga.

Försökt muta henne och berömma henne.
En vecka eller två sen är det kört helt. Och jag pallar inte att sköta jobb och inte sova på ett par veckor med en tjej som gråter nätterna igenom. Därav att jag frågade om tips.

Enda gången hpn verkligen sover en hel natt är om hon sover brevid mig men det börjar faktiskt bli jobbigt även om det är mysigt att ens dotter vill sova nära men ja jag har verkligen kört fast vad jag ska testa nu.
Hej! Välkommen till verkliga livet...inget är som förr men det finns oftast en mamma med? Separationer verkar numera vara likställt allmänt levene och därefter får vi försöka pussla ihop den tragiska grenen på vår familjs träd...:wai:
 
Nej jag har försökt i många år att lära henne. Kan funka ett par veckor om jag har tur sen är det kört och jag får börja om.
Jag har aldrig varit med om sån separationsångest tidigare men samtidig vet jag vart det kommer ifrån men tusan dottern borde växa ifrån det.
Hon har tv och dator och allt man kan tänka sig. Nattlampor både med och utan högtalare ifall hon vill ha musik eller en saga.

Försökt muta henne och berömma henne.
En vecka eller två sen är det kört helt. Och jag pallar inte att sköta jobb och inte sova på ett par veckor med en tjej som gråter nätterna igenom. Därav att jag frågade om tips.

Enda gången hpn verkligen sover en hel natt är om hon sover brevid mig men det börjar faktiskt bli jobbigt även om det är mysigt att ens dotter vill sova nära men ja jag har verkligen kört fast vad jag ska testa nu.
Hej

Bara lugn det löser sig förr eller senare, diskuterade det här med psykolog vi har i bekatskapskretsen en gång, han ansåg att barnen skulle få sova med sina föräldrar så länge dom själva ville och att man inte skulle oroa sig för detta.

Enligt denne så är det viktigt att barnen känner sig trygga och att det påverkar barnens personlighet positivt för resten av livet att föräldrarna inte stöter bort barnen utan tvärtom låter dom få den trygghet dom anser sig behöva.

Vår son sov med oss till och från enda upp till 10-11 års åldern, ibland sov han i sitt rum, ibland kom han in till oss mitt i natten och kröp ner hos oss, men nu är han ju 13 år och skulle aldrig i livet kunna tänka sig att sova hos oss, nu låser han dörren till sitt rum och vill inte bli störd.

Så jag tror att du bara ska låta detta vara och helt plötsligt en dag så kommer hon inte mer utan föredrar att sova själv, mitt tips är att det här löser sig själv och under tiden ska du vara glad över att hon tycker om dig och känner sig trygg med dig,
ni knyter band för livet.

Mvh isan lover
 
Senast ändrad:
Hej

Bara lugn det löser sig förr eller senare, diskuterade det här med psykolog vi har i bekatskapskretsen en gång, han ansåg att barnen skulle få sova med sina föräldrar så länge dom själva ville och att man inte skulle oroa sig för detta.

Enligt denne så är det viktigt att barnen känner sig trygga och att det påverkar barnens personlighet positivt för resten av livet att föräldrarna inte stöter bort barnen utan tvärtom låter dom få den trygghet dom anser sig behöva.

Vår son sov med oss till och från enda upp till 10-11 års åldern, ibland sov han i sitt rum, ibland kom han in till oss mitt i natten och kröp ner hos oss, men nu är han ju 13 år och skulle aldrig i livet kunna tänka sig att sova hos oss, nu låser han dörren till sitt rum och vill inte bli störd.

Så jag tror att du bara ska låta detta vara och helt plötsligt en dag så kommer hon inte mer utan föredrar att sova själv, mitt tips är att det här löser sig själv och under tiden ska du vara glad över att hon tycker om dig och känner sig trygg med dig,
ni knyter band för livet.

Mvh isan
Tack för ditt svar.

jo jag tänker samma sak och självklart är jag glad att jag är hennes trygghet i livet.
Får ta det ett tag till och se vad som händer. Kan bli bättre då flickvännen kommer inom en snar framtid och då får hon den mamma hon längtar efter med.

Mvh!
Johan
 
 

Liknande trådar

P
Svar
56
Visningar
4 K
Anonym
A
N
Svar
81
Visningar
6 K
glimten66
G
A
Svar
14
Visningar
2 K
Anonym
A
 
Tillbaka
Topp